IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

25/10 hade jag uttag (eller om det var insättning), minns inte vilken vecka det var..?
Tack, behöver många som håller tummarna för fredagen. Har tagit ledigt efter KUBen för säkerhets skull.

Nu har jag blivit tillfrågad om ett nytt jobb också, mitt i allt. Har jobbat på samma ställe i 9 år och nu börjar jag kunna det väsentliga så det känns som jag stagnerat lite sedan i höstas.
Ska prata med personen som föreslagit mig på tisdag så får jag veta lite mer om vad arbetet går ut på. Och det finns kontakter mellan hennes bolag och mitt så jag kanske får vänta ett tag till med att berätta nå´t om magen. Tror inte jag blir aktuell när de får veta men jag är ändå nyfiken.

Tack för att ni höll tummarna, det hjälpte! Risken för kromosomrubbning är 1:4600 och det är en ganska liten risk. Är såå lättad så nu är vagnköpet nära ;o)

Är så lycklig och blev ändå helt matt efteråt (och maken med) så vi blev stingsliga nu på kvällen. Det är väl pga spänninen man byggt upp under flera veckor och nu kan man slappna av för man har inget direkt "hinder" i vägen nu som man kan bygga upp rädslor kring.

(Passande nog så kom en gammal favvolåt på Spotify nu: Tainted Love med Soft Cell, någon som dansat till den?)

Turlid: Lycka till på tisdag!

Underverket06: Håll ut, om några veckor kanske våren börjar kännas i kroppen och du kanske får lite energi. Och trotsperioder brukar inte vara länge... Och vad skönt med en positiv läkare!

Må gott!

Jag njuter mellan kväljningarna

Jag tänkte absolut på adoption medan vi försökte skaffa syskon men trodde vi var för gamla (jag är 40). Det hade kanske blivit aktuellt om vi inte lyckats med IVF. Man kan ju ansöka så ärendet kommer "i rullning" medan man fortsätter försöka...

När jag var yngre trodde jag inte jag skulle kunna knyta an till en katt ens, trots att jag är djurvän (barn kunde jag inte tänka mig att ha). Sedan när jag skaffat katt tvekade jag om vi verkligen skulle funka ihop men det gick knappt en vecka innan jag hade gjort allt för honom. Så det blev en till, utan tvekan. Han var totalt tvärtom mot den första kissen men jag älskade honom lika mycket. Därifrån kanske tanken växte att jag kanske kan älska ett barn lika mycket. Det tog 10 år men när vi bestämde oss men var det inte anknytningen jag oroade mig för, snarare de vanliga rädslorna.

Jag kom att tänka på denna låmgsökta historia eftersom någon kanske är rädd för ifall man kan känna samma kärlek för ett adopterat barn som sitt eget och det tror jag absolut. Varför skulle man inte det? Prat om gener mm kan jag tänka mig att man tror på tills man verkligen erfarit att det inte spelar någon roll i praktiken.

Inanna68: Då håller vi tummarna för FET nr.2!

Jag har sagt det förut men jag kanske missat någon: Har ni kollat upp sköldkörtelvärdet? Med för höga eller för låga värden är det svårt att bli gravid eller behålla fostret (varför vet man inte riktigt) så det är värt att kolla upp.
Det finns dessutom en hel del läkare som inte är uppdaterade med de senaste rekommenderade värdena, som är tex. ett TSH-värde på under 2, så lita inte bara på att man sagt att värdet är normalt...

Har ni inte tagit blodprov så googla på symptom på Hyoptyreos (för högt TSH) eller Hypertyreos (inte lika insatt i ämnet). Värdena indikerar olika hormonfunktioner så det är uppenbart att de spelar roll för fertilitet. Vid en utredning bör man alltid kolla sköldkörteln för det är inte säkert att man har andra symptom än infertilitet (hos kvinnan i alla fall). I mitt fall var det på mitt initiativ det kollades upp och jag hade inga markanta symptom.

I december hade jag ett TSH på 0.29 vilket är för lågt (fick minska på medicinen) och förra veckan vid nytt blodprov var det uppe i 3.5 så nu ska jag öka dosen igen. Känns lite oroväckande...

För övrigt har vi köpt vagn och jag har berättat på jobbet. Det kom som en överraskning för alla även om några undrat lite varför jag småäter smörgåsar både fm och em. (Det gjorde jag visserligen tidigare också men då cyklade jag till jobbet och tränade.)
Att de inte märkt har jag nog modet med tunikor att tacka för. När jag väl hade på mig en vanlig tröja gick det inte obemärkt längre

Inanna: Var gjorde du blodprovet? Jag tror din klinik har koll men var det en vanlig mottagning så fråga vad det var för TSH och Frit T4-värde, det kan inte skada (jag skulle fråga ändå för att vara säker). Det vore ju synd om ni får till en graviditet men inte kan behålla den för att värdena inte är bra.

På familjeliv finns också trådar för sköldkörtelproblem. Berätta gärna hur det går om du får reda på nå´t.

Det blev en Brio Go. Det var otroligt låga priser på 2010 årsmodeller så det var därför vi köpte redan nu. De var billigare än att köpa 2009 eller 2010 begagnat!
Vagnen har svängbara framhjul, sänkbart ryggstöd, sittdel mot dig (vändbar), lätt, går att fälla ihop med sittdelen på och den får plats i en Ford Fiesta!

Glömde fråga om det men vi resonerade som så att den ger säkert pengarna tillbaka om det inte kommer till användning hos oss. I sommar kommer bara 2011 finnas till salu för nästan dubbla priset och det är bara ett par små detaljer som skiljer årsmodellerna åt.

Lycka till med ruvningen, är det dag 4 nu?

Ja, allt är värt att kollas upp. Eftersom det var sköldkörteln i mitt fall så tar jag bara upp TSH och Fritt T4 (T3 hade jag glömt namnet på men de hör ju ihop med Levaxinbehandling) och det är så lätt att kolla upp. Bara ett blodprov och de flesta (alla?) vårdcentraler har möjlighet att utföra testet och ge svar.

Hur kollar man upp binjurar?

Vad är munkpeppar?

Spännande
Vagnen inköptes på Storken i Göteborg. Babyproffsen hade någon enstaka kvar här och där i regionen, för lite högre pris.

Nu bakar jag ingefärsbröd igen, ingefära hjälper vid illamående. Bra att veta för er som kommer bli illamående snart

Eviglängtan: Håller tumarna för måndag men det ser ju väldigt lovande ut!

Turlid70: Beklagar, förstår om det är tungt nu... Jag tror ändå det kommer att funka till slut. Hoppas ni inte behöver vänta för länge tills det händer.

Jag har jobbat med en CV och en ansökan hela veckan, det var 11-12 år sedan sist. Puh, vad omständligt det är! Jag har inte uppdaterat utbildningar eller något alls på så länge så jag kom på i sista stund några viktiga saker (ideella uppdrag, tex). Hädanefter kommer jag att uppdatera CV:t så fort jag tänker på någon kurs, ens.
Jag har sagt till arbetsgivaren att det inte kan komma ifråga med ny tjänst nu men att de skulle spara ansökan för framtiden. Nyttigt för mig också att erfara det här med arbetsansökan...

Är i vecka 14 nu och är aningen piggare men fortfarande illamående. Hade dock 3 dagar förra veckan då jag mådde lite bättre så det kanske inte blir värre i alla fall.