AG11 skrev 2012-11-01 08:13:14 följande:
Jag gav liksom upp lite.. Fick 3mf å ett X på 8månader innan sonen blev till.. Hamna på utredning å då gav jag liksom upp på något vis.. I tanken, jag hade hopp! Men inte stresshopp/stresstankar.
Sålänge man har stressen i kroppen om att få plus stänger kroppen sig å blir inte lika mottaglig.. Tanken styr oss så mkt mer än vad vi tror. Tanken ökar stress, stressen går ut i kroppen, man blir inte gravid, man blir ännu mer otålig å stressad - för alla andra blir ju gravida utan att ens lyfta ett finger!
Man kan hoppas men hoppet å tankarna får inte ta över. Det är nästan tabu i göra-barn-försök..
försök kom till insikt att det tar sig när det är menat. Det är mitt råd!
Stor kram till alla som kämpar!
Fast där måste jag säga emot, jag tror inte att det är så enkelt som att bara slappna av och sluta tänka på det. Det är såklart ingen nackdel om man kan göra det, för vi mår ju inte bättre av att stressa och oroa oss. Men tänk på att det kan vara sårande och kränkande för någon som kämpat länge att få höra, slappna bara av så kommer det. Det är ju som att säga att det är mitt eget fel att jag inte blir gravid och det ökar ju stressen ännu mera. Kroppen är inte så illa konstruerad att lite stress hindrar oss från att bli gravid. Att säga att det händer när det är meningen är ju inte heller så kul att få höra, är det inte meningen att jag ska bli gravid då? Jag vet att ni bara menar väl men det kan tas på fel sätt. Jag har stressat som en galning, haft sex 10 dagar i streck och blev gravid på första försöket. Jag har också kört utan skydd i 2 år med tesen blir det så blir det, noll press eller stress och blev inte gravid. Så jag tror inte på det. Man ska vara rejält stressad och psykiskt påverkad för att kroppen ska stänga ner.