Jag jobbade på en förskola för några år sedan där fröknarna på avdelningen brevid (1-3 års) gjorde bort sig ordentligt!! Hela stugan skulle till skogen tillsammans men varje avdelning gick själva dit. Efter drygt en timmes lek i skogen var det dags för alla att fika och jag satt då tillsammans med en flicka i min grupp, en fyraåring, vi pratade om hur mysigt det var att alla var med i skogen, till och med de små barnen. Tittade bort på lilla avdelningen och frågade om hennes lille bror var hemma sjuk idag, han satt nämligen inte med de andra. Hon sa att han visst var på dagis men hon inte sett honom i skogen. Jag fick en konstig känsla i magen och gick genast och frågade de andra fröknarna var lilla "Max" var men de sa att han var hemma idag. Jag gick tillbaka till flickan och frågade om det kanske var så att han var med mamma eller pappa på jobbet idag eftersom han inte var på förskolan. Hon var väldigt bestämd och sa att han visst skulle vara med och hon var väldigt övertygande...
Det slutade med att jag, som var yngst och den som kände på mig att nåt var fel, sprang tillbaka till förskolan och där hittade lilla Max lekandes med klossarna. Inte ledsen eller rädd men han hade alltså varit ENSAM kvar på förskolan medan alla vi andra varit i skogen. Fröknarna på hans avdelning hade helt enkelt missat att boka av honom när mamman lämnat honom på morgonen, samt haft fullt upp och inte registrerat att han kom, och eftersom syskonen varit hemma sjuka dagen innan hade de tagit förgivet att han nog var hemma... När de hade gjort sig i ordnig hade han troligen gömt sig bland kuddarna!! En två åring ensam på en förskola i nästan två timmar kan gå illa så vi hade riktig tur!!!