Lättblödande livmodertapp...nån mer?(lite lång)

Mina blödningar numera har lika mörkröd färg som när jag har mens, de kommer oftare, nästan konstant.Jag hoppas jag (rättare sagt bebisen) överlever tills på fredag eller när jag får min lilla tub.Jag kanske inte har kramper o jätteont osv, men om man inte brukar blöda såhär under graviditet då undrar man vad som hänt sen förra graviditeten (min tös är ett år nu om nån vecka).Hormonnivåer kan ha förändrats i kroppen, det händer ju hela tiden, så jag tror krämen kommer nog fungera,iaf om jag får den i tid...
Ju mer jag blöder, desto större är ju risken för missfall,man vet liksom inte vad som förändrades (om) sen sist vi var på vul.

Har nån av er haft såhär förut?med äldre barn eller utan att ens varit gravida?har ni fött någon helt frisk o kry o pigg bebis efter massa konstiga blödningar under graviditeten?

Har bara läst Ts och jag fick en jätteblödning med första barnet i v.9. Jag kunde inte ta mig från toa på 30 min och det kom massa färskt blod med mkt klumpar. Sen slutade den tvärt. Var på vul dagen efter,troligen blödning från livmodertappen. Sen blödde jag i v.20
Andra grav.blödde jag också lite.
dr sa att mängde blod berodde på att det är så mkt blod i det området när man är gravid. Båda barnen mår bra och stannade där inne över 2 v. över BF

Ullabella:
Igår kväll började det blöda ordentligt, kom stora klumpar med koagulerat blod,hade lätt mensvärk,men för att förebygga större smärta tog jag två alvedon.Jag sov knappt nåt då jag var tvungen att springa på toa minst en gång i timmen för det forsade massa blod och så tog det en bra stund innan jag kom därifrån. Så har det vart idag också till ca kl 4, då jag började få lite mera mensvärk och något mindre blödning,iaf mkt mindre klumpar.Jag har inte märkt att jag skulle "fött fram" nåt,så minimalt hopp har jag ännu...
Imorgon bitti ska vi på vul kontrollen,så vi får se säkert hur det ligger till.Ringde till 1177 igår kväll då det hela började på allvar.Hon sa att jag skulle ringa till min bm och informera henne om mf,så det är gjort. Det skulle vara så himla skönt om lillknodden är kvar och lever! Fast det betyder ju bara att han mår bra för tillfället, men ändå skulle man då veta att det KAN vara si o så utan att det är problem på g nödvändigtvis.
Jag vet inte hur jag ska tänka och vad jag ska förvänta mig.Men jag får väl det svart på vitt imorgon.

Jag blöder lätt pga av mediciner (cortison & cellgifter) och nu äter jag dessutom trombyl (blodförtunnande) under min graviditet. Ibland när vi har sex så brister små blodkärl från livmodertappen och det kan "forsa" ut blod. Gissa om jag får panik när det händer... Jag kan dock se skillnad på blod & blod vid det här laget... Ett missfall /blödning från livmodern är ju oftast lite mörkare och det kan även vara trådigt. En blödning från ett blodkärl är ofta mycket klarare & ljusare...

Det är jobbigt med en lättblödande livmodertapp, för det skapar i bland onödig oro (speciellt nu när man är gravid) Jag vill ju kunna slappna av och njuta av den tid som väntar.

Mvh Cilli

man ska nog aldrig vara säker på att man vet vad som händer i kroppen .... för drygt 2 veckor sedan fick jag ett missfall, har aldrig blött så mycket på så kort tid under hela mitt liv.... kände verkligen hur "allting" rann ur mej. Blödde ganska ordentligt i en fyra fem dagar och sen var det bra. Blödningarna återkom efter lika lång tid och har pågått i cirka en vecka, inte mycket  men tillräckligt för att jag ska bli orolig.... efter hög feber i fem dagar, periodvisa blödningar och öm i magen sökte jag så äntligen hjälp på kvinnokliniken då jag förstått att det är relativt vanligt att det blir "en del kvar" efter ett missfall som kroppen inte själv kan ta hand om och bra har jag inte mått på länge nu...

till råga på allt har jag fått stått ut med forsatta symtom på graviditet som främst hemskt illamående...

träffade en underbar läkare som förklarade att min livmoder kändes förstorad och att det förmodligen var någonting kvar där men att hon var tvungen att göra ett ultraljud.... tror att vi båda blev väldigt överraskad när det mycket riktigt är någonting kvar.... en liten oerhört rörlig fantastisk varelse.... enligt ultraljudet är jag också i vecka 12 vilket stämmer med tiden för missfallet... det oförklarliga är väl vad som hänt de sista veckorna.... kanske var det två från början och meningen var att bara en skulle finnas kvar...ingen kan säga säkert förutom att den lilla krabaten i min mage ser helt okej ut och förmodligen kommer stanna där tiden ut trots att jag fortfarande har små blödningar eller flytningar...febern... jodå en riktig infektion har jag nog men det kan jag lätt leva med efter det här fantastiska läkarbesöket som jag oroat mej så för....

vill bara säga att det sker mirakel..... och blödningar är aldrig någon säker garanti för att du fått missfall...

Nu blöder jag lite igen. Även så att det droppade lite ljusrött i toaletten. Jag som varit blödningsfri i tre dagar och började pusta ut. Fy vad detta är jobbigt. Men som cilli skriver så tolkar jag blodet som att det INTE kommer från livmodern. Det ser inte alls ut som mensblod utan är ljusrött och tunnt, liksom. Fast ibland blandas det ju med flytningar och får lite annan konsistens pga det. Min symtom är rätt rejäla och det är jag ju glad för just nu

Ankan: Oj vilken otrolig historia! Tänk att man kan blöda så mkt och ändå ha det lilla livet kvar!

