Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Jag har många gånger mötts av åsikten att då jag redan har barn så kan inte min längtan vara lika stark som hos den som inga barn har. Hur ser andra på det? Själv så tror jag att det är något individuellt. Och att längtan är som så många andra känslor inte jämförbara. Som kärlek, man kan känna kärlek till sin partner, till sitt barn, sina föräldrar men i inget fall är känslorna 100% det samma. Eller för att inte tala om sorg! Även det är något vi alla hanterar olika, och att vi även hanterar våra sorger på olika vis från gång till gång.

Det är lite så jag känner också! Varje gång jag möts av kommentaren

"Ja, men du har ju i alla fall ett barn! Jag skulle vara nöjd om jag så bara hade ett!"

så kan jag inte låta bli att tänka, tyst för mig själv att de inte vet vad jag pratar om för de har inte suttit i min sits. Visst, det finns säkert de som upplever det jobbigare än vad jag gör, men det finns garanterat de som inte alls upplever det lika jobbigt som jag. Vi är ju så olika!

Visst, jag har inte heller suttit i deras sits med att försöka i evigheter med ett första barn tå dottern tog "bara" sju månader, men jag vill ändå tro att jag har en bättre bild av det och även en bättre förståelse. För jag tror ändå att längtan efter ett första barn när man försökt en längre tid kan kännas precis lika jobbig som längtan efter ett andra, tredje, eller tionde barn. Finns längtan där, och man inte lyckas, sorgen är tung att bära!

Det var så skönt vid ett tillfälle när detta kom upp när en tjej som precis hade fått sin efterlängtade bebis efter flera års fruktlösa försök sa att om hon och hennes man skulle få en längtan efter ett syskon till deras barn så trodde hon att längtan skulle vara precis lika stark! Och hon borde ju ha koll med tanke på att det var ju drygt nio månader tidigare som hon hade sörjt att mensen kom månad efter månad

Man ska inte testa på morgonen har jag läst, utan först efter 10 eller något liknande. Sedan så kan stegringen vara bara på någon timme, så du kan mycket väl ha haft toppen av stegringen under dagen. Sedan är ägglossningen 12-36 timmar efter det då mys på ni! Tog du något test i förrgår? Det kan ju ha varit plus då?

Det är ju inte det...

Hur går det för dig? Jag började med vårt andra IVF-försök i tisdags med att ta första sprutan (det blir korta protokollet den här gången) och på måndag och onsdag blir det ultraljud

Herregud, så kan dom ju inte säga! Bara för att det har fungerat tidigare behöver det inte betyda att det fungerar nu! Det är ju mycket som kan ha skett sedan senaste barnet, det kan ju vara, som du skrev cystor eller ärrvävnad som dykt upp, men det kan även vara så mycket annat så som att din ämnesomsättning rubbats, att din äggreserv blivit dålig, att din man fått någon infektion och hans spermier inte är tillräckligt bra eller... Det finns ju massor av orsaker till varför man inte lyckas, även om man skulle ha lyckats tidigare! Min livmoder tex såg ju fin-fin ut, vi har vår dotter och jag hade lyckats få två missfall. Utredningen visade sedan att mina äggreserver var låga och mannens spermier var få till antal och inte av så bra kvalitet.

Gå in på din landstings hemsida och kolla vad som gäller för att få en utredning om man redan har barn. Västra Götaland tex är ett av de landsting där man får göra en utredning på landstingets bekostnad, även om man har gemensamma barn sedan tidigare. Har du annars funderat på att vända dig till en privat gynekolog?

ScillaBlå: varför vänder du dig inte privat? I och för sig så är det ju bra att man får någon hjälp över huvudtaget via landstinget när man redan har barn, men det är väl ändå bättre att göra en ordentlig undersökning innan man börjar ta olika slags hormonbaserade läkemedel? Jag menar, man vet inte om det är något fel hos någon av er, och särskilt hos kvinnan kan det vara så mycket som krånglar, och då kommer man inte långt med ett ultraljud och ägglossningsstimulerande! Sådant gör varken till eller från om man tex har fel på ämnesomsättningen eller har låg ämnesomsättning. Gå in på tex fertilitetsguiden.com så kan du där läsa om både kvinnlig och manlig fertilitet och vad dom kan vara fel, men även vad man kan göra

Sedan så måste jag säga att jag tycker det är fel att ljuga till sig en undersökning, med tanke på de knappa resurser som landstingen har. Men det är jag det....

För övrigt kan jag berätta att i fredags så var jag iväg på äggplock och då blev skörden totalt 11 ägg. 8 av dessa var mogna, 5 befruktades. Ett toppenägg fick jag tillbaka i måndags och de övriga odlades vidare till blastocyter. 3 klarade detta och ligger nu i frysen.

Än en gång, varför vänder du dig inte till en privat gynekolog istället? Visst, naturläkemedel kan kanske hjälpa men är det inte bättre att börja med att kolla om det är något fel som en enkel undersökning och behandling kan hitta och åtgärda, och hittar de inget, ja då kan ju alternativa vägar vara något?

Har de verkligen låtit dig vänta i två månader fast du har haft ont? Vart är det du bor någonstans där det är så dålig sjukvård? Som sagt var, sök privat istället för ditt lön verkar ju vara katastrofalt dåligt!

Men där är det ju skillnad då du betalar själv hos privat läkare och tar inte tid eller resurser från någon som verkligen behöver det

Det jag menar är om man ljuger till sig en utredning för symptom som man inte har. Sedan så har ju alla rätt till utredning, men tyvärr så skiljer det mellan landstingen när man har rätt till det. Eller som i vissa landsting så har man inte rätt till det im man tex har gemensamma barn, och det tycker jag är fel. Jag tycker att det borde vara lika oavsett var man bor. Och då syftar jag inte bara på fertilitetsutredningar utan alla typer av utredningar , vård och även hjälpmedel av olika slag. Men om man som sagt var ljuger för att få en utredning eller hjälpmedel eller vård så tänker man inte på att man tar resurser från någon som akut behöver hjälp just nu. Det är vad jag menar och det är det jag anser är ett felaktigt (och enormt egoistiskt) agerande.