Inlägg från: Primrose |Visa alla inlägg
  • Primrose

    Träningsnördar - här samlas vi!

    Tjohoo! Här är även jag!

    Trots att mitt knä fortfarande värker så stapplade jag iväg till gymmet både i måndags och nu i kväll. Vågar inte köra mycket kondition (bara c:a 15 min) pga knäet, men fick till en del styrka och bålträning i alla fall. Och det kändes bra.

    Gjorde min vanliga linssoppa till middag, fast med en liten "twist" i form av rödbeta. Så det blev en indiskt borsjt-soppa kan man säga. Gott!

  • Primrose

    Joana: Vilken tråd har du startat? Om du har en egen tråd borde du skriva länken. Eller "hijackar" du vår tråd?
    Det låter som en kul idé och ett intressant projekt.

    MissKaos: Ja, du är nog den som skriver mest om vad du äter. Sedan om du egentligen äter mest är en annan femma. Vad skönt att du har flyt i din träning!

  • Primrose
    MissKaos skrev 2011-11-11 09:42:31 följande:
    JA det vet man ju alldrig: Jag har varit konstant hungrig ett tag iaf -och iom att jag gick upp så jättemkt isamband med hormonbehandlingar före graviditeten (som jag ju inte direkt blev smalare av..) och sen hade extrema påfrestningar under 1,5 år efter det (mao, jag gick inte ner igen) så är det ju så att jag har behövt tänka mkt på vad jag äter. Nu har jag gått ner alla kilona och är nog i mitt livs form tror jag. SKÖNT att slippa släpa runt på dom där X-tra 15 jag drog på mig. Det var inte ngn höjdare för rygg/knän osv. Och inte trivdes jag heller. Nu tänker jag ju mer på vad jag äter än vad jag har behövt göra tidigare iom att det finns ett "viktminne" i kroppen. Åh andra sidan: Jag äter ju mkt är alltid sugen MEN inte på sötsaker utan på MAT vilket är otroligt skönt..
    Tränat som en galning har jag alltid gjort. Gillar inte att kolla på TV så mkt, så den tiden folk lägger på det lägger jag på gymmet/löpspåret

    Ja, jag tror ju att det där med flyt i träningen beror på att jag faktiskt äter bra och vilar mer omd et behövs. Och gör olika saker!  Har jag inte lust med det där passet jag brukar gå på så gör jag något annat istället! Testat på gympa tex. Och vattengympa. Funktionell träning. Yoga. Osv.

    Nu vill jag att året ska vända till ljusare kvällar.. Längtar ut och springa mer igen MEN det är ju bra med en period med mer styrketräning..
    Ja, du har flyt - skönt. Vi är ju alla träningsnördar i den här tråden. Så motivationen bör det inte vara något problem med för oss. Som tur är tycker vi om att träna! Jag har också alltid gillat variation. Dock föredrar jag att göra styrketräning i gym. Body Pump och liknande blir så ensidigt. Jag har kanske gått på ett 50-tal Body Pump klasser i mina dar (samt instruktörsutbildningen). Jag tror att jag har testat och kört det mesta i gruppträningsväg. Nu har det dock inte blivit några klasser på ett halvår pga ryggen och att jag vill träna ytterst kontrollerat och efter eget huvud. Men, förhoppningsvis, kan jag skutta in i en klass snart igen. Vattengympa tänkte jag kunde vara en grej nu, för mina värkande leder och rygg. Har kollat upp ett ställe som har det, men tyvärr har de inget bra gym och jag har ingen lust att vara medlem på två olika ställen - det blir för dyrt. Vattengympa har jag inte testat tidigare, eftersom jag inte är någon pool-människa.

    Själv var jag nog i mitt livs form vid 40 år. Nästa år firar jag 20 år av regelbunden träning på gym (4-7gg/vecka, förutom uppehållet efter mitt kejsarsnitt och, nu, det senaste halvåret när det har blivit mycket mindre än normalt).

