Arg och bråkig-4 åring

Hänger på här. Min fyraåring nöjer sig inte med rop och skrik utan har öven börjat slå mig. Inte heller här har fsk märkt av detta beteende. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få bukt med det.

Hej Siris mamma,

Känns bra att det finns fler med liknande fyraåringar :)
La ett inlägg även på känsliga rummet, föräldrarskap, för att se om det finns fler som har råd att ge där :)))

Ja, ibland här på fl får jag känslan av att vi som föräldrar gjort nåt jätte-fel eftersom Siri är sådan här argbiggas om slåss.

Jag tycker att det låter som ett gott tecken att han "uppför" sig så bra på förskolan och när ni är tillsammans med andra. Det är väl ändå ett bevis på att han vet hur man ska vara mot andra och att han är bra uppfostrad.

Sen är han ju bara 4 år så han måste ju få ha lite temprament. Någonstans måste han få ta ut sin ilska och det är ju naturligt att han gör det mot er föräldrar som han litar på och känner sig trygg med. Prata med honom om varför saker och ting ska vara på ett visst sett. Bekräfta hans känsla och vilja, men gör det ni anser är bäst.
T ex, jag förstår att du vill bli buren just nu, men jag får ont i ryggen/orkar inte bära dig, dörför får du gärna hålla mig i handen istället om du vill.

Maria222, så vet jag också att det funkar, att hon är trygg med oss och således tar ut sin ilska på allt möjligt hemma. Utbrotten blir så långdragna och jobbiga bara. Senast i morse vaknade hon på fel sida, gissar jag, grät, skrek och sparkade, allt var fel och hon skulle inte gå ivg till fsk. Jag höll mig lugn och sa bara att Jag måste till jobbet, så är det, berätta vad som blev så fel, men det slutade med att jag fick ta på mig ytterkläderna och säga att jag går utan dig isåfall. Känns väl inget vidare, men det hjälpte för hon torkade tårarna, klädde på sig och jag kom bara 30 min för sent till jobbet.

Jo men så tyckte jag att jag gjorde. Tog henne i famnen, klappade henne och tröstade men när jag sen sa att nu måste vi sätta fart så började det om igen. Detta var en extrem morgon ska tilläggas, men hon är svår att bara "prata med" när hon sätter den sidan till.
Det var skönt att se henne glad när jag lämnade henne, ja.

Det kommer gå över. Det viktigaste är att barn vet vem som bestämmer och vissa saker måste bara göras trots dåligt humör. Det tillhör den åldern. Att kräva att bli buren när man är 4 år tycker inte jag är ok. Jag har 5 barn, och jag skulle aldrig bära så stora barn. Min 5-åring har varit väldigt bekväm, och t.ex. inte velat gå längre sträckor. Men, jag har förklarat att det är det som gäller. Jag bär inte. Och nu är det inga problem längre med promenader. Dom flesta jobbiga perioder löser sig själv med åldern. Sen finns det viljestarka barn, som allt är en kamp med. Våran äldsta är extremt stark i sin vilja. Det är en kamp, men det blir bättre och bättre. Syskonen är inte alls så tack och lov. Hoppas det löser sig.

Jag tror också att det kommer gå över. Min pojke fyller fem nu snart och det är inte alls lika tufft längre. Värre var det för ett halvår sen ungefär. Då hade han otroligt kort stubin, trotsade och blev väldigt fysisk när han inte fick som han ville. Förskolan förstod inte vad vi menade för så betedde han sig aldrig där. Däremot fick hans farföräldrar erfara samma sak, förmodligen för att han vistas mycket hos dem så även där är han trygg och testar gränser.. Men han har som sagt lugnat ner sig massor de senaste månaderna!!

Jo, som ni så klokt säger så går det väl över. Känns bara skönt att höra att man inte är ensam.

Tack för alla svar och som Siris mamma skrev, känns skönt att man inte är själv.

Här har ni en mamma till som har en 4-åring som har raseriutbrott, minst 1 om dagen, som kan utlösas för att han inte fick gå före mig upp i trappen, bära glaset till bordet själv, legot blir inte som han tänkt etc. Det är tufft. VÄLDIGT TUFFT. Vi pratar mycket med varandra, vi föräldrar, men det är ändå väldigt svårt att vara ett bra föräldrateam till honom just nu. Det känns som vi testat allt. Skälla, inte skälla, vara överpedagogiska och förklara lugnt och noggrannt, uppmärksamma det positiva han gör. Men det känns inte som att vi gör rätt i alla fall för han busar och bär sig åt. Har nu också börjat sparka på saker (???) det har aldrig hänt förut, det gör mig orolig. Funderar på om han inte mår bra. Det brukar ju vara så att barn som beter sig aggressivt och slåss behöver få utlopp för något...funderar på vad bara...han har en lugn miljö omkring sig annars.

