MissKaos skrev 2013-11-12 10:33:16 följande:
Min svätmor undrafe om jah inte kundr lämna bebisen hos henne när jag åkte till Ullared. (Detta var med sonen)
Kan bli svårt svarade jag. Jag vsrcdå gravid i v 27..
*säger inte mer*
Hon låter bra tokig. Kan du inte skicka tanten att shoppa om hon vill det eller blir drt bara lackskor och opraktiskt prylar? Om hon nu känner sig rik och vill handla dyra saker menar jag?
Accepterar hon er? Eller det med problem? Mitt ex mamma acepterade inte mig det vsr jobbiga år.
Mina föräldrar skulle inte vilja ta med våra ungar utomlands själva. Dom bjöd (!!) Oss till Thailand för att fira dina födelsedagst, sin pension samt för att don fick ett arv och ville göra ngt bra av pengarna. Då lekte dom och var massor med Isak. Vi kommer kanske resa med dom igen. Det var bra för alla! Typ charter till Grekland nästa vinter om dom vill.
Svärmor vill inte vara elak även om det är det hon är i de situationerna. Men jag hatar henne inte eller så, däremot orkar jag inte med hur hennes personliga problem spiller ut över alla andra, ganska ofta. Hon är insiktslös och envis, en mycket dålig kombination för personlig utveckling.
Hon accepterar oss ja, det har väl hänt i början att hon någon gång attackerat vår relations varande och hon kan störa sig på den, men jag upplever det som avundsjuka de flesta gångerna. Jag tar inte åt mig speciellt mycket. Andra gånger är hon mer insiktsfull och uttrycker beundran för vår relation och hur bra vi verkar ha det tillsammans, det är då man ser att hon verkligen är ledsen över sin egen mest av allt, inte arg på vår… Men sättet hon uttrycker sig på ibland handlar om att hon tror att hon är så fulländad rent statusmässigt och klassmässigt att hon inte ser när hon bara direkt beter sig rent ouppfostrat. Man står inte på en fest och viskar om hur hiskeligt någon annan klär sig liksom. Men jag har svårt att bli riktigt upprörd eller så eftersom jag tycker hon så tydligt är en osäker tonåring i det där. Däremot drar jag gränser och säger ofta något tvärtemot utan att argumentera med henne, när hon gör det.
Typ "den här kan ni ju använda som disktrasa" *håller upp en tröja vi har till bebis.
"Vi tycker om den", svarar jag med ett leende.
"Den är ju alldeles urtvättad, hiskeligt!"
"Perfekt, mjuk och skön!" säger jag då.
Sen ger hon upp. Jag efterfrågar aldrig hennes åsikt djupare om ni förstår, argumenterar inte för att vår åsikt är OKEJ eller försöker övertala henne om att tycka som vi. Jag bara deklarerar hur det ligger till, och det fungerar. MEN, det jag inte orkar med ofta är att behöva höra det där överhuvudtaget. Det är så tjatigt liksom, att hon fortsätter tro i oändlighet att hennes åsikt har någon form av bäring hos mig eller oss.
Problemet är ju att det givetvis påverkar frun mycket mer, som levt och växt upp med det. För henne är det en enormt mycket större utmaning att inte ta åt sig. Jag menar om ens mamma säger åt en att man ser för jävlig ut - klart man blir ledsen!
Nej jag kan inte skicka henne att handla något så sett, hon bryr sig nämligen inte om vad vi tycker om utan hon vill trycka på alla andra vad hon tycker om och vill ha. Jag uppskattar inte sånt. Om det kommer ut en pojke ur magen så kommer vi försöka köpa mycket rosa, gult, blomtryck, tunikor etc. eftersom hon kommer försöka trycka på oss en så stor mängd "pojkiga" och "korrekta" kläder att barnet bara ska ha på sig det bara på grund av den rena mängden vi får så att säga.
Det kommer bli mycket konflikter kring barnet, det vet vi liksom.
Hon är en besvärlig person snarare än en besvärlig svärmor. Det är jobbigare för hennes barn än för mig. Jag har ganska stor erfarenhet av människor som i desperation försöker använda sitt kontrollbehov så att säga - dessa försök till kontroll biter inte på mig. Men tyvärr påverkas jag ju av detta mycket eftersom det är svårare för frun. Och när ett barn kommer in i bilden blir det givetvis ännu mer så eftersom barnet påverkas, och det är en del av mig och frun och det är inte bara jag som är ansvarig för att dra gräns mellan barnet och mormor utan det är även fruns ansvar - där kan inte jag gå in. Det kommer vara jobbigt.
siolina skrev 2013-11-12 09:57:02 följande:
Min svärmor vill också åka utomlands med vår dotter. Hon är tre men det är inte aktuellt än på länge. Känns jobbigt att hon ska sova borta när vi ska till bb nu. En natt i taget räcker gott och väl.
Det viktigaste när man har galna svärmödrar tycker jag är att man kan prata med varandra om det, inom paret. Det är väl lite si och så med det hos oss, det är väldigt känsligt även om det blivit något bättre med tiden.
Vi kan prata om det. Ibland är det känsligt givetvis men frun är ju lika medveten som jag om problemet. Däremot är det så klart svårt då jag ibland blir arg på frun för att hon inte har lite mer ryggrad eller ORK som det oftare handlar om. Men jag måste ju lära mig vara förstående inför detta så länge jag ser förändring. Och herregud, det gör jag verkligen :) Det är inte lätt för någon som varit "förtryckt" i en relation och kontrollerad i en relation att bara plötsligt från ingenstans finna styrkan att dra gränser och putta ifrån sig någon. Man har ju från barnsben saknat verktyg för det. Modern har medvetet undanhållit en dessa verktyg. Sen är det bara det att barnet växer upp och blir väldigt utsatt för att kunna bli kontrollerad av andra - plötsligt inser modern att shit, min unge kan inte värja sig mot ANDRA heller. Får panik och försöker kontrollera ännu mer - putta bort andra osv, ta den platsen själv. Fortsätta vara viktigast i världen hela vuxenlivet.
Ja, i extremfallet så att säga. Min svärmor vill inte min fru något illa. Hon hade bara behövt en rejäl dos terapi för att förstå lite bättre vad hon håller på med.
Hon är inte ond eller någon som vi ska undvika att träffa, hon är bara så otroooooooligt jobbig och ihärdig och därför jobbig att sätta gränser mot. Utmattningstaktiken. Men det har blivit så mycket bättre och jag förväntar mig att det fortsätter bli det :) Frun och jag har det i alla fall bra, och efter några år nu har hon backat rejält från mina gränser samtidigt som jag slutat bry mig om att hon ska tycka si eller så om mig - och därigenom har jag på något vis vunnit respekt och hon tycker mer om mig.
Jag tror inte att hon vill vara som hon är.