Ett "kort" hatbrev till min gamla "bästa vän"...
Efter att vi suttit ihop dag ut och dag in - så vänder du ryggen på våran student och pratar aldrig med mig igen. Du vände alla i din omgivning mot mig, och gissar på att du drog massa lögner om mig.
Jag tycker så synd om alla som du lyckats manipulera och snärja kring ditt lillfinger, precis som du gjorde med mig.
Förstår inte hur jag kunde ställa upp för dig, vilka lögner jag drog för din skull, att vara ditt alibi när du var otrogen mot dina pojkvänner och säga - nej, hon var med mig när du egentligen hade dragit med dig ett nytt ragg någonstans när killen som älskade dig så mycket sitter och väntar där hemma.
Du hade världens snällaste kille, som satte dig på en pedistal och visade att du var världen för honom!
Vad fick han för det? Du lurade hela hans familj, stal pengar, förfalskade namnteckningar med mera med mera. Det var säkert du som såg till att det blev inbrott hos dem också, för ingen annan visste något om de pengarna som han precis gömt där hemma!
Du lurade alla - Mig, din familj, dina vänner, företag osv osv. När jag hörde att du blivit kallad till rättegången för dina bedrägerier och sedan "sjukanmält" dig pga feber så kunde jag inte annat än skratta.
Idag äcklar du mig så mycket, förstår inte hur jag kunde gå på dina lögner. Men jag var ensam och du var ju någon som "tyckte om mig" - trodde jag!
Jag tyckte jättebra om dig, tyckte du var underbar och vi hade kul ett tag! Men du använde bara mig för att du själv skulle må bättre!
Jag vill inte höra ditt namn!
Och jag skrattar fortfarande av tanken av att du bytt namn, först bytte du efternamn - gissar på att din pappas sida skämdes så efter att du stulit pengar och begått urkundsförfalskning mot din styvmor. Sen bytte du förnamn - ja, alla visste ju vem du var. Tro mig, alla vet även idag det!
Är så stolt över din pappa som genomskådade dig till slut, enligt din mor är du ju fortfarande världens ängel – ja, hon kan sitta på middag med sin dotter och ”svärson” på kvällen, bara några timmar efter att hon haft dig och någon kille knullandes i ditt flickrum hemma hos henne. Lika skenhelig hon! Så jvla tysta var ni inte, även om ni trodde det!
Ärligt talat höll jag på att spy när jag såg födelseannonsen med kortet på din "lyckliga" familj - stackars kille och barn! Vet han om något av allt du gjort eller ditt riktiga namn?
Jag mår så dåligt av att veta att du blivit mamma!
(Javisst är det bl a av stor avundsjuka då jag själv vill bli mamma. Men det tänker jag aldrig låta dig veta.)
Men en sak vet jag, mina blivande barns mamma har rent mjöl i påsen, och ska aldrig behöva skämmas över att deras mor begått otaliga brott och bedragit allt och alla omkring sig!
Dina barn kommer växa upp precis som mina ”halvsyskon”, med en mor som är ute och knullar med resten med de upptagna männen som inte behöver sitta hemma och ta hand om barnen, så som din stackars man får göra!
Jag är långt ifrån perfekt och har gjort många misstag i mitt liv, men jag vågar i alla fall stå upp för det jag gjort, och jag gör så gott jag kan för att inte såra någon annan!
Kanske kanske har du vuxit upp och bättrat dig, men tyvärr betvivlar jag det starkt. För ditt (och ev fler kommande) barns skull så hoppas jag innerligt att det skett!
Ja, det finns få personer som jag känner sådant hat mot som mot dig – konstigt nog!
(Hatar inte ens de som våldtog mig som barn lika mycket som dig!)
Jag mådde så dåligt länge över att du bara vände ryggen om en dag och inte gav mig en förklaring till varför.
Men idag vet jag bättre, för tänk så mycket bättre jag började må när jag insåg att jag inte behövde dig och dina lögner. Jag hade ju faktiskt underbara kompisar bakom mig, men som inte vågade visa sig när du var med i bilden! Dom vågade äntligen träda fram igen, för dom gömde sig för mig när du var där!
Mitt brev låter väldigt bittert när jag läser det själv, men går man och samlar hat under många år så kommer det ut på konstigt sätt till slut!
Härmed slutar jag ödsla min energi på att hata dig! Och lever mitt egna liv till fullo!
Älskar dig för alltid
