Medryttare - det jobbigaste att hitta?

Skönt att höra! Har inte vågat söka än, tror nog det finns många som skulle dissa mig pga dålig erfarenhet. Men när barnen blir större så skulle jag verkligen kunna tänka mig att lägga en del tid på det. Som sagt, älskar att rida. Det är något magiskt med hästar

Haha

Det är en klassiker från två håll. Har haft medryttare till mina hästar genom livet som gjort så. Men även ägare till hästen som har messat mig runt 7-8 på kvällen deras dag med ett typiskt " snälla kan du ta xxxxx i kväll, jag kan inte" Kommer dit o finner att ägaren inte ens varit in överhuvudtaget den dagen.

Surt

  

Hade jag häst hade jag nog oxå försökt hitta medryttare via kontakter känns alltid säkrare... alternativ satt lappar på ridskolor...
Har själv varit medryttare i flera omgångar ridit sen jag var 6 och har aldrig stött på några problem... har alltid varit supertrevliga ägare som inte lastat över ngt ansvar på mig i gengälld har jag alltid gjort det jag tagit på mig och alltid dykt upp om jag sagt det (om man inte blivit sjuk förstås)
Jag skulle älska att vara medryttare igen tyvärr kan jag inte pga av praktiska skäl. liten son och mannen jobbar kväll... :(

Jag red på ridskola i ca 2.5 år, började när jag var ca 12. I april förra året (10 år senare) så började jag drömma och skickade iväg ett mail men gissade att det inte fanns någon som ville låta en så oerfaren ta hand om deras häst. Det var ju så längesen jag red och det lilla jag hade lärt mig var i princip borta! Så "lite ringrostig" var en rejäl underdrift...

Konstigt nog tog det inte lång tid innan jag fick svar.
Åkte dit och träffade hästen + ägaren, 6 månader senare var jag hästägare  

Så, jo. Visst finns det hästägare som vågar ge folk chanser, i alla fall om man som jag, erkände att jag inte kunde speciellt mycket men jag ville(och vill fortfarande) lära mig så mycket som möjligt  

Hoppas ni som söker medryttarhäst hittar en och ni som söker medryttare också hittar vad ni söker!

Jag har ett måste för en medryttare: han eller hon ska vara ansvarsfull. Övriga egenskaper beror ju mer på hästen. För man kan ju såklart inte ha en 190 cm lång ryttare som väger 100 kg på en liten ponny och det är kanske inte heller lämpligt med en allt för liten ryttare på en jättestor häst. Jag skulle inte ha något emot en medryttare som inte ridit särskilt mycket tidigare om jag inte hade en alltför krävande häst. Jag har haft hand om en del "problemhästar" och dem släppte jag inte upp vem som helst på, i alla fall inte i början. Däremot hade jag en jättefin tävlingshäst som kom till mig för att han inte passade ihop med sin ryttare men annars var han välriden och trevlig. Jag hade en liten tjej som medryttare till honom som inte hade ridit särskilt länge men hon var ambitiös och ansvarsfull och det fungerade utmärkt.

Hej Jag är en tjej som är intresserad och seriös mejla mig för mer info (bara det inte ligger alldeles för långt bort) Tintin.broden@hotmail.com

Det är verkligen "nålen i höstacken" att hitta en bra medryttare. Än så länge har jag bara råkat ut för de som tror de kan massor för de gått på ridskola några terminer (nej du kan inte rida mitt stora varmblod som är rädd för kor och crossar i skogen och tro att du ska tycka det är skoj när han hoppar jämfota), samt de som gärna blir medryttare på våren när solen börjar skina och frenetiskt tränar över sommaren för att försvinna utan ett ljud när höstkylan kryper på.

Hos mig behöver man inte lyfta ett finger om man inte vill, bara hästen har det bra och roligt. Men inte ens det duger så nu rider jag mina hästar själv, minst krångel så.

Lycka till med letandet!

Ojoj först nu såg jag hur gammal tråden är, det var inlägget ovanför som drog upp den och jag kollade inte. Sorry!

hehe vart lite snopen när jag såg att någon svarat, men medryttar letandet är fortfarande lika jpbbigt efter att jag tappat min trogne så ja det rullar på ;)

Ja, det är med skräckblandad förtjusning man byter medryttare!
Jag har precis skaffat mig medryttare nr 4 och denna gången var värre än dom andra.
De andra gångerna har jag kunnat sålla bort stolpskotten redan vid första mailet men inte denna gången.
Min häst är välriden och tävlas i hoppning men är definitivt ingen nybörjarhäst. Han kan bocka rejält och vet precis om ryttaren går att köra med eller inte plus att han är väldigt lyhörd och inte gillar när man är för hårdhänt eller obalanserad.
Eftersom de vettiga ryttarna kom på att dom inte hade tid  så tog jag ut några som lät rätt ok men ack vad jag bedrog mig.
Den som tog priset kom utan hjälm och riktiga ridkläder men alla gör ju som dom vill. Hjälm är dock ett krav så hon fick låna min.
Jag tror att det enda rätt människan gjorde var att hoppa av hästen.
Min sjuåring som är självlärd och rider någon gång i månaden har bättre sits.
Hon kortade inte stigläderna till en vettig längd, inte tyglarna heller.
Glappade med handen och hade ingen kontakt alls. Bankade med skänklarna som jag vet inte vad och kunde inte styra hästen.
Att han inte slängde av henne var ett mirakel (antagligen fattade han att hon inte var riktigt som hon skulle)
När hon bankade igång honom i galopp och inte hade koll på vart han skulle så satte hon honom rakt på ett litet hinder. Snäll som han är så hoppade han men eftersom det låg travbommar på andra sidan så trampade han på dom och höll på att gå omkull.
Då var det nog och hon fick kliva av 
Hennes nioåriga son var med så jag bet mig i tungan och sa inte vad jag tyckte. Jag frågade om han ville skritta av och det ville han så vi hade "ponnyridning" istället. Det var det bäste med den provridningen.

Nu har jag äntligen hittat en gullig tjej som verkar funka