December bebis 2013

Referensvärdet för Hb är 100 - 160 i den åldern, så inget av värdena ligger ju under gränsvärdet i alla fall.

När mamman och barnet har olika blodgrupp kan det bli en mild reaktion från immunsystemet mot barnets röda blodkroppar, som gör att fler blodkroppar bryts ned än vanligt. Att blodkroppar bryts ned i ökad omfattning är en anledning till att man kan få gulsot. Det kan också göra att man får för lågt Hb-värde, men oftast är inte immunreaktionen så kraftig att Hb-värdet sjunker riktigt lågt. Men jag skulle tro att det är av den anledningen de kollar värdet på just barn som haft gulsot och har annan blodgrupp än mamman.

Tråkigt att du blev lämnad utan ordentlig information och att läkaren inte hörde av sig, självklart ska du ha kontakt med dem så att du säkert får rätt information. Men från det du skrivit här tycker jag inte att det låter som att det ska vara någon fara, framförallt inte som han verkar må bra (det är ju trots allt något av det viktigaste!)

 

Lycka till!

Den mjölk du faktiskt får fram innehåller antikroppar som hjälper barnet att bli bättre skyddat mot infektioner. Även om du inte kan ge din dotter all energi hon behöver från mjölken, bidrar ju din amning till att hon får de goda effekterna av det skyddet. I övrigt innehåller ju faktiskt ersättningen allt hon behöver. Det finns mängder av friska och nöjda barn som föds upp på ersättning, och mysiga stunder med mamman handlar ju absolut inte bara om amning. Hur bra mamma du är för ditt barn sitter förstås inte i hur mycket mjölk du får ut ur dina bröst - men jag förstår att det inte blir lätt när hormonerna bara flödar, då kan ju det mesta kännas tungt :(

Åh, det var så lite så! Pluggar ju detta så tycker alltid det är spännande när det dyker upp någon medicinsk frågeställning så jag får anledning att kolla lite i böckerna :) Men som sagt, säkrast är att prata med en riktig läkare också, jag är ju inte färdigutbildad och definitivt ingen specialist på barnmedicin (även om jag nog nördat ner mig lite mer i det än mina klasskamrater i och med mina små :D)

Klokt att köpa ersättning! bara tryggheten att veta att man har något att ta till gör ju allt mycket lättare. visst är det mysigt och praktiskt med amning om det funkar, får hålla tummarna för er på måndag! men kämpa med det just så mycket som du känner att det är värt för dig, alltså pressa dig inte för länge bara för att. det låter som du/ni har det tufft med mycket redan som det är. bebistiden är tuff på många sätt, och med en så jobbig förlossning som det verkar ha blivit för er är det ju än mer att kämpa med i själva vardagen tänker jag.
Har du fått bra hjälp/info från vården om din förlossningsskada?

Oj, att folk går på någon som inte älskar föräldraledigheten över allt annat, varenda dag, när man just har blivit tvåbarnsmamma! Nu kanske det bara var en riktigt olycklig kommentar, och den togs ju bort, men en kommentar svider tyngre än alla de positiva...

Själv har jag inte skrivit här särskilt mycket sedan bebisen kom, fast jag läser varje dag, just på grund av rädsla för att berätta om hur jag har det eftersom jag gör det rätt annorlunda än andra. Jag tar inte ut någon föräldraledighet utan fortsätter direkt nu under vårterminen med läkarstudierna.I stället är min man hemma. Det är andra barnet utan studieuppehåll under utbildningen och för _vår_ familj funkar det jättebra - jag har haft lätta förlossningar utan skador, har haft extremt mycket mjölk och fått bebisar som glatt varvar flaska och bröst (han äter urpumpad mjölk ur flaska på nätterna och när jag är borta). Jag klarar mina studier utan problem och har nog aldrig känt mig lyckligare med vår lilla familj än nu. Det passar oss, som våra liv ser ut nu, men jag vet inte hur många gånger jag känner att jag måste prata kring det som om det är ett ideologiskt ställningstagande, eller får frågan om jag inte vill vara med barnen (det är klart att jag vill vara med mina barn, på samma sätt som en man som jobbar vill vara med sitt barn. Men så länge vi inte har ekonomisk möjlighet att vara föräldralediga båda två samtidigt kommer ju någon av oss att behöva jobba/plugga, jag undrar hur många pappor som får samma frågor som jag...)