Daz: samma här Har liknande funderingar som dig!
Känner mig på helspänn hela tiden och bara väntar på nästa utbrott. Vill ju kunna stötta min 4-åring i den här ilskan och hjälpa honom ut men HUR??? Har ju testat allt!

Oj vad jag känner igen mig. Min 3-àring bär sig àt precis som mànga av er skriver. Han kan explodera för minsta lilla sak och är näst intill otröstlig. Det är även svàrt att veta hur mycket man ska ge med sig. Om han begär nàgot som är omöjligt eller oacceptablet màste man ju insistera oavsett reaktion men när det gäller saker som skulle vara möjliga sà försöker jag ge efter men jag vet inte om det är rätt att han styr sà mycket. Det är bara sà jobbigt att bràka om allt.

Ni som har fyraåringar som beter sig så här; har de hållit på länge eller just börjat? Mitt barn som ganska nyss fyllt tre är inne i en sådan period just nu och jag har lugnat mig själv med att det bara är treårstrots och snart kommer gå över. Men era barn är ju ett år äldre. Hur var de när de var tre?

Värre nu än vid 3. Det "nya" starta vid 3,5 för att nu exploderat. Han har några månader kvar till 4 årsdagen.
Ska tilläggas att det dök upp ett litet syskon med när det starta. I början bråkades det då och då men nu 1-1000 gånger per dag :-/

Skönt att höra om fler med liknande bekymmer!

Japp, jag känner igen allt det här. Jag börjar jobba på måndag och är ganska orolig över hur vi ska lyckas komma iväg på morgonen utan att han blir tokförbannad. Jag är helt inne nu på att jag inte ska ha fler barn pga. hur jobbigt det är med trots och vredesutbrott. Min son slår både mig och sin pappa, och det börjar bli outhärdligt

Hmmm. jag har också förstått att det är vanligt att den "trotsperiod" som kommer vid 4-årsåldern ofta är värre än den som kom vid 2,5 - 3 år.

Vi hade det jobbigt med vår dotter när hon blev storasyster när hon var 2,5 år och sedan en period därefter, men det senaste året har hon varit harmonisk och glad för det mesta. Den senaste månaden har vi dock börjat se tendenser på att det händer saker i henne igen. Hon kan nu bryta ihop för helt oväntade saker och sedan bli både arg och riktigt ledsen med stora tårar som trillar.

Att hon själv vill välja kläder och sådant kan man ju lätt förstå, men lite svårare att förutse konsekvensen av att hon förra veckan tittade på ett frågeprogram på TV där svaret var "Spanien" och följande scenario utspelade sig:
Dottern: Har jag varit där?
Pappan: Nej, det har du inte
D: Vilka länder har jag varit då?
P: Du har varit i Sverige, Danmark, Tyskland, Grekland och Frankrike.
D: Va! Har jag bara varit i 5!! Jag vill också åka till Spanien!

Sedan gråt och tandagnisslan i 30 min.
Inte lätt att vara 4 år.... heller....

Det är väl för oss föräldrar att försöka bita ihop, andas och räkna till 10 innan man blir helt galen.
Kanske kan man prata om det vid ett senare tillfälle med barnet och se om man tillsammans kan komma på ett sätt som man kan göra det så enkelt som möjligt. Barn förstår så mycket mer än man tror.
Att vara konsekvent med sådant som man inte accepterar tror jag också är väldigt viktigt. Att barnent lär sig att det inte är lönt att protestera, det tycker jag att man har igen tusenfalt efter en eller ett par statuerande exempel när man inte ger med sig.

Lycka till alla! Det kan vi behöva

Oj vad bekanta beskrivningar;)

Var 1 h på Bvc i veckan för råd kring vår äldsta. Mkt fighter o han vill bestämma

Vi fick många goda råd. Viktigaste var att vi vuxna var enade o tydliga. Vi har och är ganska olika jag o pappan. Det mörks på sonen. Usch idag är det skönt att han är på fsk. Älskar honom till döds men behöver andas.

Han slår inte, ser att han är sugen men vågar inte. Däremot är tonen tråkig o gnällig. Jag ska iaf sluta vara hans betjänt. ;)