    Ägglossning i dagarna så då brukar ryggen vara extra känslig. Har haft gördeln på hela dagen, men inte tagit några tabletter. Sonen har varit hemma hela dagen, så vi har haft kuddkrig, städat, lagat mat, bakat och busat tillsammans. Och bråkat litet - när våra åsikter har gått isär vad gäller HUR mycket man får dra ner från skafferiet och experimentera med. Drömmer "Jag vill mala!" Säger sonen och stjälper i 3 dl salt i morteln (och på diskbänken, på golvet, på stolen) och vispar runt. Och så kanel, gurkmeja, dragon, spiskummin, enbär osv. i en salig röra. Och så gärna försöka hälla denna goda blandning i sockerkakssmeten.
  • Primrose
    Beckaa skrev 2011-11-14 21:19:16 följande:
    Nej, ingen höjdare, men nu är den borta. Nu återstår det bara att se om jag kan lyckas bli av med mina kilon som sitter som berget sedan hormonerna började strula. Det är 8 kilon som satt sig, men är nöjd om jag blir av med i alla fall 5 av dem, får se om kroppen och jag kan komma överens.
    Skönt att du är fri från den nu. Intressant att läsa om din cysta. Satt den på hypofysen? Jag har själv ett prolaktinom (en godartad tumör som påverkar hormonet prolaktin) på hypofysen, som jag medicinerar för. Men när jag gjorde en ny MR i våras så kunde specialisterna på KS inte säga om det fortfarande var ett prolaktinom eller om det nu var en cysta. Det lät väldigt underligt, måste jag säga. Men mina extrakilon, som kom till i o m min graviditet (och några av dem via hormonbehandlingar under månaderna innan), har ju också suttit som BERGET. Så jag undrar om det kan finnas en förklaring där. Sköldkörteln har jag redan kollat. Jag tänker högt ... i skrift .... Drömmer

    Det blir definitivt INTE någon bild på den här kroppshyddan i nuläget, det kan jag tala om! Men jag kan ju alltid lägga in en bild som är representativ för mina tidigare 43 år (dvs. innan graviditeten) på den här planeten.

    Jag kom iväg till gymmet i kväll. De har bytt ut de flesta cardiomaskinerna till nya fräscha och litet roliga - även om det tar en stund att vänja sig vid motståndet och "rytmen" i dem. Det blev 25 minuters kondition (med puls på 155-172 bmp) och 25 minuters styrka. Jag har, förresten, sagt upp mitt medlemskap och ska testa någon annan kedja ett tag.
  • Primrose
    Beckaa skrev 2011-11-15 08:23:56 följande:
    Ja, den satt på hypofysen och var ungefär dubbla storleken av själva hypofysen, så inte så konstigt att den påverkade hypofysens funktion. I mitt fall upptäcktes den via sköldkörteln som började bråka. Jag hoppas att kunna slippa äta sköldkörtelhormoner i framtiden, men just nu orkar jag inte försöka mig på en nedtrappning med allt vad det kan innebära.
    Det känns ju inte som en tumör (fast vävnad) kan förvandlas till en cysta (vätskefylld blåsa)? Låter också väldigt konstigt i mina ögon. Och de lär ju inte kunna sett fel från början eftersom den producerat prolaktin. hur följs du upp idag?
    Ja, det förstår jag att den måste tas bort. Hypofysen är ju pytteliten, som en ärta i storlek, men att ha en cysta som är dubbelt så stor är ju mycket. Mitt prolaktinom är bara 4mm. De opererades också bort förr, men nu brukar man kunna krympa dem med medicinering i stället. Och visst låter det konstigt att det plötsligt kallar det för en ev. cysta! Hmmm jag är ganska tveksam över svenska läkares kunskaper ibland. Jag fick min diagnos i England (efter att först, några år tidigare, ha sökt hjälp i Sverige ang min mycket sporadiska mens - utan att få något svar på vad det kunde bero på) och så fort jag började medicinera för att få ner mina prolaktinvärden fick jag mensen tillbaka och några år senare blev jag äntligen mamma! När jag pratade med min endokrinolog (det var alltså inte han som sa att det kunde vara en cysta, utan några "experter" på KS) och sa att var det inte ganska underligt att mitt prolaktinom skulle ha omvandlats till en cysta (på samma ställe och av samma storlek!). Han sa att det ju kanske verkade litet underligt och att en ny MR skulle tas inom ett par år. Jag frågade också om jag kunde sluta medicinera, om det nu inte längre var ett prolaktinom, men det tyckte han inte att jag skulle göra. Jag kan bara säga att ibland blir man mycket trött på läkarvetenskapen...!

