Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Nej, inga problem förra gången. Då var det snittiden det tog, dvs sju månader

Ah! Då förstår jag! Jo, förra graviditeten var rätt jobbig. Både psykiskt och fysiskt. Jag spydde mig igenom hela graviditeten. Minsta lilla kroppsliga ansträngning så kräktes jag. Jag vägde till och med mindre i 9:e månaden än vad jag gjorde innan graviditeten, och även om jag hade några extra kilon så var det inte så att jag hade sådana enorma mängder av överflödskilon. Lägg till även foglossning plus andra diverse graviditetsbesbär och så i slutet fick jag gå till psykolog via mödravården efter en viss övertalning från min barnmorskas sida. Så ja, det var en rätt jobbig graviditet och just dom delarna vill jag helst slippa vid en eventuell andra graviditet

Jo, det sägs ju det. Men samtidigt är det väldigt vanligt att just om man har haft Hyperemesis gravidarum så är det väldigt stor risk att man får det även vid följande graviditeter. Jag pratade med min BM som jag hade då om det och hon sa också samma sak, att det inte behöver bli lika illa nästa gång och när jag frågade henne hur stor del ungefär av "hennes" mammor (med tanke på att hon numera gått i pension så hade hon haft ett antal under sina år som barnmorska) som verkligen hade mått bättre andra graviditeten så kunde hon inte komma på att det verkligen hade varit så många. Då jag mådde som jag gjorde och har varit väldigt öppen med det så har jag träffat många som haft det likadant, och endast en av alla har sagt att hon mådde bättre andra graviditeten. Alla andra har till och med mått sämre. Hon som mådde bättre andra graviditeten har en son och en dotter. Det är sonen som är äldst och den hon mådde dåligt med. Dottern hade hon knappt några symptom med. Hon är den som hittills gett mig hopp att kanske slippa, då hon är nära släkting till mig. Men efter magsjukan jag nu har i färskt minne så är det hoppet som bortblåst

Vad roligt! Jag vågar nog mig på ett GRATTIS!

Hur kommer det sig att du får VUL? Och är det inte för tidigt än så länge för att man ska kunna se något? Jag hade för mig att de kunde se något på VUL först efter vecka 6 och att det inte ens var säkert att man kunde se något då heller?

Ah! Då förstår jag! Hoppas att de ser något då och att det är på rätt plats!

Utredningen kan man få via landstinget men om det blir aktuellt med någon slags behandling får man stå för det själv

Glömde tillägga att det är så vi gjorde. Resultaten fick vi i förra veckan. De var inte alltför roliga. Det var inte bara mitt AMH som inte var som den borde, även mannens spermier "felade". Inte konstigt att vi inte lyckats. Konstigt däremot att vi lyckats en gång. Så nu blir det troligtvis IVF för oss.

Hur går det för er andra?

Ni har inte funderat på utredning? Jag kände som du tills vi fick våra resultat från utredningen. Nu är vi inne på vårt 18:e försök och med resultaten från utredningen i hand så blir det hela med en gång mycket lättare att hantera. Visst, resultaten var inte roliga att få, men nu vet vi i alla fall...

Ja, resultaten har jag redan nämnt i ett tidigare inlägg. Det skiljer lite från olika kliniker hur en utredning går tillväga. För oss innebar det första försöket att läkaren gick igenom de olika delarna i undersökningen och gjorde ett VUL för att se så att allt såg bra ut. Sedan fick vi både lämna lite blod. Mannen fick boka tid för att lämna spermieprov också. Nästa gång vi sågs gjordes en spolning av mina äggledare innan vi fick våra resultat.

Min man tyckte också att det var otäckt med att bli utredd (så även jag) men nu säger han att det var skönt ändå, trots allt, att få veta varför vi inte lyckats. Nu är det lättare att hantera det hela och man slipper hoppas i onödan månad efter månad.

Och dessutom, tänk om det är något enkelt att medicinera som är felet hos er, tex att din ämnesomsättning inte fungerar som den borde? Och att det enda som behövs är lite levaxin. Fast jag ska inte tjata, vill bara ge en annan vinkling på det hela