Gokväll alla.
Vad mysigt det kan vara att sitta och prata vad man ska inskaffa och allt till den nya bebisen. Känns som evigheter sedan.
Och nu föder vi e sån perfekt tid på året så vi har redan planerat så mkt vad som ska göras och när.
Dopet är redan i mina planeringar. Vem ska komma och hur ska vi ha de. Så himla kul. :)
Det enda jobbiga just nu är valet av dopklänning. Jag är extremt tradionell av mig & uppskattar det oändligt.
Min älskade man har inte haft, på väldigt länge, en bättre kontakt med sin mamma. Det är så mkt som är infekterad där sedan hans barndom. Sprit, misshandel, förnedring, gud vet vad. Han har berättat sånna saker från sin barndom att mina tårar har sprutat och jag haft lust att åka till henne och ge henne en omgång. (Associerar för mkt till min egen son). Hon har en del psykiska problem, som gör att man håller avstånd. Jag har försökt att göra så vi träffar henne mer, bjuda på middag eller nåt åt det hållet, men Chistian undviker de helst, förståligt.
Jag har träffat Lena (som hon heter) 3 ggr sen vi började dejta.
Det jag skulle komma till är att hon (hon skriver 1 brev i månaden, det är deras kontakt) i ett brev nämde att vi kunde komma och hämta dopklänningen när vi ville. Jag blev lite paff och frågade såklart runt omkring de. Vad är de för klänning osv. Jo, dom har oxå släktklänning, eller ja, som hennes 3 söner haft. Inga andra barnbarn eller kusiner. Vår dopklänning har alla vi 4 systrar haft, våra kusiner och våra barn. Alla namnen är fint graverade i klänningen och den betyder så mkt för mig.
Jag känner ändå ett stort dåligt samvete om jag inte använder Christians klänning. Vi har inte direkt pratat om de, utan skjuter upp på de.
Vad hade ni gjort i denna situation?
)