Men jag vågade inte säga något, det skulle känts så dumt om det inte var du. Jag satt mitt emot dig och försökte hinna läsa tre tidningar samtidigt! . Jag vågade inte heller säga något.
Allt såg bra ut på ultraljudet! Bebisen var 5,4 cm och sprattlade! Han räknade till v12+0 alltså vecka 13 redan! Fast jag räknar fortfarande med att jag är i 11+5.. Nu är det bara moderkaksprovet kvar nästa vecka och då ska jag dels klara av missfallsrisken och hoppas på att det inte visar någon kromosomavvikelse. Så om en månad kanske jag kan pusta ut lite!
Men detta var en milstolpe! Jag har en sprattlande liten bebis i magen 
Just nu är allt precis så bra det kan bli!
Hej! Jag var med i borjan av traden (nar jag plussade i November) men har inte alls orkat logga i de senaste tva manader grundat illamaende och trottheten fran hell. Och flunssan som inte ville forsvinna. Na,nu ar det battre - mest bara kvallsillamaende, men jag ar sa forbaskat trott! Mycket mera hormonell och kanslig an forra gangen. Har lust att gomma mig pa jobbet och inte lasa mina mails. Visar det inte utat men ar lite av ett nervvrak... inte alls cool som forra gangen!
Jag ar i vecka 14 nu. Jag hade tva ultraljud i forsta trimestern (v. 7 och v. 11) eftersom det ar praxis dar jag bor. Allt har hittills sett bra ut! Skall ta vad jag tror att motsvarar kubb om nagon vecka. Jag fick ocksa veta att om jag vill kan jg fa ta ett blodprov som med 99% sannolikhet visar om babyn har downs syndrom, men da skall jag betala 500 euro sjalv... Lite tveksam; jag ar under 33 och borde n uinte vara i varsta riskgruppen. Alternativet finns inte annu i alla lander.
Fick du med dig nån bild? Jag tyckte att mitt foster hade lite fostervatten, men enligt läkaren så såg det bra ut.
Jag vill med föda vaginalt. Men tänker ta all smärtlindring jag kan få.
Jag födde vår son vaginalt och från att vi kom in till förlossningen tills jag höll honom i mina armar tog det sex och en halv timme. Min förlossning var en helt fantastisk upplevelse, visst gör det ont men jäklar vad häftigt det är.
Jag känner ingen oro inför förlossningen men misstänker att när värkarna väl dyker upp så kommer jag komma ihåg lite bättre exakt hur ont det gör.
Att snittas är min största skräck. Jag mådde riktigt dåligt över det när jag väntade sonen. Det är inte alls lika illa den här gången. Inget jag går omkring och mår dåligt över men om det enbart är upp till mig så blir det inte snitt.
Igår va en underbar dag. Efter jobbet åkte vi till mina föräldrar, hade med en korg med lite gottiheter i (dom va kattvakter under nyår) och i korgen låg ett kuvert med ett kort i. På kortet hade vi skrivit
"Hej mormor & morfar! Just nu ligger jag i mammas mage & växer men till sommarn ses vi <3"
Och bredvid texten satt en ultraljudsbild.
Mamma visste jag skulle fälla en tår men tom pappa blev rödögd & grät!
Det va underbart att se hur otroligt glada dom blev, första barnbarnet :) Vet att dom väntat på det här & det var underbart att äntligen få berätta!
Min lillasyster fick oxå veta & hon sa "Äntligen ska jag bli moster!" och blev själaglad :)
Idag ska vi berätta för svärföräldrarna samt hans syskon, min mormor & min mammas faster. Sen mmsa några vänner :)
Äntligen får vi dela med oss av lyckan <3
Har precis varit och köpt mina första mammabyxor. Jäklar vad skönt det var att få på sig dom.