Lättblödande livmodertapp...nån mer?(lite lång)

Ingen ;-(???

hmmm...jag som trodde att detta var ganska vanligt bland gravida...
*puffar lite till*

Jag hjälper till att puffa för jag undrar samma sak... har småblött i 3 veckor(är troligen i v 8 nu) och vet inte varför. Har inte kollat upp detta än men har tänkt att göra det i veckan som kommer... Detta är verkligen inte kul!

Jag blödde mycket i början... Fram till vecka 10 tror jag. Är i vecka 26 nu.

Hursomhelst så kändes det som om det kunde bero på hur pass aktiv jag hade varit. Blödde nästan jämt om jag hade varit igång mycket på dagen liksom. Och då kunde det räcka med att jag hade gått på stan några timmar eller sådär...

Undrar bara hur ofta du blödde då och hur blödningarna såg ut? Mina är först ljusröda för att sedan övergå till brunaktigt. Jag får såhär nästan dagligen...  Inga större mängder alls, mer som flytningar fast i "fel färg" . Fick du kolla upp varför du blödde?

Tack för svaren. Så det finns alltså fler än jag...det känns faktiskt liiite bättre.
Har ju två små här hemma hela dagarna, så ligga och softa kan jag inte, men jag tar det lugnt och gör så lite som möjligt, ändå kommer det blod, mörkrött, som återgår till chokladbrunt...inte jättemycket, men det räcker ändå för att skrämma mig ordentligt. Jag är väldigt trött idag och väldigt emotionell, vet ej vad det kan bero på?
Jag har ju varit på ett vul för drygt en vecka sen (skrev i trådstarten) och när jag ringde igår och skulle "boka" ny tid på gynjouren frågade bm om blödningarna har ökat. Nja,visserligen kommer det mer nu, sa jag, men jag blöder inte jätterikligt, det kan man inte påstå. Hon svarade inget på detta utan bara kollade upp vilka tider de hade...
Nu ska min make åka iväg med jobbet (till låååångt uppe i Sverige) mån-tis, kommer hem sent på tisdag kväll. På onsdag morgon ska jag på vul...just nu känns det långt dit. Och jag är livrädd för om vi ska hitta nåt hjärtljud...känner mig helt förstörd (alltså tär på krafterna, mentalt).
Det skulle vara alldeles perfekt med ett litet pickande hjärta på onsdag och inget mer blod nu, så man kan slappna av och njuta lite av bebben och se fram emot september...

Och i v10 försvann blödningarna helt?!Har du ändrat livstil/kosthållning något?

Alltså i vissa länder, oavsett hur mycket blod det kommer, så undersöker de noggrant, och även om man är i v5-6-7 så kan man få magnesium och progesteron som hjälper till att stärka hinnorna/förhindra missfall osv.
Här i Sverige trots att vården är rätt så utvecklad o man har råd,så får man inte det man behöver utan man ska bara strunta i blod under graviditeten och massa annat upp till v12-13?! Varför är det så? Gör mig aningen förbannad faktiskt att de nästan nonchalerar blivande mammors oro, tom. hälsa. När man ställer frågor kan de inte svara och då är det ju bm och gyn som är högutbildade i ämnet graviditet och kroppen!

Aja, fler får gärna dela med sig sina erfarenheter! Känns nog lite bättre när man kan prata ut om ämnet.

Javisst 'är detta skitjobbigt och påfrestande. Jag hade ett ma i dec och skrapades då, vilket gör att jag nog är ännu med nojjig än om jag inte varit med om det... Jag kan inte glädja mig alls utan mår bara dåligt av det hela. Men som sagt, jag måste ta mig i kragen och kolla upp detta i nästa vecka. Står inte ut att ha det såhär längre...

Jag har idag beställt progesteronkräm, som inte är farligt för fostret, tvärtom, jättebra för hjärnan och utvecklingen och stärker hinnorna och förhindrar hotande missfall, så om det inte händer nåt avgörande ska jag prova det, jag borde få det senast på fredag nästa vecka. Som sagt, man gör vad man kan själv, när vårdpersonal vägrar hjälpa till. Detta kan hjälpa, och om det inte blir märkbara resultat så kan man alltid sluta med det typ efter v14, eller fortsätta, vilket som.

Hoppas du får komma in snart och kolla detta hejsvej,som sagt,detta är väldigt jobbigt att behöva "stå ut med".

Jag blödde väl åtminstone några gånger i veckan vad jag kan komma ihåg... Och det var väl precis som du säger, det var alla möjliga färger från färskt till mera brunaktigt. Jag pratade med dem på spec. mödravården men fick aldrig komma in på något VUL. De menade väl på att blödningar tidigt i graviditeten är väldigt vanligt eftersom blodgenomströmningen (?) ökar något enormt! Jag tycker inte du ska oroa dig sålänge du har inte har ont eller kramper! Det sa dom till mig och det var ju alldeles sant :)

Dom gjorde då åtminstone ett uppehåll :) Nu har jag också haft lite blödningar (v.26) men de beror på sammandragningar och livmodertappen.

Jag ändrade ingenting i min livstil, kost eller något annat. Jag pratade ju med spec. mödravården och dom sa ju att blödningar tidigt i graviditeten är vanligt. Varför dom sen går över har jag ingen aning om...