siolina skrev 2014-01-13 20:16:30 följande:
Min får amma i princip när han vill, och det är nästan hela tiden dygnet runt. Tycker att man de tre första månaderna gott kan följa deras nycker utan oro. Med första barnet fattade jag inte att alla faser går över, men nu vet jag och det brukar stabilisera sig efter typ tre månader. Och det går snabbare än man tror! Han är redan sex veckor. Visst är jag lite extra trött och hemmet skulle behöva städas, men men. Koncentrerar mig på det viktigaste. Att njuta av knattarna. Bara inte stora blir sjuk så hon måste stanna hemma från förskolan, det skulle bli tungt. Idag var det några som trodde min bebis var en flicka för att han hade röd overall. Överdrivet? Och förra veckan en som trodde han var flicka för att hans vagn är röd. Ännu mer överdrivet.
Ammar du i sjal då? Om du har fler barn och ammar jämt hur hinner du? Jag känner mig som världens sämsta hinner inget varken i hemmet eller gällande dottern. Konstant dåligt samvete, har inte förmågan att bara vara i bebisbubblan. Trots att jag har ett större barn och vet att alla faser går över har jag extremt svårt att se det. Oroar mig nästan mer denna gången än vad jag gjorde första gången. Tycker ärligt talat det är riktigt jobbigt. Har världens finaste lilla kille men jag oroar mig konstant att något är fel. Alla säger att han är ett À barn såå snäll och lugn tom det oroar mig. Hoppas verkligen det går över. Arbetar med barn och vuxna med mentala handikapp och har förmodligen blivit yrkesskadad. Ser hur föräldrarna mår dåligt och även de jag arbetar med. Tror inte jag skulle klara ett mentalt handikappat barn. Inte för att något tyder på det, bara jag som nojar!