• kattenizze

    IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

    Turlid: Jag har ingen aning om hur de gjorde ICSI nu sist på våra embryon, man får ju aldrig veta ett skit om man inte är på dem som en hök och frågar. Så himla trist attityd....Läste om Myhres rundvandring i labbet, tänk vilken dröm...att läkarna ska informera och berätta, nä det har jag aldrig varit med om. Snabbt in och snabbt ut så de kan tjäna ännu mera pengar, helst slippa alla tjatpatienter...Jag skulle gärna ha velat sett våra embryon på en skärm efter de satt in dem, hade varit så roligt att få se det ev liv som skapats. Det här handlar ju allra högsta grad om känslor, inte om att bygga bilar och tjäna pengar. Vi gör ju faktiskt barn!! Nu blev jag lite ledsen när jag tänker efter, fastän jag är egentligen är supernöjd med vår klinik och min läkare. Men ibland tycker jag de är så futtiga på något vis, för dem är det kanske rutin, men för OSS handlar det om våra liv, och i allra högsta grad livsavgörande saker. Har du föressten gjort KUB än? Jag läste nånstans att om man gör ICSI så är risken för kromosomavikelse större om än mycket låg. Blir ännu mera tacksam för våra siffror på KUB.

    Ego: Tyvärr har jag åkt på UVI och äter pencillin. Kan inte fatta att jag gått halva graviditeten snart! Eftersom jag är på resande (svullen) fot så blev jag tvungen att uppsöka en annan hälsocentral i södra Sverige. Vilken skillnad!! Superproffsigt bemötande. Tänk om min vanliga HC hade varit sån. Min BM är borta hela sommaren och de andra svarar inte dvs ringer inte ens upp när man lämnat meddelande som man instruerats att göra....man känner sig helt utlämnad.  Jäkla skitvård. Väntar man andra och tredje barnet (haha) så verkar de knappt bry sig...Suck.

    Kalimero: Tycker du har så rätt i vad du skriver. Vi borde bli bättre på att ställa krav.Men precis som du säger, man är så utsatt i den här situationen och det utnyttjas verkligen.  

  • kattenizze

    AnnaLinn: Jag beklagar. Jobbigt jobbigt med denna berg o dalbana...Men det är nog klokt att ställa sig i kö för adoption och göra IVF under tiden, om man vill adoptera. För oss var det tyvärr inte ett alternativ eftersom vi inte klarar av att uppfylla kriterierna. Annars hade vi väldigt gärna gjort det faktiskt.

    Jag läste att det är 1% risk för kromosomavvikelser med ICSI, därför var jag så nojjig med vårt KUB-test. Men den siffran borde vara individuell som för allt annat, precis som ni säger så måste det bero på vilken grav manlig faktor man har. Vi har egentligen inte manlig faktor, utan min man åt pencillin pga infektion (som inte sägs sätta ned spermakvalititén enligt min klinik, jag ville vänta med försök just pga det men se det var ju inga problem...) och då för första gången befruktades inte äggen....han hade ett helt perfekt spermaprov under vår utredning....Märkligt sammanträffande... 

  • kattenizze

    Turlid: Vad trist att höra om dina siffror, hoppas FVP går bra. Jag tror det är en smart strategi att fokusera på de där 95 %. Jag fick inte mina siffror uppdelade, utan bara en siffra. Märkligt. Måste nog fråga min BM om detta när hon återkommer i september typ...Jag blir ännu mer tacksam över vår siffra när jag läser om andras. Jobbigt med all din oro, hoppas du slipper detta om några veckor nu! Du kan alltså fortfarande dölja magen? Jag ser ut som en ballong. Redan. Hoppas på att dom kommer lite tidigare faktiskt, inte för tidigt givetvis, men så man slipper gå över tiden iaf....Jag har RUL om drygt en vecka, ska bli så kul att se dem igen.
    Spännande med alla behandlingar som ska göras nu i augusti, hoppas att plussen trillar in nu! Och lycka till Kalimero!!

  • kattenizze

    Turlid: Ingen aning, jag gjorde blodprovet i vecka 10 och NUPP på 13+ 6(absolut sista dagen man kan göra NUPP men jag var bortrest på jobb innan). Jag fick bara en siffta för två. Barnmorskan som gjorde NUPP visste inte ens att jag väntade tvillingar, men det var tydligen inga problem. Nackspalten på båda var 1 mm. Jag har inte susning om varför de gjorde så....Du vet, som vanligt är det noll info och min BM är rätt okunnig generellt och verkar inte vara the sharpest knife in the drawer om man säger som så. Men hon är trevlig och erfaren så jag står nog ut med henne iaf. Jag kommer ju ändå gå på specen så mycket ändå och snart är det hela över  ialla fall!. Jo jag fick antibiotika fem dagar och nu känns det mycket bättre. Egentligen tur att jag läste här om bakterier etc annars hade jag nog struntat i det. Hoppas du snart kan pusta ut och njuta av din graviditet och att ni får er friska pojke. Jag tror också det är en pojke för med flickor mår man tydligen mycket mer illa.

  • kattenizze

    Slemmis: jag kan inte se din bild på min skruttdator tyvärr  men antar att det är plusat! Så grattis!!

    Zinfandel: Jo jag har oroat mig lite eftersom jag har haft en hel del illamående-inlägg eftersom jag förstår mycket väl att det inte spelar någon som helst roll när det gäller att förbli barnlös för många av oss.

