Hej! Ja det vart visst lite fel där. Ja ena dagen känna det okej, andra dagen får jag panik. Jag kan erkänna att jag inte är klar med mitt "egna" liv, men sedan känner jag att man alltid kan komma på ursäkter. Egentligen har jag längtat efter barn i flera år redan, men nu när det är verklighet blir jag enormt skrämd av det ansvar och de uppoffringar ett barn innebär. Jag vet dock att jag klarar det, jag är en stark tjej. Men set är läskigt, Väldigt väldigt läskigt.
Tack! Ditt svar lugnar mig en smula. Är det ditt första barn du väntar? Ja alltså, jag hoppas verkligen att denna känsla försvinner. Mår väldigt dåligt över att jag ibland nästan ångrar att jag haft sex över huvud taget. Jag får dåligt samvete för fostret i magen. Usch vad knäppt. Men jag hoppas att det till visa del är hormoner som spökar. Har läst trådar där kvinnor som tillochmed blivit planerat gravida har börjat överväga abort pga att allt blivit så skrämmande verkligt. De kvinnor som gjort abort har nästan ångrat sig allihop. Så jag håller tummarna att även jag blir sams med tanken på att bli mamma!
Jag går in i vecka 10 nu imorgon, och min mage är definitivt större. Jag har hela mitt liv haft en väldigt platt mage, aldrig någonsin haft något fett där men NU har den blivit både uppblåst och den ser typ plufsig ut, inte roligt alls! Magen är givetvis bara svullen, men den är ju svullen pga graviditeten så nog är det en slags gravidmage, Den går inte att dölja, och jag ser hur folk tittar. Känns märkligt. Men kanske syns dermatologers på mig bara för att jag varit extremt "plattmagad" innan. Haha. Har redan mammabyxor!!
Kanske syns mer ska det stå....inte dermatologers??? Haha!
Det är två!!!!!
Med två små hjärtan som slår!
Vi är helt chockade!
Men hörni. Jag måste slå ett slag för piggelin! Det enda som funkar riktigt bra för mig. Såååååå gott :D
Vad spännande! =) Jag har också svullnat upp, men det är mest precis nedanför revbenen. Det känns som att minsta lilla intag av mat/vätska fastnar i magsäcken och sväller. Det är jätteobehagligt och bidrar definitivt till att jag mår så himla illa hela tiden... Önskar också att jag kunde få må lite bättre. Jag orkar knappt resa mig ur sängen/soffan... Sover massor, vilar oftast mellan sovperioderna och är jag vaken äter jag det som maken fixar. Orkar inte laga mat ens...
Här i Kalmar får man en tidigt ultraljud och blir erbjuden KUB och sedan får man ett rutinultraljud i vecka 18 ungefär. Jag ska på mitt tidiga ultraljud den 11 December och idag går jag in i vecka 13 så min stora rädsla för missfall känns mycket mindre nu. Längtar bara tills vi får se pyret nu :) är allt bra då så släpper nog all oro, eller nästan iallafall ;) haha