Surrogatprocess i Sverige

Hon är svensk, och hon är även i vårt fall äggdonator. <3

I annat fall hade vi varit tvungna att vända oss utomlands för ivf och vård, i Sverige skulle de inte hjälpa oss med detta. VI funderade på det ett tag, jag, min man och kvinnan som bär vårt barn. Men vi landade i beslutet att göra en traditionell surrogatresa här i Sverige med heminsemination och det är vi glada för, det var rätt väg för oss! <3 :)

Det finns möjlighet för svenska IPs (intended parents) och svenska SM (surrogatmammor) att genomföra en resa här i Sverige med den tilltänkta mammans ägg (eller annan donators ägg). Befruktningen måste då genomföras i Cypern, Indien (?), USA, england (?), Ukraina eller Ryssland.

Adoptionsprocessen efter detta ser likadant ut sedan. Bebisar som föds i Sverige är alltid juridiskt barn till kvinnan som burit det, oavsett vad vi bestämmer eller kommer överens om sinsemellan och oberoende genetik. 

Vi börjar idag närma oss vecka 30. Vår SM är fantastisk och likt sina tidigare egna graviditeter så mår hon väldigt bra och det är vi oerhört tacksam för. Vi har nära kontakt, hörs flera gg per dag och bebisen sparkar och magen växer. I början av april ska vi till barnmorskan igen, då ska vi så klart vara med :D. Det tycker jag är så fantastiskt, att vi har möjlighet att få vänta barn på detta vis i  Sverige. Vi kan vara med och dela alla viktiga ögonblick, för mig har det varit så oerhört värdefullt <3

...vi har ju förresten varit på tre ultraljud redan (ett som vi betalt och ett extra vi önskat, samt ett tredje, det alla får gå på). Vi väntar en dotter! Vad allt verkar är hon frisk och mår bra och hon ser helt underbar ut på bilderna.

Glädjen är så stor! :)

Grattis! Jag tycker dock det är roligt att någon frågade om mammaledigheten eftersom TS inte ska amma (antar jag) så kan ju pappan likväl vara hemma. Men personen kanske frågade om SM mamamledighet, men hon ska ju inte ha någon, hon är ju inte mamma mer än juridiskt och biologiskt, mamma blir ju TS.

Så, jag antar att pappan får ta sina dagar först och TS tar semester och när allt är klart med vårdnaden (det är ju tyvärr int alltid så att de går med på att ge enskild vårdnad även om båda skriver på) så kan ju TS ta över för då får ju pappan alla dagarna och kan ge dagar till TS.

Haha...ja det är intressant. Och jag som är så genusmedveten... (har jag trott...hehe) reflekterade faktiskt inte över det. Jag har varit så inställd på att jag måste lösa ledigheten för min del, jag kan absolut inte tänka mig att arbeta och inte vara hemma med min efterlängtade baby även om jag vet att för bebisen och min mans del skulle det säkerligen gå alldeles utmärkt! :)

Min man har ett mycket flexibelt arbete medan mitt är mer styrt och platsbundet. Därför vill vi att jag ska ta den första tiden av ledigheten, dagen det blir möjligt vill säga. I annat fall så tänker jag fortsätta studera på distans och vara hemma på så vis. Båda ska vi vara hemma i början. Vi får leva på nudlar ett tag om det är så. Den "uppoffringen" känns inte tung. :)

Tack för lyckönskningar, det värmer!

(föresten så finns det många blivande mödrar via surrogat som faktiskt ammar ;)) Det går att få igång amningen, många som ger sin in på att försöka lyckas faktiskt att amma åtminstone delvis. :)

Jag har dock, efter mycket velande, bestämt mig för att jag inte kommer att amma. Det känns bäst för oss. Det är mycket jobb med att få igång amningen och jag tror att jag tyvärr skulle bli väldigt stressad om det inte fungerar och klandra mig själv. Jag tror även att flaskmatning kan vara ett helt fullgott alternativ om man är noggrann med att hålla nära och ge hudkontakt. :)

Så ni tar över direkt efter förlossningen? Hon åker bara hem?

Ja hon vill åka hem så fort som möjligt till sina barn. Men vi stannar ju alla på bb tiden vi är där. Babyn åker hem med oss. Fast vår relation slutar inte där, den kommer vi att ha för alltid. I början har vi också mycket gemensamma frågor att lösa och det kommer vi nog ha ungefär ett halvår framåt om inte längre.

Ja förstod hur du tänkte om ledigheten :) 

Hej,

Det kan jag tyvärr inte svara 100 procent ja på och det är något jag oroat mig över jätte mycket. Vår BM har dock lugnat oss och sagt att under så här speciella omständigheter så kan hon så gott som lova att jag inte kommer behöva åka hem. Vår SM både behöver och måste stanna och vi är (relativt) öppna med sjukvården att hon inte har för avsikt eller till vilja att vara mamma till den här babyn och absolut vill att vi ska stanna med henne, vi är ju hennes föräldrar. Som tur är ska förlossningen inte ske på något sjukhus där trycket är extremt stort (det skiljer sig ju åt geografiskt) så vi förbereder det vi kan och hoppas på det bästa!

Hej tänkte höra skulle någon tänka sig vara surrogatmamma ?

Hej TS! Hur har allt gått?

TS har fel på flera punkter. Kvinnan som föder "TS barn" är mamma till barnet, inget annat. Hon kommer att adoptera bort sitt barn - om hon nu inte ändrar sig. vad gör TS då? TS har absolut inget att sätta emot och kan aldrig i livet tvinga en annan kvinna att adoptera bort sitt barn, även om TS make är pappa till barnet. Det är bara att hoppas på att mamman tar sitt förnuft tillfånga och inser att det är absurt att lämna bort det barn man väntat i nio månader. Vem är denna stackars kvinna? Har hon fått betalt - eller är hon en av alla lurade kvinnor som tror att det är ett "altruistiskt surrogatmödraskap", innebärande att en kvinna helt gratis skall bli med barn (som en annan avelsko) för att sedan lämna bort det.
Om jag kunde komma på ett enda sätt att lagstiftningsvägen få bukt med eländet skulle jag arbeta för det. Kvinnor är inga äggkläckningsmaskiner. Barn är inte en vara som kan skickas fram och tillbaka, adopteras eller adopteras bort lite som det faller sig.