    Skytten: en IVF-grav räknas i alla fall i mitt landsting som en vanlig graviditet, däremot tror jag att riskfaktorerna kan vara högre ibland, ffa ålder. Alla grav över 35 räknas väl som riskgrav i någon mån. I mitt fall handlar min infertilitet om ingen egen ägglossning men i övrigt är jag väldigt fertil. Däremot kan man ju inte råda någon om man är beredd att gå igenom en grav eller inte eller ens gå igenom IVF-behandling. Min första grav var mycket problematisk, jag var i princip sängliggande och sjukskriven från dag 1 pga tre diskbråck i ryggen.
     Dessutom är jag överviktig och har åldern emot mig, Jag har inte en enda sekund tvekat att gå igenom fyra behandlingar till och just nu mår jag bra även om ryggen brakat ihop som vanligt. Men jag har levt med smärta hela mitt liv och är extremt smärttålig. Dessutom har jag alltid tränat mycket fysiskt och gör så fortfarande. Trots att jag väntar tvillingar. Men mina upplevelser är ju mina, och du har dina. Å andra sidan kan man ju alltid inspireras av andra, jag tycker den här tråden är ett lysande exempel på det!

    Linköping68: Vi har barn i samma ålder och jag delar dina upplevelser, den här åldern är fantastisk. Hoppas ni lyckas snart med era hemmaförsök!!

  • kattenizze

    Kalimero: Jag brukar tänka när jag har ljusröd mens att jag ligger lågt i järn eftersom det är väl järn som färgar blodet mörkt? Ingen aning faktiskt, men att äta järnrik mat är ju alltid bra.
    Snösport: Känner igen mig så mycket i vad du skriver angående att bo långt bort från sin egen släkt och vänner, jag har bott i norr nu i många år och har aldrig tänkt att bo kvar här permanent eftersom jag aldrig riktigt trivts. Speciellt när man får barn och mina släktingar missar så mycket av hans uppväxt, det känns tungt. Speciellt som jag inte gillar min mans släktingar heller, då blir saknaden extra svår. Men jag lever på hoppet att en dag kunna flyttta söderut igen och det kommer att ske inom de närmsta åren, eftersom jag inte vill ha tre barn och noll avlastning. Däremot måste det var tungt att hålla på att kämpa med IVF om man dessutom har det trassligt i relationen, min man har alltid varit väldigt stödjande i denna process som tur är och är också beredd att flytta.

    Skytten: Jag tänker litegrann som Zinfandeln, jag ville göra IVF för då hade jag testat allt liksom. Sen visade det sig att jag aldrig kan få barn på naturlig väg och därför var valet att göra IVF för att få syskon rätt enkelt. Trots att jag mått dåligt under behandlingarna. Jag förstår inte riktigt vad du menar med att göra allt, jag skulle aldrig äventyra min hälsa med behandlingar som inte har noggrant vetenskapligt stöd, men det vet jag inte riktigt om de finns?? I Sverige känns det mer som vi är underbehandlade faktiskt, som vi diskuterat mycket i tråden. Jag hade kunna tänka mig t ex ÄD då det biologiska inte alls är viktigt för mig, men det räknas väl knappast till någon spekatulär behandling, de medicinska riskerna är väl tämligen få, eller ungefär samma som med IVF. Min egen etiska gräns går vid surrogat i tredje världen, då skulle jag välja en välrenommerad klinik i USA i stället om jag hade de ekonomiska möjligheterna. Hur konstigt det än kan låta var jag aldrig särskilt desperat efter barn när jag inte hade några barn, utan ville mest testa IVF för att jag då hade testat allt och då kunde jag inte ångra mig sen när mina fertila år var över.

  • kattenizze

    Oceanney: Ja, så är det nog. Att man måste skilja på att ha barn eller inte ha något alls. Allt beror på vilken livssituation man befinner sig i, och inte minst hur gammal man är. Jag förstår fullt ut de kvinnor i vår tråd som är över 40 och är barnlösa, jag hade också haft panik. Då har man ju ingen tid på sig och då blir frustrationen ännu högre med oförstående läkare och dumma kliniker som inte vill lyssna, visa respekt eller ta till sig något nytt...

  • kattenizze

    Skytten: du sticker bara subkutant (under huden) så det är ingen risk. Nålen
    är inte så lång och känns knappt. Kul att du är igång snart!

    Jag har en fråga till er allvetande, jag funderar på trombylen. Hur länge har ni
    som varit gravida ätit den? På kk säger de att jag kan sätta ut den, men jag har
    för mig att min IVF-doktor sa att jag skulle äta till v 30 nånting...men han sa
    å andra sidan att jag skulle lyssna på KK eftersom de liksom är ansvariga för
    min graviditet nu...och kliniken har såklart stängt...jag får huvudvärk av den tror
    jag så jag vill gärna sätta ut den plus att jag inte gillar mediciner så mycket...
    Vad hade ni kloka kvinnor gjort?

  • kattenizze

    Innana: Kul att du är här igen!! Lycka till med frysisarna!!
    Vad konstig min text ser ut....skruttdator.

  • kattenizze

    Fjällis: Tack. Jo det är ju liksom vem man litar på, läkaren på KK eller på IVF-läkaren...Men jag tror att jag slutar ändå. Man vet ju inte ens om Trombyl har nån effekt överhuvudtaget....Vad less man blir på att alla svenska kliniker måste ha sommarstängt, vilken annan verksamhet har det liksom? Så att alla måste ha panik för att hinna med sina försök innan stängning, speciellt när man är äldre och redan har tidspanik! Så dagens gnäll är nu avklarat.

Svar på tråden IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?