Positiv erfarenhet av medicinsk abort

Trevligt att höra.

Min abort gick med bra. Inga komplikationer alls.

Bara ont när livmodertappen öppnade sig lite och blödde en del som man ju ska.

Men annars inget direkt. Lite intressant att jag minns faktikst inte smärtan så bra..vet att jag hade ont men kan inte alls idag minnas eller "pinna ner" exakt hur ont det gjorde...

kan tänka mig att det är som förlossning..att man "glömmer" smärtan, hur ont det faktiskt gjorde.

Hur som..min abort var det absolut bästa alternativet för mig i just min situation. Har aldrig ångrat mig eller gruvat mig. Det var som att ta ett andetag. Så självklart. För ett barn ska absolut inte få födas in i min egna missär, mitt privata helvete.

Så jag är nöjd och glad att allt gick bra då och fortfarande gör =)

( Tack för tråden, behövde berättta det, endast en person visste om min gravidite och abort, så det känns skönt att få ventilera, även när saker gå bra)

Skönt att höra att det gick bra för dig också.
Och glad att du kunde lätta ditt hjärta.

Lycka till framöver! 

Har samma erfarenhet som du. Trodde att jag skulle få monstruöst ont och blöda litervis. Hittills har det blött som en normal mens och särskilt ont gör det inte heller. Fick morfinbaserade tabletter för det ändamålet ändå 

Hej!

Jag är llivrädd... vi har precis beslutat att vi ska göra abort =(
Hela jag skakar!! Vi har en dotter sen tidigare som jag måste hämta på dagis snart också.

Det har hänt för mycket sista tiden som gör att vi inte känner  oss redo.
Egentligen vill jag inte men det är det enda rätta.

Vart gjorde ni? Stockholm?
Något ställe att rekomendera?
Hur går det till.
Det är en medicinsk abort isf.. men mer exakt.. hur går det till?

Snälla svara!

Först får man ett piller som avslutar utsöndrandet av graviditetshormon. Vanligtvis känner man inget av detta men man kan blöda lite.

2 dagar senare får man komma in och stoppa in 3-4 piller i slidan som skapar sammandragningar och "missfall" sker. Sedan blöder man och får ut lite klumpar i 1-2 veckor.

För mig gjorde sammandragningarna rätt ont, men eftersom man inte känner nog emellan dom så är det uthärdligt. Ipren hjälper.

Lycka till!

Hej!
vad är det du är mest rädd för, det fysiska att det ska göra ont, eller att det bara känns fel?

jag var också LIVRÄDD innan, framförallt för smärta och blod. Set var därför det var så viktigt för mig att skriva det här inlägget, att allt gick så bra!

Jag gjorde på Ultragyn i Stockholm och där jobbar världens trevligaste sköterska som är hur lugn och snäll och fantastisk som helst.

På måndagen fick jag först gå dit och träffa en gynekolog och göra en undersökning, för att kolla hur långt gången jag var osv. Sedan fick jag gå ner till själva abortkliniken och träffa sköterskan.
Då förklarade hon hela förloppet för mig och vad som skulle hända, ritade upp smärtkurvor osv.
Sen fick jag ta en tablett som avbröt graviditeten.
Kände ingenting, förutom emotionellt, att jag blev ledsen och lite skärrad så klart.

På onsdagen valde jag sen att vara hemma istället för att vara på kliniken, det får man om man har någon med sig. 
Så klockan 7 på morgonen så fick jag ta alla tabletter, sen ligga still i minst en timme och sen ska allt sätta igång inom tre timmar. för mig tog det två timmar och sedan fick jag som mensvärk, men värre. Och sen kom det blod, men bara när jag gick på toaletten och liksom " krystade". Det rann inga floder överhuvudtaget, vilket jag var rädd för. Men det KAN det ju såklart göra också.

Det gjorde ganska ont, som mensvärk men flera gånger starkare, mellan ca kl 10-14. Men sen var det liksom över och på kvällen mådde jag bra igen.
Nu blöder det fortfarande, men fortf inga mängder.

Det kommer gå bra!
Fråga om du vill veta något mer.

Kan verkligen rekommendera Ultragyn!! 

Jag hade inte heller några problem. Inte ont och inte psykologiskt jobbigt heller. Och de var jättesnälla på sjukhuset.

För mig kom allt ut dagen efter första tabletten. Då hade jag mått iall hela dagen och sen fick jag kraftig mensvärk och en kraftig blödning som avstannade efter en timme. Dagen efter åkte jag in på sjukhuset och fick 4 slidpiller, efter ett par timmar fick jag kraftig mensvärk men inte mycket blödning. Stannade hela dagen men inget hände, efter ett par dagar fick jag komma in för vul och då konstaterade man att allt redan kommit ut på första tabletten.
Jag klarade mig på Ipren och tycker inte att det gjorde särskilt ont, skönt efter att ha läst alla skräckisar på familjeliv..jag var förresten i v 7+4.

Tyckte så mycket om att läsa dessa icke-skräckhistorierna så jag tänkte bidra även om tråden är gammal!

Trots kondom och akut p-piller blev jag gravid. Att göra abort var inget stort och dramatiskt beslut, varken jag eller min kille är sugna på eller redo för barn. Klart jag tänkte på att det var början på ett liv och vad det skulle kunna bli så jag var fullt medveten om vad jag gjorde. Men det var inte rätt tid i livet helt enkelt.

Jag ringde mottagningen, fick tid en och en halv vecka senare. Kom dit, gjorde vaginalt ultraljud och det konstaterades att jag var gravid i vecka 6. Jag fick en tablett att svälja och en tid att komma tillbaka nästnästa dag. Jag valde att vara på sjukhuset eftersom jag inte visste hur ont jag skulle få. Väl där hade jag samma barnmorska hela dagen, en otroligt gullig en. Jag fick förebyggande smärtstillande och fyra tabletter att föra upp. Sagt och gjort, sen jag vandrade runt i korridorerna och lyssnade på podd. Efter någon timme började det mola lite i magen, jag ringde på bm och hon gav mig Oxynorm, som är starka smärtstillande. Smärtan stegrade sig och i ca 20 minuter låg jag ner och hade ganska väldigt ont i intervaller. 7/10 på en smärtskala kanske. Mådde väldigt illa någon minut också men ville inte kräkas upp tabletten. Men sen började medicinen verka och jag mådde bra igen! Oxynorm var tredje timme ungefär och lite molande resten av dagen men inget mer. Jag började blöda cirka två timmar efter jag fört upp tabletterna. Under andra toalettbesöket kände jag något fastare och större komma ut (inte gigantiskt bara mer än rinnande blod) och efter det bara vanligt blod, lite mera än min vanliga mens. Både smärtan och mängden blod kan sammanfattas som lite mer än mina vanliga mensupplevelser faktiskt. Nu är det dagen efter och jag blöder lite fortfarande, återigen som en mens.

Tips är att säga till och få smärtstillande så fort det bara börjar kännas, våga fråga om starkare medicin om det behövs och kom upp och gå ibland. Det går snabbare om du inte har ont och spänner dig samt om du rör på dig. Underhållning/stöd: din partner/en vän/förälder/kollega! Jag var själv men det var självvalt och gick utmärkt. Böcker, podd, ljudbok, dator, film, ritblock - fyra, sex timmar kan kännas segt ibland. Lycka till!