Julibebis 2014

Vad märkligt att din BM sa så. Vi har fått höra att i tak med att magen växer så flyttar sig moderkakan uppåt.

Jag har en bekant som hade moderkakan långt ner och i framvägg och hade massor med problem med blödningar och liknande. Hon blev sjukskriven större delen av graviditeten men i rakt med att magen växte så flyttade den sig lite uppåt och hon kunde föda vaginalt.

Det var inte det jag tyckte var konstigt. Utan att hon sa att om den ligger i framvägg så lägger den sig oftast över livmoderhalsens mynning. Det är ju jättevanligt att ha moderkakan i framvägg och de flesta kan föda vaginalt ändå. Eller det är i alla fall vad vi har fått höra.

Men å andra sidan är det ju inte helt ovanligt att man får olika utsagor från olika BM. De baserat säkert mycket på sina egna erfarenheter precis som man gör själv.

Jag har haft ont i natt. när jag sover på sidan brukar jag ha ett ben rakt och ett uppdraget ganska högt men i natt gick det inte alls. Om jag hade båda benen böjda gick det ok. Men så fort jag somnade om så la jag mig ju som jag brukar och då vaknade jag igen. Det inte ont så det hugger eller är sammandragningar som känns utan det mer spänner och drar jäkligt hårt. Någon med som upplevt det?

Det är nog inte samma min mage hat äntligen börjat funka som den ska igen och det här känns helt annorlunda.

Så har det varit för mig med i dag. Funderar på om det är för att livmodern växer. Har inte märkt av det så mycket innan bara.

Jag har blivit typ deprimerad i alla mina graviditeter. Med fösta barnet var det så illa att mamma gjorde klart för mig att om jag inte tar kontakt med en psykolog omgående så tänker hon sätta sig i bilen och köra 30 mil för med min sinnesstämning fick jag inte vara själv.

Det är inte alls ovanligt med depression under graviditeten men man pratar inte så mycket om det.

Den här gången var jag beredd på att det skulle hända så jag var lite mer beredd på det. För min del går det över runt v. 14 men en del har det så hela graviditeten.

Om du känner att det blir för tungt så ring till BM de brukar ta det på stort allvar.

Jag har ett barn, men var gravid 2012 och den graviditeten avslutades i v. 17 och nu är jag gravid igen i v. 17.

Jag spenderade de första månaderna på soffan, orkade inte ta mig för något alls. Som tur är har jag en fantastisk man som fixar med allt utan att på något sätt ge mig dåligt samvete så det har underlättat en hel del. Det jobbigaste har varit det dåliga samvetet som man får för att man är en så jäkla dålig mamma. Den här gången var både min man och jag med på att det skulle ske och i och med att det alltid har fått över tidigare så utgick vi från att det skulle göra det den här gången med. Så vi bet helt enkelt ihop och stod ut. Inte optimalt egentligen men det fungerade för oss. Men mitt råd är nog i alla fall att prata med BM, bita ihop är aldrig en bra lösning.

Nu har jag mått bra i drygt tre veckor.

Ring. Ibland kan det räcka att bara prata med någon som lyssnar.

Vad härligt att se era UL-bilder. Vill så gärna att det ska bli den 27 så jag också kan få lägga upp en.

Bilden är väll nedifrån och upp. Benen är som ett V och sen ser man den lilla snorren i mitten. Så

Tolkar jag den i alla fall.