Plopps80 skrev 2013-09-04 18:52:28 följande:
Ang omföderskor som har alla svar och är negativa måste jag bara säga att nä det är ingen dans på rosor att vara gravid, föda barn och ta hand om en nyfödd. Varför ska man bara få skriva om gulliga mysiga saker? Det bästa hade varit att starta en bf dec för de som väntar första barnet och en för omföderskor. Man har nog som omföderska mindre krav på att allt ska vara puttinuttigt hela tiden och man har ett behov av att prata om allt jobbigt. Skär sig nog lite mellan första och omföderskor. Man vill väl gärna att allt bara ska vara mysigt och trevligt när man väntar nr 1 men som omföderska vet man att det inte är så....
Fick också känslan av att det bara skulle skrivas positiva saker här så jag skriver inte så ofta av den anledningen! Jag mådde jättebra förra gången jag var gravid, har aldrig mått illa tex och förra var lite foglossning det enda besväret men inte så att det hindrade mig direkt i min vardag! Jag gick på gym och styrketränade fram tills en månad innan sonen föddes - då mitt kort gick ut annars kunde jag ha tränat längre! Den här gången fick jag foglossning på en gång, jag kan Inte ta mina timslånga promenader och jag har varit så trött på grund av brist på järn i depåerna att det har blivit en ond cirkel. Därför kanske jag mår sämre av att gå upp i vikt, jag är van att träna och kan det inte, jag vet att det är inte bara bebis som väger utan en del fett jag inte kan träna bort som jag brukar. Jag jobbar 7,45-16,15 och vill bara gå och lägga mig när jag kommer hem, resten av kvällen har jag ont överallt och jag vill bara tjuta! Jag får ont i magen för jag kan inte gå på toa och det sträcker och drar i magen så jag vill stå och gå framåtlutad hela tiden. När någon frågar hur jag mår svarar jag "bra, lite ont i ryggen.." för man vill ju inte vara negativ eller gnällig... Men vad blir man av allt detta? Det tär ju på en och nej jag är inte mitt vanliga sprudlande jag! Så ja därför undviker jag att skriva här, jag orkar inte låtsas här också, bland människor jag inte ens känner! Det är min man som är mitt stöd, min mamma tänker inte ens på att fråga hur jag mår tror jag, usch nu blir jag gråtmild igen och därmed jäv_igt trött på mig själv och jag bara önskar det är slutet på december!