IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
Underbart med semesternedräkning. Mår du bättre nu?
Sköt om er!
Hej på er! Hoppas att ni alla har haft en toppen sommar . Nu ska jag försöka läsa ikapp lite så jag vet hur ni har det, jag har haft en paus från FL ett bra tag. Jag vet varken ut eller in längre, känns lite tungt just nu. Har 6 misslyckanden bakom oss, pratade med läkaren på kliniken för 1vecka sen & han frågade om vi funderat på adoption eftersom jag har fått hög dos de senaste gångerna men ändå bara lyckats få till mellan 5-9 blåsor & av dom har 2 blivit befruktade & återförda men ändå inte lyckats. Lyckades på 4:e försöket men då var det ett X . Jag frågade om vi skulle vilja göra ett absolut SISTA försöket vad han tyckte om det & han sa att han skulle inte säga blankt nej, men att vi skulle prata om det. Det handlar ju om mycket pengar.... USCH, va jobbigt det känns! Min sambo har tagit en paus från allt ett tag nu så jag vill inte riktigt prata med honom just nu, jag tror han behöver hämta sig lite... Nu är stora frågan, ska vi acceptera att vi kanske blir barnlösa, göra ett sista försök eller börja prata lite om adoption????
Åhhh, vad det kändes skönt att skriva av sig lite.
Har inte varit in & läst på länge... men jag säger GRATTIS till er som lyckats & ni som är inför eller mitt i en behandling önskar jag LYCKA TILL , håller mina tummar för er alla!!!
Innana: Jag hoppas oxå att du höjer statistiken
Sköt om er!
Maryhe: GRATTIS GRATTIS GRATTIS Vilken lycka !
Lenafena: Beklagar verkligen, mina tankar finns hos dig! Ta hand om dig
Ser att ni är upprörda över klinikerna & jag förstår er. Jag tycker att de har varit väldigt tillmötesgående & trevliga men jag känner ändå att vi inte har fått svar på våra frågor!!! Vi har gjort 6 försök, men har inte lyckats få till något barn . Hade ett samtal med läkaren i början på augusti & det kändes som att han tyckte att vi skulle ge upp nu för han började prata om adoption & annat... Han sa att han skulle inte säga blankt nej om vi ville försöka igen, men att vi skulle prata igenom det. Vi har manlig faktor & har aldrig riktigt fått veta vad felet är...Känns jäkligt frustrerande så nu har jag mailat kliniken & ställt några frågor & jag hoppas verkligen att jag kan få ett begripligt svar. Jag kan inte släppa det här än!!! Vad sitter det i??? Nu har vi lagt ut så mycket pengar på det här så jag vet inte om vi klarar mer just nu & min kropp behöver vila från hormoner & all psykisk stress.
Tjejer, ska vi inte ta en gruppresa till Maryhes klinik i Italien Är så obotligt trött på att man inte kan få någon hjälp här hemma !!!! Dessutom tycker jag det är alldeles för mycket löpande band vad gäller behandlingen ingen som individanpassar metod och dos i samma utsträckning som de verkar göra på kliniken som Maryhe gått på. När jag började denna resa var jag faktiskt inte 43 och de var inte speciellt snabba utan ett halvår sjabblades bort och nu vill ingen ta i en med tång !!!!!!
Så där nu har jag fått spy lite galla..........
Kram kram
Enya: Va OTROLIGT härligt, är sååååå glad för din/er skull !!! Lycka till med allt i fortsättningen!!! Som du har kämpat & äntligen.... .
Kramar från mig!
Ha det gott alla ni andra oxå, tänker på er & följer er lite i bakgrunden