Hej tjejer! Vi tänker inte gå någon profylaxkurs, och blev istället tipsad av BM om Signekursen, som finns för lite självstudier hemma. Så tänkte bara dela med mig av länken....
http://sahlgrenska.se/Pages/87191/signekursen.pdf
Anderska: Gud vilken gullig sambo du har! Mår du bra och så är det ingen fara att flyga. I vecka 20 tar ju flygbolagen fortfarande emot en. Själva flygningen är inte farligt som gravid, det är det att senare i graviditeten vill inte flygbolagen ha med en ifall en förlossning skulle starta - de vill inte ha en massa problem ombord. Det du ska tänka på är att ha stödstrumpor på dig, dricka mycket vatten, vicka på benen och försöka resa dig upp och gå lite i gången med jämna mellanrum. Låter skönt med semester!
Strössel: Skönt att de håller koll på ditt "underrede"... Summa kardemumma, gick du upp omkring 20 kg eller? När kom den mesta viktökningen? Jag har gått upp 6,5 kg nu i vecka 26, och är rädd att det bara ska smälla till framöver och lägga på en massa. Jag bryr mig inte om kilona som sådana, men vill inte bli större, då jag redan har några kilo för mycket. Ur hälsoaspekten, för bebben och förlossning är det ju inte bra om man väger för mycket.
I övrigt har jag kommit in i en riktigt "oroa-mig" period. Jag oroar mig för ALLT. Exempelvis läste jag precis att man ska undvika leverpastej, men det har jag ätit hela tiden, det är det enda pålägg jag äter. Livsmedelsverket säger att man ska undvika lever men pastej är ok. Men nu börjar jag noja mig att jag ätit för mycket... Är det inte för vad jag ätit så är det för vad jag inte ätit. För lite grönsaker exempelvis... Plus allt annat som jag tänker på - inte bara vad jag fått i mig. Usch, jag har så svårt att slappna av och bara tro på att allt kommer att gå bra. Och om jag oroar mig så nu, hur ska det då gå när man väl har fått bebisen? Då finns det ju tusen nya saker att vara rädd för. Tror nog jag måste ta itu med den här oron på något vis, det går åt för mycket kraft + att jag ju har svårt att vara glad när jag oroar mig hela tiden...
. Hur sjutton ska jag göra för att släppa taget?
Najje: Tack gulliga du! Jag är i vecka 27. Naivt nog trodde jag att bara jag kom över vecka 12 så skulle jag vara lugn, men nejdå!! Tror jag ska börja på något mindfulnessprogram eller något så jag lär mig vara i nuet och inte i alla skräcktankar.
Förstår dig också precis, jag var också så i början. Framför allt eftersom jag hade någon blödning också där jag trodde allt var kört! Jag håller tummarna för att veckorna trillar iväg snabbt för dig, så du kommer över den värsta skräckfasen. Oron kommer väl att finnas där hela tiden (resten av livet också när man väl får sitt pyre) men som Kelsson också sagt tidigare, är det en skönare och tryggare känsla när du börjar känna den lille. Kram till dig!
Kelsson: Hoppas du har det bra på din kryssning! Och att dom fixar dig lite goda, alkoholfria drinkar så du får lite festkänsla också!
Tack Speck! 
Hur går allt? Har du och Loke hunnit vänja er vid varandra än? Hur ser dina dagar ut?
Tack för alla kloka synpunkter kring oro! Det har faktiskt gått bättre de senaste dagarna, och jag har kunnat känna mig riktigt förväntansfull istället. Det är sååå skönt att ha ert stöd och klokheter att falla tillbaka på.
Kel: Kul att höra att du hade en bra kryssning, och vilken härlig överraskning att din syster var med!
Vickan: Vilken otroligt söt klänning! För att inte tala om kappan - helt underbar! Sån vill jag också ha!!
Jis: Min mage är så pass stor nu så jag gillar de mammatrosor som går rejält upp över magen, precis som de mammabyxor och kjolar som har en resårmudd upptill. Såna trosor har jag köpt på Lindex, men de har varit slut i sortimentet ett tag. Men de Åhlens har också den modellen, så jag har köpt några där också.
Anderska: Härligt med resan! Njut och ha det bra! Var lite försiktig med solen bara, det är lättare att få pigmentförändringar nu.
Speck: Härligt att höra om amnings- sömn framstegen!
Lindis: Som sagt, det är många av oss som haft blödningar här utan att det för den sakens skull betytt något. Men det är pissjobbigt, jag vet. Tycker absolut att du genast ska gå hem och VILA!!! Det var rådet jag fick från sjukhuset när jag hade en rätt så rejäl blödning. Alltså ligga ner och vila, så se till att pallra dig hem genast och lägg dig i sängen, och förhoppningsvis stannar det upp.
Håller tummarna för dig!
Har läst ikapp lite, men ni andra får vara utan kommentarer då jag tappat kollen på er just nu.... :)
Anderska: Jag kände lika när jag skulle på semester, innan kände jag mest för att vara hemma och ligga i sängen men när vi väl var där var det såååå skönt. Njut och ha det bra!
Najje: Precis som Jis skriver är det säkert växtverk. Det kan kännas rejält och hålla i sig länge också.
Kelsson: Jag har inte riktgit fattat det där, verkar vara olika från olika kalendrar när man går in i tredje trimestern. Enligt BM (och landstingens vårdguider) räknar de att man går in i tredje trimester i vecka 28. Alltså fullgångna 28 veckor, inte 27+. Den enda gravidkalender jag hittat som verkar räkna på samma sätt som barnmorskorna är babycenters. Den tycker jag för övrigt är väldigt bra, har den som app till min telefon. Får massa bra tips därifrån. Idag påminner den om hur viktigt det är att stretcha under graviditeten....
!
Kelsson: Jo, absolut förlitar jag mig mer på infon som står på vårdguidernas sida. Insåg ganska snabbt att infon i de olika kalendrarna inte stämmer överens, så tar inte det på så stort allvar.
Men vad jag tycker är bra med babycenters är att den ger lite kul tips, dag för dag. Som att komma ihåg knipövningarna, dricka mycket vatten, gå till hudvårdssalong och skämma bort sig, skriva listor etc...
Kasa: Grattis till 100 dagar kvar! Ytterligare en milstolpe som allt känns speciell...
Hej Vårtur! Kul att äntligen se dig här!!
Vickan: Massor med styrkekramar till dig!! Hoppas du kan släppa oron (det mesta av den i alla fall) nu till helgen och njuta av ditt bröllop! Jag kan se dig framför mig, eller rättare sagt din klänning och din kappa, och du kommer att vara så fin! Njut!!
Nej, nu närmar det sig slutet av veckan, och därmed hoppas jag också se slutet på alla trista blödningar och så för er som haft en riktigt jobbig vecka... förstår er oro... även om det är vanligt med blödningar, så är det inte alltid till så stor tröst när man står där själv... Kramar till er!