Men nu börjar jag vänja mig vid att helt enkelt strunta i vad folk tycker och tänker (så länge de inte har bra tips förstås!). Så finns det någon Familjelivmaffia i den här tråden som vill berätta för mig att jag aldrig borde blivit mamma, kör igång! Tack och lov tycker min man annorlunda ;)

Hej allihopa! Skriver inte heller så ofta men läser då och då, bra omväxling när jag tar paus från plugget :)

Här rullar det bara på fint. Gossen min är inte riktigt fem månader än, men om någon vecka så :) Jag har ju fortsatt plugga medan min man är hemma och det funkar bara fint, pumpade ut mjölk så han i princip helammades till 3-4 månader och nu blander jag med ersättning.

storasyster på dryga två år har också tagit omställningen bra - hon älskar lillebror massor, ger honom kramar och pussar och försöker "lära" oss föräldrar hur man ska ta hand om honom: "Nu vill bebis ha mat - nej! han är trött!", och så vidare...

två veckor kvar till tenta, sedan tar jag sommarlov med familjen!

Jag hade nog lite svårare att glömma smärtan den här gången också. men min andra förlossning var också tuffare än den första. Båda förlossningarna tog exakt lika lång tid (10 h) men första gången var huvuddelen av tiden när jag inte var så jätteöppen. den här gången var jag tio centimeter öppen i två timmar innan jag började kryssa eftersom huvudet inte ville sjunka ned i bäckenet, och det var jäävlig tmycket jobbigare (också eftersom alla trodde att förlossningen skulle gå sååå fort eftersom ettan kom på såpass kort tid...)

med det sagt är jag inte rätt för ytterligare en förlossning med bara lustgas. men ska läsa på mer om för och emot EDA också, jag har ingen lust att ha ont bara för sakens skull...

Jo, vi funderar en hel del. Är lite sugna på att skaffa en trea till nästa sommar, även om det pendlar från dag till dag... vi får väl se hur vi känner när hösten närmar sig!

hej, här har jag inte varit inne sedan jag vet inte när! kul att se att det fortfarande är liv i tråden.

Jag fortsatte ju plugga utan uppehåll efter att lillpojken kom (precis i slutet av december, han var bara dagar från att bli en januaribebis istället!), och det har funkat bra, läser åttonde terminen på läkarprogrammet nu så det rullar bara på. Pappan blir hemma med vår son åtminstone till augusti, kanske längre än så. vi funderar nämligen på att skaffa en trea till augusti-september-oktober någon gång. gör examensarbete under hösten så det skulle passa väldigt bra att vara gravid och föda då.

det mesta rullar på egentligen, växlar mellan kaos och total lycka sådär som tvåbarnsliv kan vara. det är rätt fint faktiskt.

Samma datum som ni! 6 dagar över tiden (vilket är exakt som jag gick med storasyster...)

Idag plussade jag åter en gång, känns sjukt overkligt för vartenda barn trots att alla varit planerade och högst önskade... Om allt går vägen blir det lillasyskon i augusti (12/8 skulle bli beräknat datum).

Så glad! Och lillpojken blir hemma ett tag till, och så är vi hemma båda två med alla barnen (pappan föräldraledig och jag skriver examensarbet i höst vilket kommer bli lugnt då större delen redan gjort).

Det blev en lillasyster i början av augusti. Så nu är de tre syskon - mina stora decemberbebisar som är drygt fyra och två, och så minstingen som är nästan nio månader. Full fart men också mycket glädje. Är så tacksam på många sätt.