December bebis 2013

Ja, grattis till alla lyckade KUB!

Är det någon fler som har blivit sjukt känslig av att vara gravid? Jag kan inte se på Greys Anatomy längre utan att börja böla så fort det blir känslosamt och det räcker med att se en mamma krama om ett barn på vilket teveprogram som helst för att tårarna ska komma... Jag läste en gång om en höggravid tjej (här på forumet, tror jag) som råkade tappa några köttbullar i golvet en gång och började stortjuta eftersom hon då blev tvungen att böja sig ner och plocka upp dem - den lilla lilla grejen var liksom droppen som fick bägaren att rinna över efter tusen andra jobbiga grejer hon upplevt samma dag. Jag är inte där än , men när man är sjukt trött ibland och inser att, shit, jag måste laga middag/dammsuga/bada barnet/vattna i trädgården osv osv och det bara har blivit för mycket efter en lång, lång dag, då är tårarna inte långt borta. Någon som känner igen sig? 

Förresten - alla ni som har fått foglossning, har ni några bra träningstips för hur man kan bromsa eländet?  

Löpning är NONO om du har fogproblem. Om du inte vill bli mkt sämmre villsäga.

Repan - Du skrev en sak som fastnade: "vad ni anser är barnets bästa". Och när vi tänker på personer med Downs, så har många många ett härligt och rikt liv, så vilka är vi att bestämma att ett sådant liv inte får finnas?
Har ältat det här duktigt ett dygn nu och vi kommer inte att göra fv-prov. Däremot kommer vi att göra ett mer specialiserat ul, så att vi kan vara mer förberedda OM det nu skulle slå så att det blir det där 238:e barnet. Eller lugnade om allt ser bra ut.

Har asont i höften idag efter loppet igår. Inte värt!! Anar att det faktiskt är foglossning, så illa som det känns egentligen helt utan anledning.

Måste bara berätta några egna kön-erfarenheter också. Jag är starkt emot alla typer av krigsleksaker, och hatar kläder med typ Spiderman och byggare bob tryck, älskar rött och klär gärna mina söner i rosa då det är superfint tycker jag, köpte varsin rosa skjorta till de senast idag och de gillar rosa "fast" de är så stora att omgivningen "borde" kunnat hunnit lära de att det är fel pga av att de är killar. I alla fall har mina söner alltid älskat "tjejgrejor" att pyssla, laga mat med mig, baka osv. De har haft alla sorters leksaker men har föredragit dockor, gosedjur och pärlplattor framför bilar och stereotypa killgrejer. När äldsta sonen som nästan 2 åring började dagis tyckte fröken det var såååå konstigt att han gick runt och drog en dockvagn hela dagarna och mest lekte med dockbebisarna i dockvrån. Va? Sa jag, hur kan det vara konstigt? han har en lillebror hemma och det är det han ser på dagarna med mig....?!

Nu när vi ska få en dotter sa en mkt nära släkting som vet exakt hur "o-pojkiga" mina söner är att tänk nu kan dockskåpet äntligen komma till användning på riktigt och du har nån som gillar samma saker som dig. Jag blev helt chockad.  Menar du allvar sa jag? Mina söner har lekt hur mkt som helst med dockskåpet och älskar typiska tjejgrejor, hahahaha, kan inte få en dotter som teoretiskt vore mer tjejig än mina grabbar de är BARN och de blir som de vill bli och jag behöver inte ha ett barn som ska gilla lika som mig oavsett kön;=).

Det säger en den om hur djupt rotad föreställningen om kön är och jag gillar det inte. vi har redan bestämt oss för att uppfostra vår dotter medvetet lite "grabbigare" än hur jag tror genomsnittet gör för att hon lättare ska kunna stå emot den norm hon kommer kunna möta. Med detta menar jag att jag kommer uppfostra henne exakt som jag och de flesta gör med killar (mitt sätt att uppfostra BARN till självständiga individer oavsett kön men som nog stämmer in mer på hur folk är med sina söner än döttrar), låter de välja själva, inser att barn är fysiska, springer och kan låta och "daltar" kanske inte lika mkt. Nu är JAG fördomsfull och det vet jag, men tyvärr är det ofta så det ser ut i alla fall när jag ser mig omkring. Jag ger gärna min dotter ett namn som inte i framtiden sätter henne i ett fack att hon ska vara ljuv och behagande. Om hon vill bli företagsledare eller politiker eller vadsomhelst så ska hon kunna det. Nu säger jag inte att man inte kan bli det om man har ett jättetjejigt ljuvt namn, men ni förstår kanske ändå hur jag menar....   Om min dotter kommer älska paljetter och barbieklänningar så varsegod och ha det, men det gäller även mina söner, nu tycker jag personligen att det kan bli ganska tacky så så länge jag får bestämma kommer glittergrejerna tonas ner. Dock älskar jag klänningar och köper det gladeligen och självklart får hon ha ljusrosa precis som sina storebröder. Jag låter inte bli saker av princip, det har jag inget behov av. Men jag kommer inte medvetet förstärka bilden av henne som tjejig tjej och därmed försvåra för henne att bryta sig ur normen för hur tjejer ska vara- OM hon vill det.  

Japp detta var mina subjektiva tankar kring ämnet. Alltid kul att diskutera sånt här tycker jag, i alla fall så länge vi respekterar att vi tycker olika=)