Kollegans hund på arbetsplatsen?

Mycket visar ju att äldre, dementa och personer med utvecklingsstörning mår bra av att ha djur i sin omgivning. Den enda som var rädd för hunden är inte det längre eller hur?

Försök tänk efter varför du stör dig istället?

Jobbade på ett demensboende och minns sommaren då en katt bestämde sig för att försöka flytta in. Han hälsade på varje dag trots alla försök av mindre kattglad personal att få bort honom. Och jäklar vad den katten höjde stämningen hos de boende. Riktigt gravt dementa som inte ens kom ihåg vad de egna barnen hette började varje morgon med att fråga om katten hälsat på, personer som förlorat förmågan att kommunicera över huvudtaget bröt upp i de största leenden och SKRATTADE vid åsynen av denna katt!

Ingen bollkastning, sångstund eller långpromenad kunde åstadkomma lika mycket glädje och engagemang som den där katten. Jag får tårar i ögonen när jag tänker på det.

Men han fick flytta eftersom att "det kunde ju kanske komma någon anhörig eller någon personal från bemanningsföretaget som är allergisk, även om det inte finns någon just nu!"

Får en att undra för vem boenden av olika slag är till för egentligen. De som tvingas bo där eller personal som kan välja att jobba där eller låta bli.

Det borde definitivt finnas alternativ för ickeallergiska såväl som för allergiska. För ett djur kan betyda så enormt mycket om man nu har turen att inte vara allergisk.

djur bevisat ha lugnade inverkan

Jag VET vilken nytta djur kan göra. Har själv två katter som skänker mig otrolig glädje.
Terapihundar är ett fantastiskt initiativ, men då ska de handskas av folk som vet vad de gör och det ska finnas en uttalad plan med hundbesöket och terapisessionen.
Jag tycker att det är HELT SJUKT att så många verkar tycka att det är ok att ta med sin hund till jobbet. Hur vet man att alla (boende/medarbetare) tycker det är så himla mysigt och trevligt?
Har själv arbetat på ett gruppboende där det kom fram att min brukare hade varit med om en oerhört traumatisk händelse med en stor hund flera år tillbaka i tiden. Detta kom fram efter låååååång tid när han till sist lyckades verbalisera det hela.
Hade någon tagit med sig en hund till HANS HEM under tiden hade det varit en OFATTBAR kränkning. Alla kan inte föra sin egen talan eller uttrycka sina rädslor eller sitt obehag. Det är att våldsgästa någon att ta med sin hund till en gruppbostad och jag tycker ärligt talat inte att man borde arbeta med funktionshindrade om man ens tänker tanken.

Tja, jag antar att hundens vara eller icke vara på arbetsplatsen redan är omröstat, uträtt och avklarat, långt innan du kom dit TS.

Både chefen, de som jobbar där och säkerligen också de boende har fått fundera igenom för- och nackdelar och tydligen övervägde fördelarna eftersom hunden är kvar.

Jag har jobbat på ett gruppboende för vuxna förståndshandikappade där vi hade 3 katter och en massa höns. Hönsen var införskaffade enbart för brukarnas skull eftersom vi på så sätt fick ut en av dom utanför huset - utan hönsen att se efter hade han vägrat gå ut.
Katterna var (till slut) också där för brukarnas skull, men det började med att en i personalen inte kunde ha kvar sin katt hemma pga allergi i familjen. Man hörde sig för på arbetsplatsen, kollade med de boende och med eras släktingar samt gode män och ingen motsatte sig att katten fick flytta in. Sedan kom det en strykarkatt som kanske skulle ha svultit ihjäl om ingen tog sig an den, så den fick också flytta in. Något år därpå var det en kollega som hade en kattunge över och då fick den också flytta in.
3 av brukarna var relativt ointresserade av katterna (och hönsen), men för de andra två så var djuren GULD värda!

På mitt nuvarande jobb (ekonomiadministratör) så är det två kollegor som har hund med sig. Det var inget som nämndes på intervjun - jag upptäckte det andra dagen jag jobbade där. Det svar jag fick var att alla på jobbet var så vana vid hundarna så dom tänkte inte ens på att någon kunde vara allergisk/hundrädd och därför hade detta inte tagits upp på intervjun.
För mig var det inget problem eftersom jag varken är hundrädd eller allergisk, men jag hade ju kunnat vara både ock!

Jag tycker det är viktigt att nämna djur på intervjun bara för att ge allergiker och dom med fobi mot djuret en chans att söka ett anat jobb.

TS: Det evrkar bara vara du som stör dig på hunden, så jag anser nog att du får försöka härda ut.

Lägg ner med din ovälkomna hjälp. Varför ska du köra ut ett djur som bevisligen gör nytta för att du tänker på andra som inte bett dig om det. Typiskt svenskt och det som bidragit till att hundar har onödigt bökigt i detta samhälle. Kolla ett av exemplen på positiv utkomst av djur på "hem" www.dn.se/insidan/en-blot-hundnos-kan-gora-underverk-1.400229

PS. Klart man ska erbjuda hjälp till att bota hundrädsla på den hundräddes villkor men att du ska besluta åt de som är hundrädda att inte få en chans att bota den är hänsynslöst.

Men fy fan. Jag tycker det är riktigt uselt. Så gör man inte. Hon får ta hand om sin hund på sin fritid. De handikappade ska inte behöva ha en hund i sitt hem bara för att de är beroende av vårdare.