    Meningslöst besök hos en ortoped idag (efter månader av väntan efter att remissen skickats).
    Trevligt besök på gymmet - men en kort och intensiv cardio-session på blott 20 minuter. Och så en snabb stund i bastun efteråt.
  • Primrose
    MissKaos skrev 2011-11-17 09:36:35 följande:
    Man önskar iaf att dom förklarar ordentligt! Jag är inte bra på endoriniologi, men vad jag vet är att kroppen beter sig mkt mkt märkligt ibland. Kan det vara så att man har lyckats med medicineringen så att ditt prolaktiom i princip har "dött"? Isåfall borde det ju bli en cysta kvar av det, tänk som en "tom påse" eller så där prolaktiomet bodde? OM det är så kan du ju tom ha sån tur att kroppen tar upp cystan av sig självt. Jag hade npg velat fortsätta medicineringen under en period tills man gjort en n CT/RTG/MR -eller vad dom nu gör- så det inte finns en liten, mikroskopisk aktivitet kvar som an flossa upp.
    Och, ja man blir astrött på läkarvetenskapen ibland! Det jag jobbar mer är så j-a specialliserat att vi har mest kunskap om det -mer än inhyrda läkare ofta. Och provsvar är inte självklara, det går inte ha referensvärden osv. Man får samma symptom av under som över medicinering.. Spännande, men besvärligt! Kanske är dina endokrinologer i samma läge? Typ, forskning pågår vi jobbar med det vi har -för att hjälpa våra patienter så mkt det går?
    Jo, fast jag måste dock påpeka att det är ganska annorlunda mellan att vara en människa som, tyvärr, är patient. och att arbeta inom vården. Det är inte direkt "spännande" att vara sjuk. Nej, det blir ingen "tom påse" där prolaktinomet "bor". Det normala förloppet ska vara att medicineringen gör att tumören krymper. Mitt prolaktinom  (eller ev. nu "cysta") har inte krympt på de här sju åren (sedan jag gjorde min förra MR, i England). Dock kan det vara så att det har vuxit under graviditeten och sedan krympt igen till sin "ursprungliga" storlek. Och därmed kanske fortsätter att krympa. Som du säkert förstår har jag, långt ifrån, skrivit alla turer och åsikter som har florerat kring mitt tillstånd under åren. Det är av det man blir trött på läkarvetenskapen. Några exempel: I England uppsökte jag vården för att jag ville bli gravid och hade mens c:a 1gg per år. Får diagnosen "prolactinoma" och sätt på medicinering. Efter en månad eller två gör jag ett återbesök och får veta att medicinen jag tar ABSOLUT inte ska tas om man ska bli gravid. Får ny medicin. Får också veta att om jag blir gravid ska jag OMEDELBART sluta medicinera, sedan gå på regelbundna MR och om de visar att tumören växer kan jag behöva börja medicinera igen efter 3:e graviditetsmånaden. Och så flyttar jag till Sverige, får tre missfall på raken, gör sedan två IVF. Endokrinologen i Sverige säger, även han, att jag ska sluta medicinera när jag blir gravid, men inte kollas med MR utan med synfältsundersökningar. Det andra IVF-försöket görs i Riga och där säger läkaren att jag har fått fel information ang. när jag ska sluta med min medicin för enligt henne ska jag ta den t o m v. 12, eftersom det är först senare i graviditeten som prolaktinvärdena börjar gå upp rejält och om jag slutar medicinera på en gång kommer mina värden att höjas "för tidigt" och kan därmed kanske orsaka missfall! Efter detta IVF-försök kontaktar jag en klinik i Tjeckien, för ev. vidare behandlingar, frågar där om när jag ska sluta med min medicin och får veta att det ska jag göra i v. 6-7! Någon månad senare blir jag gravid med min son, naturligt, och bestämmer mig då för att ta medicinen t o m v.8 (utan att nämna det för min endokrinolog). Sedan har jag också blivit tillsagd, av min endokrinologs kollega (när jag ringde för att jag var gravid igen, fick missfall, och min läkare var på semester), att jag kan "sluta när som helst med medicinen", eftersom mina värden verkar ha varit låga och stabila under två år efter min sons födelse. Min egen endokrinolog har hela tiden sagt att jag kan pröva att sluta först fem år efter att jag fick barn. Så kan det vara för en patient.... Och det är långt ifrån allt som jag har fått höra under åren! Jag har full respekt för att man inte alltid kan ha svar på allt - men väldigt ofta låter läkarna TVÄRSÄKRA när de delar ut sina åsikter och behandlingar. Något de, uppenbarligen, långt ifrån alltid är. Min egen endokrinolog är, i alla fall, trevlig och ganska ödmjuk. Även om han inte kan ge mig fullkomliga svar.Drömmer
  • Primrose
    MissKaos skrev 2011-11-17 14:45:29 följande:
    HELT osannolikt! vore intressant att höra varför dom harså olika åsikter. Tvärt emot varandra. Jag vet i efterhand att jag har diagnser som är klart kontraindicerade med den hormonbeh som jag fick för att kunna bli gravid. Och det kollade dom inte ens upp.. Resultat? Kronisk migrän under en period. TUR att man jobbar med psykiatri! Nej, jag var ju ute efter om dom hade gjotr ngn sådan förklaring till dig som gick förstå -inte att det skulle vara så.. Det lät ju som om du inte hade fått veta alls varför i ditt första inlägg. Och då vill man ju veta.
    Jag vill gärna ha Mark Slone till dr nästa gång.. Han är åtminstonde snygg! Så det blir lite roligare att vara sjuk.
    Ja, hahha - ibland känns det som att en skådespelare kanske skulle kunna göra ett lika "bra" jobb som läkare.

