Julibebis 2014

Mitt vatten gick på förlossningen när mitt värkarbete redan var i full gång så jag sket helt ärligt i hur det luktade.

Har en kompis som sa att hon tyckte det luktade lite unket, men som någon sagt innan så är det säker olika från person till person.

Fy vad trist. Jag har faktiskt sållat bland mina vänner. Jag har rensat bort alla energitjuvar och umgås bara med människor som jag har ett ömsesidigt utbyte med.

Jag har haft så många människor i mitt liv som är så uppslukade av sina egna verkliga och påhittade problem att de varken kan eller vill ta till sig den hjälp och stöd som man försöker ge. De bara suger ur en all ens energi utan att någonsin ge något tillbaka. Men nu är det minsann slut med det. :)

Min lilla kille far omkring i hela magen.

onsdag tror jag han hade fötterna neråt. Kändes som han försökte få ut ena foten! När jag väntade mitt första barn la han sig mod huvudet nedåt jättetidigt men den här lilla busen misstänker jag kommer ta god tid på sig innan han lägger sig till rätta. När vi skulle lyssna hjärtat första gången så hittade hon inte honom alls förrän jag sa att han gillar att ligga på höger sida rätt högt upp och mycket riktigt så låg gam högt upp till höger. Hon blev till och med förvånad hitta honom där.

Ja det kan man verkligen undra. Det är rätt kul att han far omkring som han gör. Man kan liksom aldrig veta var han ska sparka nästa gång.

Jag befinner mig i total chock. För två veckor sedan lades min mamma in på sjukhus, hon hade det jobbigt när hon andades och det visade sig att hon hade vatten i lungorna. Igår stängde vi av respiratorn och jag står här utan min älskade mamma. Vad fan var det som hände?! Min mamma hann bli 54 år gammal. Det är ju meningen att jag ska få ha kvar henne i minst 30 år till!

Jag vet ju vad det var som tog min mamma ifrån mig, det visade sig att hon hade lungcancer, en sort som man inte kan behandla och hennes kropp hade i vilket fall som helst inte klarat av en behandling. Jag vet ju att det kan gå fort när man få diagnosen cancer men jag hade inte räknat med att det skulle gå så här himla fort. Jag har vetat att de hittat något på hennes lunga i 13 dagar och för en vecka sedan fick vi ett preliminärt svar på proverna som sa att det var frågan om cancer men de visste fortfarande inte om den var behandlingsbar. Det slutgiltiga beskedet fick vi igår vid klockan 14.30 och 16.00 stängde vi av mammas respirator och 17.30 var hon borta.

Det här är andra gången på mindre än två år som jag har varit tvungen att fatta beslutet att avbryta någons liv. Jag är inte skapt för sånt! Det är väll i och för sig ingen men nu känner jag att det få vara nog.

Vet egentligen inte varför jag skriver det här här, behöver nog bara få det ur mig.

Kram till er alla och ta hand om alla nära och kära ni har runt omkring er för man vet inte när de rycks ifrån en.

Tack för alla snälla ord. Det värmer.

Jag lider med er alla som har foglossning och andra krämpor. Själv är jag lite förvånad över hur lindrigt jag har kommit undan. Jag får lite ont i ryggen om jag sitter för länge och kan inte gå så fort men det är allt. Jag har rätt mycket sammandragningar men det är inget som jag far illa av. Igår kände jag att Ebbe hade hicka för första gången.

Jag går in i v. 29 i morgon och har gått upp 5 kilo. Bärbar väntade sonen gick jag upp totalt 23 kilo men gick bara ner 8. Hoppas på att inte gå upp mer än totalt 8 men misstänker att det blir lite mer.

Min bäbis har hicka och det verkar irritera honom.