svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

Hej, nej då vi pratar inte hela tiden. Just nu så har jag fått börjat ätit när vi ses, häromdagen när jag var hos han så åt jag en halv hårdbrödsmörgås, tog 40 min men han hjälpte mig igenom alla attacker som kom-å jag överlevde. Fastande ingeti halsen som jag tror. Felet är att när jag är hemma så vinner ångesten, vet att jag ska bemöta den o jag har fått en hel del att jobba med. Tyvärr är det inte så lätt. När det gäller avslappning så tror jag att du har så rätt i det, är konstant spänd i hela min kropp. Ska ta upp det med han på ons. Tack för dina råd

Hej.. faktiskt så känns det skönt att det finns flera som har samma problem, trodde man va ensam. Men så klart att jag oxå önskar att du kunde få komma över detta o börja äta. För jag vet hur det är att se alla goda maträtter o allt gotta och sen kan man inte själv äta de  jag skäms otroligt mycket över detta, inte alla som vet hur illa detta har blivit. Försökte idag att prova lite mat men det gick ej, så det vart fil.Hoppas du har haft en bättre dag så att du har fått i dig lite mat, det behöver du o bebisen

Tack för era råd o stöd motionera har min läkare o kbt psykolog sakt åt mig att göra, behöver tydligen inte gå så långt från början utan utöka eftersom- tyvärr har jag dock inte tagit mig för att gå ut. Känner mig så sliten o blek, vill inte springa på nån granne eller så. För jag orkar inte stå o förklara varför jag har tappat i vikt o varför jag ser så sliten ut. Lättare att gömma sig inne, vet att det inte är bra. Men dom gånger jag far o handlar mat så får jag panik av allt folk. Blir så stressad, tål inte stress alls längre för då kommer alla symtom. Orkar inte heller sminka mig längre, o eftersom jag sover dåligt på nätterna så har man fått snygga mörka ringar under ögonen.. fyyy va hemskt. Man känner sig ful nu för tiden

Hur tacklar ni era panik-ångest attacker?
Jag fick rådet av min kbt psykolog att inte fly, att stanna kvar i attacken och känna alla känslor. Men felet är att jag slår på farliga tankar när alla symtom kommer, framför allt när jag äter. Även fast jag vet att det är bara en tanke el känsla av att det fastnar så klarar jag inte av att äta. Han säger att när jag över vinner attacken så kommer det bli lättare. Felet är väl oxå att jag har stressat sönder mig så totalt att kroppen alltid går på högvarv, har så stora krav på mig själv o hur allt ska se ut o vara. Ska börja jobba med den biten längre fram med kbt utbildningen. Just nu skiter jag i allt, men den dan jag börjar må bättre så måste jag sänka mina krav o lära mig säga ifrån. Är det nån utav er som oxå har eller haft stora krav på sig själv innan allt rasade? I så fall va gjorde ni åt det? Inser ju nu att jag alltid har satt mig själv åt sidan, barnen o karl har man gett allt. Men glömt bort att ta hand om sig själv, samma sak är det med jobbet. Fyy man blir så lessen när man tänker på hur onödigt detta lidande är. Om jag bara hade ändrat o gjort saker på ett annat sätt så hade jag inte mått så här idag.

Va bra att du har hittat någonting som kan få dig på andra tankar när attackerna kommer. Jag får ingen ro alls när dom dyker upp. Å du är inte alls feg, jag tror säkert att du oxå  skulle kunna vara kvar och känna av ångesten. Låta den bara få komma. Vissa gånger har jag lyckats men tyvärr är det för sällan. Jag har bara sobrilen att ta, men den vill jag undvika. Har tagit nån gång när det varit för jobbigt, men jag är så rädd att bli beroende utav dom. Känner ju hur avslappnad o lugn jag blir när jag tagit en sån. Hoppas du har fått i dig lite mat idag, en annan lyckades efter mycket om o men få i mig lite soppa. I dag sa min ena 5 åring- mamma hur länge ska du vara sjuk? gjorde så ont inom mig, dom ser o märker av allt. Dom små liven försöker hjälpa mig att äta...inte lätt