Julibebis 2014

Ja för mig ger det bara positiva vibbar eftersom jag gillar ridsport

Jag är inte ett dugg orolig för bristningar. Är jag den enda?

Nej, jag ska låta bli. Var första erfarenheten av att svimma, trodde att jag skulle spy, så jag böjde mig framåt och fick smaka på lera. Stackars sambon blev livrädd (var ju dessutom mitt i London). Ska man göra något så ska man ju göra det ordentligt! Och jag har lovat dyrt och heligt att inte göra det igen! ;)Hälsosam inställning tycker jag! Är själv randig av övervikt, och ser lite "degig" ut - men min sambo tycker att jag är fin och det är ju det viktigaste! :)

Hilmas mamma, det är tyvärr inte lika "lätt" för alla, av olika själ kan det där sitta djupt rotat. Något som man kanske vanligtvis brukar kunna hålla i schack men som blir överväldigande under en graviditet med alla hormoner....

Jag har också mobbats, mest psykiskt, både i skolan och hemma. När jag träffade min fantastiska sambo för snart nio år sedan trodde jag inte att någon kunde tycka om mig för den jag är. Nu har han, med mig gått igenom en 40 kilos ökning av min vikt, följt av flera års behandling för depression, brytning med delar av min familj och en 50 kilos viktminskning. Och han älskar mig fortfarande. Har svårt att förstå det ibland.  Jag tycker verkligen inte om hur jag ser ut, och kommer nog aldrig att göra det. Men det hjälper att ha en så fantastisk människa vid min sida och jag är fantastiskt glad över att vi väntar vårt första barn tillsammans. Ens självbild något man ständigt får jobba med och tyvärr upplever jag att samhället i stor inte gör oss några större tjänster, vare sig det gäller midjeomfång, bröststorlek, klädstil eller för den delen kroppshår. Vi tjejer gör sällan varandra några tjänster heller... Tyvärr. Vi är underbara allihop, oavsett form och utseende - det är ju olikheterna som gör oss till dem vi är!

Hur är era män/partners nu när ni är gravida? Och är det första eller andra barnet?

Vad är det?

Är den receptbelagd? :)