    Nej, otroligt nog fick jag inte veta varför. Först fick jag beskedet per post. Sedan ringde jag och sa att jag nog faktiskt ville träffa min läkare (på SÖS) för att jag hade några frågor. Men på frågan om prolaktinom som ev. blir en cysta kunde han inte svara. Det var KS läkarna som hade gjord den analysen och min läkare hänvisade bara till att en ny MR skulle göras längre fram. Tyvärr är det ju så att man inte alltid orkar fråga och fråga och fråga igen (inte minst för att man får så blandade svar) och så träffade jag honom bara någon vecka efter mitt senaste diskbråcksutbrott och hade andra fysiska besvär som pockade på s a s. Guuud vad jag längtar till när jag var pre-30 år och knappt hade sett en läkare på bild. Drömmer

    Usch vad jobbigt med en sådan migrän + PMS!

    Hoppas komma iväg till gymmet i morgon kväll. Nu blir det spikmattan.
    Beckaa skrev 2011-11-17 16:32:51 följande:
    Ja, dessa referensvärden! Jag gick till vårdcentralen med en kroppstemp på 36 grader, puls på 48 slag per minut och tydliga symtom på fel på sköldkörteln. Mitt T4 låg på 9,2 (ref är 9-22) Läkaren tittade på provsvaren, sa att de var bra och sjukskrev mig för stress!?

    Idag träffade jag dock en väldigt bra läkare på kvinnokliniken. Henne ska jag hålla fast vid..

    För övrigt tror jag nog att jag ska köra träningspremiär efter operationen imorgon :D Första träningspasset på 7 veckor!
    Otroligt vilka idioter det finns!

    Och så finns det en del guldklimpar också - som tur är! För mig är det inte minst viktigt att läkaren hellre erkänner att de inte riktigt vet än att de uttalar sig bombsäkert ang. något som visar sig vara fel.

    Härligt att du äntligen får träna igen. Simma lugnt!
  • Primrose
    Kalasbraigt skrev 2011-11-21 01:35:09 följande:
    ... Nu kommer det hörrni...
    Jag sprang 10 km idag! Hela vägen! För första gången!
    Grattis - va härligt!

    Jag tränade styrka och kondition i lördags, så det blev tre gånger i gymmet förra veckan. Det låter ju fjuttigt, men med tanke på de senaste månadernas svacka med bara 1-2gg/vecka så var det inte så dåligt, trots allt. Den här veckans första pass blir i kväll, hoppas jag.
  • Primrose

    Jag har försökt att få tag i min sjukgymnast (har inte träffat henne sedan i juni, eftersom hon hade långsemester till september), bl a för mitt knä och, självklart, för ryggen. Men nu visar det sig att hon är sjukskriven året ut. SÅ nu får jag vänta på att någon annan får en lucka/avbokning, suck! Nåväl, jag kan ju alltid hoppas på att den jag, till slut, får träffa är riktigt bra.

    Det blev inget gym igår. Så jag ska försöka satsa på i kväll, i stället. Men det beror på när min man kan gå från jobbet osv. Jag är egentligen en person som tränar bäst på kvällstid, men nuförtiden är det så att om klockan börjar bli efter 18.30 innan jag kommer iväg, så känner jag mig ofta för trött. Hoppas få komma iväg vid 17-tiden idag.

    Jag är SÅ avundsjuk på er som kan springa! Jag är övertygad om att det inte finns något (av de vanligaste motinsformerna) som är så fettförbrännande och konditionsökande som det. Jag hoppas så att jag ska kunna göra det i framtiden. Nu är det dock inte läge, tyvärr.

Svar på tråden Träningsnördar - här samlas vi!