Sydafrika-tråd!

Hoppas att ni inte behöver vänta länge till Viljadrömma och MollieN !!!

Vi vill välja Sydafrika därför att vi verkar passa in på kraven (kristna osv.), barnen är under ett år, det verkar inte vara så jättelång väntetid om man jämför med andra länder. Det känns bra helt enkelt. En fördel att man får åka fort efter BB.

Har nån av er bloggar? 

För vår del var det nog snarare landet som valde oss! Vi ville till Afrika, Sydamerika eller Europa, och skrev ett brev till AC när vi skickade dem vår hemutredning och frågade vilka länder som skulle komma i fråga för oss. De rekommenderade Sydafrika eller Etiopien.
Fördelen med Sydafrika (tycker jag) är att BB/RB kommer ihop, och man får åka nästan genast. Sen är barnen väldigt väl omhändertagna, man får så mycket bakgrundsinformation som det går, läkarrapporter mm. brukar stämma och de tänker på barnen som individer till vilka de försöker hitta de bäst passande föräldrarna bland tillgängliga i stället för att följa strikt en tur ordning. Sen är ju Sydafrika ett helt fantastiskt land att resa i!
Lycka till till er all som väntar eller ska starta!

Tap dancing mum: Vad roligt att ni är nöjda med SA som adoptionsland!

Hej på er! Vi har också en dotter från Sydafrika - hon fyller 4 i november och var 6 månader då vi fick henne. Nu har vi haft pappren i landet i 3 månader för ett syskon. Jag håller med de andra - Sydafrika är ett underbart "tryggt" land att adoptera ifrån, åtminstone Abba gör det till en så behaglig process. Man blir väl omhändertagen så fort man stiger av planet och man kan lita på att barnet har haft det så bra som möjligt från starten. När vi valde landet första gången passade vi in på kraven och en fördel då var att det gick så snabbt. Vår dotter fick vi 1½ år från första kontakten med socialen! Nu på andra varvet (i Finland) har det tagit 2 år och 10 månader och vi väntar ännu... Jag har just startat en blogg, men vet inte ännu om jag ska ha den bara för såna jag känner så jag väntar med att dela ut adressen...

Vi håller på att samla papper till Sydafrika. Håller på och jobbar med livsboken.  Det är både spännade och samtidigt lite svårt att få ihop livsboken på ett personligt och kärleksfullt sätt. Men det känns fantastiskt att vi äntligen är igång att få skicka papper. Å Sydafrika känns så rätt för oss.

Nu när vi har några stolta adoptivföräldrar i tråden skulle jag vilja fråga några saker som jag funderat på. Hur många bjöd ni in till nätverksmötet (ungefär)? Jag förstår att det beror mycket på hur stor familj och släkt man har (vi har båda små) men det kan ändå vara intressant att få en indikation på hur många som är "lagom".

Sen undrar jag också vilka nära och kära ni hade med i livsboken? Räcker det med föräldrar och syskon eller ska man ha med alla som man tänker sig ska ingå i barnets nätverk med vänner, kusiner, vänners barn, vänner till mina föräldrar, fastrar och mostrar etc?

Och så en tredje fråga: hur porträtterade ni livet i er kyrka/församling? Fotade ni lokalen eller tog ni även bilder under gudstjänst och annan aktivitet?

Stort tack på förhand!

- Lo

Hej Lo Ammi!

Vad är nätverksmöte för nånting? Antingen är det nåt nytt eller nåt som vi inte har i Finland. Angående profilboken är det bra att komma ihåg att inte ha för många bilder på andra människor eftersom den som tittar i den lätt ska kunna se vem som är mamman och pappan. I vår senaste profilbok såg vi till att vi blev väl presenterade innan vi tog upp människor i närmiljön. Sedan hade vi ett uppslag med morföräldrarna och var sin sida (gjorde en scrapbook på 30x30cm) av min mans tre syskon med familjer. Om hans föräldrar levde hade vi nog bara haft en gruppbild på syskonen.

Det är ju jätteolika hur man kan tänka sig att illustrera sin kristna tro. Man kan göra det med dikter och naturbilder om man vill, men eftersom vi går i en kyrka och den känns som hemma gjorde vi en sida med en bild av själva kyrklokalen + en bild av en massa barn i lekhörnan. Där beskrev vi församlingen helt enkelt. De djupare funderingarna kring tro kommer fram i våra presentationer och i det skilda pappret om tron man nu för tiden skall bifoga.

Vårt första album var tunt, gjort på datorn och utprintat på A4:or och trots mina tvivel var det ju inget fel på det för bättre hade det inte kunnat gå... men bara för att jag tycker om att pyssla gjorde jag en scrapbook den här gången och den blev rätt tjock. Jag frågade adoptionsbyrån om den ryms i DHL-kuvertet och det lär den ha gjort, men hon sa att jag kan föra vidare att familjerna kan försöka hålla albumen på en lite anspråkslösare nivå. Före oss hade en familj haft ett dubbelt så tjockt album :) Jag hade nog ca 80 bilder av olika storlekar den här gången, men ca 30 är helt tillräckligt egentligen.

Fast det är bra om bilderna är färska lönar det sig att fota lite under hela året så att de i landet får se de olika årstiderna.