IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Chichisita, du klarade det utan att testa i onödan! TD imorgon och jag känner på mig att det blir ett vackert plus för dig som vi alla längtar.

Vet precis vad du (och Inanna) menar med att plötsligt sluta vara social, man har helt enkelt inte ork med det. Vi sa ifrån oss på kräftskiva i september förra året, det var en tradition som vi startade för några år sedan och som roterade mellan vännerna. Jag tänkte då när jag går med magen i vädret så förstår alla det, men det blev ingen mage och ingen förstod någonting, bara att vi blivit tråkiga. Nu känner jag mig lite skyldig om traditionen dör, men jag hoppas inte det.

Vi har nästan inget socialt umgänge längre. Vi har våra jobb (det räcker med råge för mig iofs), vi har varandra och vi har våra familjer, det är väldigt få som vet vad vi håller på med och jag vill inte berätta heller. Folk skulle säkert tycka att vi är dumma i huvudet att vi försöker skaffa barn, när vi är SÅ gamla och att mina barn är SÅ stora nu och att vi kan känna oss fria att göra vad som helst etc etc. Om vi aldrig lyckas då skulle folk säga vad var dem sa, vi ÄR för gamla. Därför väljer vi att hålla oss för oss själva, undrar hur snacket går?

Min mamma vet om våra försök, men hon förstår inte riktigt vad det innebär. Mina svärföräldrar vet inget, men när vi var hos dem på skärtorsdag, så tjattade jag med er bla och då kom svärmor förbi och kollade vad jag gjorde. Jag hade en anna hemsida uppe, men denna flik bredvid som heter ju "IVF för oss..." Undrar om hon märkt något och förstått, men jag tänkte skit samma hon borde få reda på det någon gång i alla fall.

Hoppas att vi är lyckligt gravida snart allihopa och har ett liv som vi trivs med. Kram!