Min förlossningsberättelse, det har varit vidriga dygn med mitt värsta scenario som final:(
Vi skrevs in på avd Prenatal morgonen den 23 dec, vi var där för överburenhetskontroll och det visade sig vara ont om fostervatten och risk för havandeskapsförgiftning, därför höll dom kvar oss. Fick en hinnsvepning med hopp om att det skulle kicka igång värkarna. På juaftonsmorgon bestämdes det att vi kan inte vänta längre så då fick jag första dosen gel upptryckt i tappen. Värkarna kom så smått under dagen och jag låg mestadels i CTG. Vi smet hem när Kalle Anka började, fick 1 timmes permis att gå ut i Pildamsparken men som sagt vi hoppade in i bilen och körde hem, Maken hämtade en sladd till datorn så vi kunde koppla ihop med TVn på rummet och se film och jag knackade på hos grannen helt utsvulten...fick mig en hel kasse rester från deras julbord och vi körde tillbaka till stan och sjukhuset.
På julaftonskvällen fick jag en dos till med hormoner för att sättas igång och dom gjorde susen!
Men innan det kom i gång hann vi värma vårt lilla julbord och äta oss mätta på årets julklapp, MATKASSEN;)
Vid kl.22 var det täta värkar och hoppet steg.
Vid tolv hade dom fått i mig lugnande och annat som jag skulle sova på och en varm dusch. Slocknade strax efter tolv och vaknade 00.45 av värkar från Hell. Lät maken sova och började till slut klocka dom. Värken höll i sig knappt två minuter och vilopausen var ca 1,5 min. Väckte maken och kallade på personal. Vi kämpade vidare några timmar innan dom körde in mig på förlossningen. Jag fick petidin och lustgas. Det är nu morgon och vi kämpar vidare med täta värkar och jag börjar öppna mig så smått, läkarna kommer in då och då och med handkraft trycker upp tappen för att få det att gå framåt. Vid tio går värkarna ner och man kopplar på dropp och driver på.
Vid kl.14-15 så gör läkaren ett sista försök med att trycka undan sista kanten på huvet är äntligen nere så på med mera dropp och dom tvingar mig att stå upp, är rätt slut vid det här laget men vi kämpar.
Läkaren bestämmer sig för att vi måste avsluta detta med kejsarsnitt ( min värsta mardröm, livrädd som jag är)
När maken tar bort mitt nagelack fattar jag att det är kört. Det blir snitt!!! Jag skriker och gråter och blir hysterisk, läkaren säger att det ska göras med lokalbedövning och jag blir galen och bönar och ber om att bli sövd, är så rädd nu:((( Hon fattar allvaret och maken har även han sagt i från att sövas är enda alternativet. Hon tar telefon och ska ringa narkosläkare samtidigt som hon säger till mig att jag ej får äta eller dricka på 1 timme sen blir det snitt.
Plötsligt faller bebisens puls och ist för att ringa narkosläkaren ringer hon AKUT numret.
sen går allt fort! 10-20 personer kommer in(har inte riktigt koll), lyfter över mig på en säng och alla springer. Katastrof snitt är ett faktum och jag vaknar upp på kvällen den 25/12 vid sjutiden.
Får veta att bebisen är på en speciell avdelning och att maken är där . Till slut kör dom mig dit och jag får ha honom hos mig i 1 timme i min säng innan dom kör mig till BB eftervård. Jag ligger nu på en annan avdelning och bebisen på Neonatal och där har maken suttit hela e.m. och kvällen med Hector och matat mm sen får han åka hem och sova.
Han kommer på morgonen kl.8 har fått besked under natten att vår lille prins Hector mår bra och kommer flyttas upp till mig i morgon bitti:)
själv är jag sängliggande men har blivit lovad hjälp till dusch, det var ju senast julaftons morgon jag tvättade mig, undrar just hur jag ska kunna trassla ut håret...
Jag får ha Hector hos mig ett par timmar på permis ( han mådde inte så bra) sen ska han tillbaka till sin avd. Jag är oerhört trött och sliten men har nu blivit av med dom 5 olika dropp-påsarna och även katetern.
Först nästa dag blir Hector utskriven och flyttar upp till min avdelning så vi får vara tillsammans.
Allt som allt är vi på sjukhuset 5 dygn och jag åker hem med en påse smärtstillande och recept på sprutor och mer smärtstillande. Sprutorna är blodförtunnande och ska tas en varje kväll ( jag som är så sjukt spruträdd och lyckades inte ta en enda menopur spruta själv...suck) 6 veckor!!!! ska jag ta dom jävla sprutorna i magen så nu ser man ut som en nåldyna igen. Maken får sätta sprutan medans jag håller andan. Dom såg en risk till blodpropp så det är inget annat än att ta sprutan helt enkelt.
All personal under dessa dygn på alla 5 avdelningar på KK har varit helt underbara, att föda i Malmö är hur bra som helst med tanke på dom som jobbar här:) Proffsig och kunnig personal. Ni andra som ska föda i Malmö kan vara lugna, dom vet vad dom gör även i dom värsta situationer.
Hoppas ni andra har haft en god jul och Gott nytt år!
Stor kram från en trött men lycklig mamma.
kanske dags att sy en liten tomtedress i st 50 och lägga i BB väskan.