Jag såg detta inlägget först idag och kände igen mig så mycket.

När jag var gravid med min äldste pojk, han är nu 7½ år gammal så blödde jag mycket. Den gången fick jag inte första blödningen förrän i v.20 ungefär, kommer fortfarande ihåg, det var på Midsommar och jag var på landet och helt plötsligt känner jag att det kommer som mensvärk och när jag går på toa är det rött på pappret. Sån panikkänsla. In till sjukhuset, göra UL, allt såg bra ut, de kunde inte förklara vad som hänt. Sen efter det så blödde jag ungefär varannan / var tredje dag resten av graviditeten. Jag blev t o m sjukskriven för att kunna ta det lugnt.

Varje gång som jag blödde fick jag åka upp till sjukhuset för att kolla att allt såg bra ut så det blev måååånga ul med honom. Den förklaringen jag fick var att jag hade en lättblödande livmodertapp och att man inte kan göra så mycket åt det.

När jag sen blev gravid andra gången så började jag blöda redan i v.8 ungefär. Samma visa, till sjukhuset, göra VUL, kolla att allt såg bra ut. Förberedde mig på att det skulle bli likadant den här gången. Men det blev det inte. Jag blödde ett par-tre gånger under ett par veckor men sen slutade det. Även den graviditeten resulterade i en frisk liten pojke.

Nu är jag gravid igen och undrar nur denna graviditeten ska bli. Jag inser att det är en hel vetenskap. Alla graviditeter är olika och alla mammakroppar är olika. Jag håller alla tummarna för dig och hoppas att du orkar ta dig igenom detta. Jag kan bara skriva upp på hur jobbigt (både psykiskt och fysiskt) det är att blöda under graviditeten. Skriv gärna igen om du vill fråga/prata mer.

Kram

UllaBella: Tack så mycket för dina tankar! Jag önskar jag kunde skriva nåt bra nu, men tyvärr har jag missfall på gång, såg klart o tydligt på vul idag, läkaren sa att det mesta har redan passerat igenom de sista 2 dagarna, men det finns lite rester kvar.ska på återbesök med undersökning om ca 1,5-2 veckor och ska prata lite med en kurator då också,får se hur det känns då (just nu känns det väldigt trist, tråkigt,pissigt,tomt,mest besvikelse,samtidigt som jag hade det på känn sen länge, att ngt var fel) Folk som får reda på detta säger sådana saker som:
*det är bäst så här
*det var säkert ngt fel på fostret
*bättre nu än senare
*det är jättevanligt med mf i tidigt skede
*det var inte alls ditt fel

Sånt snack hjälper inte (än).Jag vet ju allt det där, jag har också resonerat så själv förut, med just nu känns det svårt att tänka på samma sätt.Just nu vill jag sörja lite och vara för mig själv så mkt det går (har ju två små här hemma...)ligga i sängen hela dagen osv, men det går ju inte.Hoppas bara jag slipper skrapning, för det skulle då kännas ännu tyngre.Läkaren nämnde inte alls tabletter som kan hjälpa kroppen att stöta ut allt, så jag får vänta ut det.

Alltså jag drar slutsatsen nu att jag inte är en sådan kvinna som blöder under graviditeten - om allt är bra.Under 2 graviditeter med mina barn har jag inte blött mer än en liten liten ljus nidis med min son i kanske 2 dagar, inget mer, trots sköra hinnor osv.

Ni får jättegärna fortsätta diskutera vidare i tråden, men själv kommer jag lämna den (jag har ju fått svar), tack för stöd, egna erfarenheter och egna historier.
hoppas det går bra med era graviditeter och kramar på er!

Nu har ja inte läst hela tråden.
Jag har en lättblödande tapp o brukar blöda under de 12 första veckorna oftast bara som röda flytningar men man blir ju lika nojig för de.
Under denna grav har jag haft riktiga stört blödningar så de har runnit längst benen o varit inne på gyn akuten 3 gånger men aldrig har de hittat nån förklaring till varför.
Är nu i v34 och allt är bra med lill plutt i magen och inga blödningar har jag haft sen v.15 men denna grav har varit väldigt påfrestande mentalt pga av dessa stora blödningar.

Detta blir vårt 4.de barn och jag har haft blödningar med alla hade även dessa stora blödningar med vårt första barn.

Jag är i v6+4 och har brunrosa blödningar sen igår, inte mkt men tillräckligt för att oroa mig. Mådde så dåligt igår och sov bort hela dagen. Nu känner jag mej mer hoppfull när jag läser alla fantastiska historier ni skrivit! Var hos BM på hälsosamtal igår och nämnde blödningen och hon sa att det är 50/50 så tidigt i grav. Men nu vågar jag hoppas iaf. Jag har ju inte mer ont än molvärk.
Lycka till allihop!

Ts, beklagar verkligen! Hoppas du snabbt blir gravid igen och att det går vägen då! Vet hur deppigt det känns med mf... Kram på dig.

TessJH: Visst är det jobbigt. Jag har haft sådär i över en månad nu, men än så länge inget MF. Tror det är lättblödande slemhinnor/livmodertapp det handlar om. Men oron finns HELA tiden... Jag hoppas att det går bra för dig!

Hej jag är Gravid i vecka 28 på tisdag och jag började blöda i vecka 20 ca o när jag blev inlagd på sjukhuset så sa dom att jag blödde från livmodertappen och att jag är lättblödande Jobbigt när man har kommit så långt i graviditeten.