IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Turlid70: Oj, då. Jag fattade det som att du inte hade barn alls. Hur gamla är dina barn exakt? Över 20? Blev du lätt gravid med dem? Önskar naturligtvis fortfarande att du får ett barn med din man, för han har väl inga barn? Men det jag skrev i tråden menar jag att jag är de några som jag önskar mer än andra att få ett + är det de som inte har barn alls. Vi som har barn, oavsett om de är små eller vuxna har ju fått den fantastiska gåvan att iallafall få ett barn. Har för mig att du skrev ett inlägg om att din svärmor vid en middag pratade om någon annan  som skulle få sina första barnbarn vid sen ålder, tvillingar om jag inte minns fel, så antar att din man inte har några barn. Det är väl ändå positivt för dig att du fött barn, för då vet du ju att det funkar iallfall för dig o att det mer är åldern det beror på? Eller har ni manlig faktor?

Ska idag ringa kliniken o se hur vi går vidare. Man borde ju kunna byta behandling, kanske pröva något annat än menopur.

Turild, jag väntar på mensen som bör komma i dagarna - så våra FET kommer nog bli ganska synkade. Kul med en ruvarkompis!

Vad bra, det går bra för flera just nu!
Jag är på spraydag 8 och har ägglossningskänsla redan nu. Blev så orolig att jag gjorde test med sticka (inget utslag)! Det strålar ut i benen, äggstockarna känns stora mm. Äggplock är inte förrän nästa vecka...
Är symptomen något ni känner igen (från spraydag 8)?

Dottern var febrig i helgen och maken är det nu så jag blir nervös för allt möjligt nu. Är det min tur att bli förkyld eller hinner maken bli friskt till nästa vecka när det verkligen gäller!?

Försöker stå ut till imorgon då det blir ultraljud så vi kan bestämma när han SKA vara frisk (och jag med). Kan man ens lyckas vid IVF om det är äggplock eller insättning (kan inte alla förkortningar) just när man är febrig och dunderförkyld?

Turlid: Det skulle vara jätteroligt om det blev precis ett år efter, håller tummarna!
Inanna: Allt låter ju väldigt normalt så nu hoppas vi att h_n vill stanna tiden ut. Tror inte du är trött av koffeinbrist fortfarande men ett graviditetssymptom är det definitivt. Jag var såååå trött den första tiden, minns jag.

Jag brukar inte ha exakt dina symptomen under sprutandet, däremot får jag superägglossningsflytningar och befarat att äggen har smitit iväg inför varje ÄP. Min läkare berättade att ägglossningskänslan inte beror på ÄL utan att det är östrogenvärdet som har börjat ta fart.

Usch, tycker allt bara är så deppigt. Var o lämnade sonen på förskolan o såg minst 3 barnvagnar med bebisar där, småsyskon till något av barnen. Tycker bara man ser gravida eller bebisar var man än är. Min bror o sambo ska få sitt första barn i dec, också genom IVF. De har också kämpat, lyckades på andra försöket efter 1 år av egna försök. Kan dock inte riktigt glädja mig åt den kommande kusinen för sonen o det känns ju lite taskigt. Vet dock att min svägerska vid några tillfällen tyckte det var jobbigt att träffa vår son förra sommaren, när de höll på o försökte o det aldrig blev något o vi hade en liten halvårsbebis. Tycker livet är orättvist. Om jag o sambon hade lyckats när vi börjat försöka när jag var 34, så hade ju oddsen för en 2:a vid 37-38 var mycket större än nu vid 40. Men vi har ju iallfall vår son, men hur mycket jag än älskar honom, så tar det inte bort längtan efter syskon. Hur känner ni andra med ett barn o runt 40, som vi är? Känns som chanserna till syskon krymper för varje dag som går pga av åldern.

Turlid: Vi har bara gjort privat, hos CvL i Uppsala. När vi blev satta i landstingskön nov 2006 var den minst 1,5 år o vi ville inte vänta så länge. Typiskt nog så kom vi fram i landstingskön efter "bara" 1 år, men då hade vi redan gjort först IVF hos CvL i vi hade köpt 3- pack, så det var ju bara att köra på. Hade vi inte fått något barn på våra 3 försök hos CvL hade vi ju kunnat ta våra statliga försök, men nui får vi ju inte det när vi har ett barn o jag är ju dessutom för gammal. Sammanlagt har vi gjort 3 fullgånga IVF o ett FET  o på det ändå fått en son, så resultaten är ju inte så dåligt. Det är bara det att nu går ju åren så fort o varje försök kostar så mycket. Vi hade inte kunnat göra något annorlunda. Jag det enda hade varit om jag träffat min sambo tidigare i livet, men sådant kan man ju inte bestämma. Vi började ändå försöka när jag var 34 (då hade vi varit ihop i 1 år) o det är inte extremt sent o många blir ju gravida lätt då. så också jag men 2 tidiga missfall.  Sedan har ju resan tagit tid med de 2 missfallen, försöka blir gravida igen, utredning, ny graviditet med utomkvedeshavandeskap o sedan IVF karusellen.

Kryddan: Säger ocskå välkommen hit till dig!

Var på ultraljud för att kolla antal ägg, gick sådär... Det fanns bara 2 ägg vilket ju är mindre än när jag kollade vid ett annat ultraljud (utan hormonpåverkan) för 1 år sedan! Hon frågade om jag vill genomföra det ändå då det är ganska liten chans att något av dem blir befruktat och dessutom fäster...

Blev ledsen förstås men ville genomföra IFV ändå vilket läkaren tyckte var bra. Alternativet hade varit att låta naturen ha sin gång men jag vet ju inte ens om mina äggledare är hela så då kulle jag aldrig veta om vi sumpat vår enda chans ( och naturen har fått sina). Får alltså se nästa vecka om det blir nå´t att sätta in ens. Tråkigt...

Turlid70: Utredningen visade på oförklarlig barnlöshet eller det kanske man inte kallar det när man bliivit gravid o fått missfall? Det konstaterades dock inga fel på någon av oss. Utredning av missfallen har vi inte gjort. Två missfall på rad räknas som otur, är väl först vid tre missfall som de gör utredning. Nu har vi ju ändå fått ett barn, men man kanske skulle försöka få en utredning på missfallen? ÄL har jag vad jag vet, kollar nästan varje månad med Clearblues stickor. Läkaren på CvL sade också att har man regelbunden mens så har man ÄL, men jag undrar om det verkligen är så. Vet att ägglossningstickor inte är helt tillförlitliga. De visar bara på att att hormonerna stiger, men inte om sedan om en ÄL verkligen sker. Det har jag läst i en jättebra bok om svårigheter att få barn. Men pergotime borde man ju kunna få utskrivet. Vet dock inte vart man vänder sig. Har ingen gynekolog som jag går regelbundet till.