Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min slöa styvson:

Du vet att när du har tagit dig i kragen och blivit klar med studierna kommer du få din studentpresent. Men man tar inte studenten genom att aldrig vara där och "gå ut" med så gott som inga betyg. Kom inte och be om mer pengar, vi lånar inte ut mer.

Och pengarna som du handlade för på mitt matkort, räknar vi som en skuld, fastän du förnekar att det var du.

Duscha, byt kläder, städa ditt rum och se till att du tar det där körkortet, som du fått betalt redan.

Väx upp, du är inte tolv längre! 

Till mormor - Någon gång kanske vi pratar igen.. Men ditt alkoholiserade beteende skadade min mammas uppväxt vilket i sin tur skadade min. Nu var min mamma smart nog att välja att inte vara ett fyllo. Men hur kunde hon i sin tur vara en "god mamma" när du inte gett henne något gott? Det goda hon hade lärde hon sig nog som i en motsats mot dig. 

Jag skulle vilja att om du nu måste ringa mig då och då, snälla var nykter och snälla fråga inte efter mammas nummer. Hon vill inte veta av dig. Du har TUR som har kontakt med något av dina barn iallafall. Jag hoppas du inte mår för dåligt nu när du blivit ensam. Jag hoppas att du är stark. Jag önskar att du hade kunnat funnits kvar, som när vi var små barn. Då kanske det hade sett annorlunda ut idag. 

Till min kollega:

Jag vet inte om du vet att jag tittar på dig i smyg på mötena. När jag ser dig pirrar det till lite i magen på ett mjukt sätt. Jag vill umgås med dig. Jag vill få dra handen genom ditt hår. Jag vill våga säga till dig att du är grymt snyggt klädd. Jag skulle vilja att du såg mig som jag såg dig. Men varje gång vi möts verkar du så upptagen. Din blick är alltid någon annanstans. Du är så fin i din skäggstubb. Du är så fin som du är! Har du tjej? Är du förlovad? Tyckte att jag såg en ring häromdagen men idag var det definitivt ingen ring där. Du säger så smarta saker. Jag tror att jag verkligen tycker om dig - på avstånd. Se mig!

 

jag vill ha dig! jag vill träffa dig mer o lära känna dig, jag har börjat falla för dig. Men har ingen aning om vart jag har dig. Vågar inte berätta hur jag känner av rädsla för att skrämma bort dig, trots att jag vet att anledningen att du ville träffa mig igen var just att jag sagt vad jag känner. Behöver få nån sorts bekräftelse tillbaka, är livrädd för att du bara vill ha mig för lite sex ibland, det räcker inte för mig. Du försvann ur mitt liv för att återuppta kontakten, varför? Jag vill veta vad du tänker. Samtidigt som jag gillar att jaga, vet jag oxå hur avtändande det är för mig att bli jagad, jag blir galen snart o vet inte på vilken ben jag ska stå på. Ska fortsätta o köra mitt race eller ska jag avvakta? Hur ska jag göra för att det ska bli vi? Vet hur kräsen du är när det kommer till tjejer, du har varit singel ännu längre än mig, vi skulle få det så bra ihop så kan du inte bara släppa muren du har kring dig o släppa in mig i ditt liv! Om du bara kunde ge mig en hint om att du är intresserad, eller är det de du gjort men jag missat? Eller är det kanske jag som ska släppa muren kring mig? Är så nervös när jag träffar dig, är inte alls mitt roliga jag, men det är bara för att jag tycker så jäkla mycket om dig. Vill att du ska se genom mig o förstå. 

Hej det tar mig mycket mod att skicka detta så var snäll och svara på alla mina frågor:

1. Varför tog det sådan tid för dig att ligga med mig?
2. Älskade du mig någonsin?
3. Ångrade du att du släppte mig när jag försvann?
4. Vill du ligga med mig nu?
5. Känner du fortfarande dragningen mellan oss?
6. Är jag fortfarande det bästa ligg du haft?
7. Tänker du ofta på mig?

Jag har iaf aldrig slutat ha dig i mitt hjärta, trots flera försök. Flera år av att inte se dig, men ändå så hittar du tillbaka till mig. Jag kommer alltid att älska dig, det ska du veta!

till min sons pappa...

jag önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig hade sett det jag sett, att jag aldrig fått veta det som jag vet idag...att jag aldrig hade träffat dig o att jag aldrig hade lyssnat på dig o trott på det du sa...du lovade att vara snäll, att vi skulle bli en familj, att du skulle älska mig för den jag var....men vrför slängde du ut oss när vi äntligen blev en familj? vår son hann knappt bli 3veckor gammal innan du slängde ut oss första gången...du gav oss aldrig kärlek, när jag försökte visa ngt för dig så ryggade du bara o fräste till, nu vill du ta våran son ifrån mig endast för att såra mig, du trodde aldrig på att han var din, nekade honom t o m efter förlossningen, ville inte att han skulle ha ngt med din familj att göra o tänkte inte alls på att det även är hans familj...varför vill du mig så mycket ont? anmäler för saker som aldrig hänt, ljuger för tingsrätten o familjerätten, hotar mig om både det ena o det andra...jag har blivit så rädd för dig då jag knappt vet vad du är kapabel till längre...du har sagt så många elaka saker till både mig o mitt första barn men även till dina 2 andra, hotat med att slå o slänga ut oss...märkte ju att du faktiskt kan göra det som du hotar om....jag önskar att saker o ting varit annorlunda, att det du sa ifrån början var det som gällde..jag önskar att vi åtminstone kunde prata, det skulle underlätta oändligt mycket för våran son...
sen vore det ju även bra om du junde ta o betala underhållet i tid..har gått tre månader sen sista betalningen så nu får försäkringskassan sköta detta i fortsättningen...
sköt om dig o dina barn...för jag fick ju inte.