Oplanerat gravid, min man vägrar fler barn, indirekt hotar mig

Det skulle innebära att min man nästan aldrig kan träffa barn/barnen. Dessutom sviker jag då mitt bonusbarn som älskar mig - som jag tagit hand om på halvtid sen han var 1,5 år.
Hans mamma bor där vi bor (4-5km).

Flytta kommer jag inte göra. Jag är ingen elak människa och jag vinner inget på att vara elak mot min man även om vi skiljer oss. jag kommer liksom inte sjunka till hans nivå - han misshandlar mig psykiskt - här kan ni läsa annat som jag skrivit NYLIGEN HÄR på FL
www.familjeliv.se/Forum-4-51/m69988449.html
Så har jag det. Det har varit lite bättre nu men så har vi slarvat och jag är oplanerat gravid.
Jag är så arg på mig själv för att jag är i denna sitsen.

 

använd skydd

Du har så rätt! Men tyvärr har jag en verklighet nu som jag måste anpassa mig till. Och då hjälper det inte att vara efterklok tyvärr.
Jag vet att jag varit oansvarig. 

Ja. men hade ni skyddat er från början så hade detta inte existerat.
Nä men man tänker väl på det när man har/haft sex.  Om jag glömt ta mitt ppiller någon morgon, så fan tar jag det efter jag haft sex senare på kvällen!

Ts behåll det nya barnet och ordna upp ett bra liv för er alla tre. Det finns inget som hindrar att bonusen kan komma hem till er och fortsätta träffa sina syskon.

Du skriver att du vill att din son ska ha en pappa, ursäkta men är denna "pappa" verkligen någon som du vill ha som förebild för din son. Vill du att din son ska få samma egenskaper när han blir stor?

Nä packa väskan åt din karl ställ den på trappan och be han ha ett bar liv.

Lycka till och du och dina barn kommer att klara er bra. Växa upp med kärleksfull mor, i stället för med ett kräk.        

Har du ens läst TS?

De står klart å tydligt att ts inte kan med preventivmedel och karln inte ville han kondom, trots att han
inte vill ha barn...
hur tänkte han där? att de spelar ingen roll om hon blir gravid för de e bara att göra abort?
å brukar man inte vara extra noga som karl att skydda sig när man vet att frun har stor längtan
efter fler barn men man själv inte har de?    så varför gnälla på ts då de e karlns eget ansvar att skydda sig om han inte vil ha barn?  

Ja men då  kan man ju skylla sig själv, det är bådas fel, och stackars oönskade barn,

Det är bäst för barnet att göra abort, och hon lämna honom.
Kul för barnet att växa upp och veta att man var oönskad av sin egen far för sina föräldrar inte kunde använda preventivmedel.

varför är de bäst med abort?

vem säger att ts kommer må bättre av en abort?
å varför skulle barnet behöva känna sig oälskad?

vet flera barn vars far inte e intresserade av dom... men inte känner de sig mindre älskade för de...

karln här vill ju inte ha familjen oavsett.. så varför ska ts behöva genomlida e abort när hon mycket
väl kan fä barnet att känna sig lika älskat som det andra barnet som åxå kommer förlora sin far pga hans själviska beteende?       

Ok, jag läste din ts i din andra tråd och har läst denna tråd och det är inte svårt att förstå att han bor kvar, han har total markservice, inga motkrav, kan bete sig som en skit och blir försörjd.

Han säger här att han inte vill ha fler barn, för han vill inte att du upptar din tid med att vara mamma, för bara han ska gälla, men du ÄR redan mamma, en roll som är viktig för DIG?!

Han "äger" dig, men varför låter du honom göra det??

Du tjänar bra, så då drar jag slutsatsen att du är en väldigt intligent kvinna, så hur kan du då låta honom "äga" dig?

Jag känner till allt om psykisk misshandel, så jag vet hur nerbruten man blir och du vet själv att det är precis det han anvönder sig av för att kontrolera dig, men vill du verkligen att han ska äga detta viktiga beslut oxå.

Se inom dig, skulle du verkligen kunna leva med en abort?

Är det inte bättre att du ser din nya lilla vän som en stor orsak till att ta tag i ditt liv och ta tillbaka äganderätten över det?

Han hade ett val innan, att använda en kondom, han valde sin väg och får nu acceptera sitt val.

Om han vägrar acceptera att du behåller den lilla, så har han ett annant val, flytta, försörj dig själv och ta hand om din egen skit!

Du vet att du skulle må så mycket bättre om han flyttade, så du fick ta tillbaka ditt liv och lägga ner din energi på det som är viktigt, du och dina barn, för att du kommer att klara dig så mycket bättre i livet utan honom.              

Jag satt i din sits för 1,5 vecka sedan. Jag fick reda på att jag var gravid i v.13 trots preventivmedel. Jag har tagit flera tester innan och fått negativt så jag har trott att symptomen har hört till min sjukdom.

Min sambo ville absolut inte ha barn nu och jag som redan gjort två aborter har sagt i flera år att jag inte gör en till och att vill han inte ha barn så får han också skydda sig (eftersom jag de andra två ggr blev gravid med preventivmedel också).

Efter ultraljud hade jag bestämt mig att nej jag kan inte göra så mot mig själv igen, jag kan inte bruka våld på mig själv för att göra någon annan glad.

Det blev ett herrans jävla liv och han sa fruktansvärt elaka saker till mig och att han inte ville veta av mig om jag behöll barnet, jag skulle aldrig få träffa min "son" (sambos son) som jag uppfostrat som min egen i 4 års tid.

Jag hade bestämt mig och tog den lilla stolthet jag hade kvar (livet inom mig) och packade väskorna. Jag hade fyllt bilen och skulle nu bara skjutsa pojken till fotbollen för att sedan komma och hämta katten.

Trots att min sambo kände som han gjorde så visade det sig att även om han inte vill ha barn så vägrar han att förlora mig så ja, han fick ångra sig.

Nu vet ju jag att hans reaktion kom av rädsla pga två tidigare förhållanden som resulterat i två barn varav ett utan en mamma som bryr sig och ett vars mamma gör allt för att förstöra för min sambo och "lurade" till sig ett barn med honom.

Nu har ju inte din man uttryckt hur mycket han älskar dig direkt utan tvärtom. Han visste väl att du var oskyddad? Var han skyddad?

Sex kan alltid resultera i barn och det är nog de flesta införstådda med.

Vad du behöver bestämma är, vill du ha hans barn? är du berädd att förlora det du har idag? Som du ändå kanske förlorar. Är du beträdd att bli mamma helt själv?

Vill du ha kvar barnet/ inte klarar att göra abort så stick och lev ditt eget liv som mamma.

Det var jag på väg att göra och skulle aldrig ångra mig. Jag är fortfarande berädd att gå så långt trots att jag älskar min sambo enormt mycket och vi har ett underbart liv ihop som redan inkluderar barn. Nej jag trycker inte ner mig så lågt att behaga någon knöl som inte kan ta eget ansvar.

Hoppas att det löser sig för dig!!