Anonym (undrar, döm mig inte) skrev 2013-11-24 20:06:45 följande:
Jag går just nu på dubbla piller.
Jag har åkt in flertalet gånger (över 100 ggr) med ambulans till sjukhuset.
Jag blir nekad och kränkt, personalen på sjukhuset skrattar åt mig när jag behöver hjälp.
Jag är opererad för en månad sen ungefär och jag har fortfarande djupa smärtor.
När jag gjorde min operation så sa dom att så mycket endometrios som jag har, är mycket ovanligt i min unga ålder, det är inte ens normalt för någon som är 40.
Jag är desperat att bli kvitt min smärta, om det är så att jag ska behöva ta mitt liv för att folk ska förstå att andra med samma olidliga smärta faktiskt behöver hjälp.
Jag ringer åtaliga gånger till sjukhuset och bokat tider till läkaren som aldrig ringer upp... det känns som att hela världen är emot en alla tider på dygnet.
Jag har försökt ALLA vägar snart, och ja, jag är ung och säkert en hemsk människa, och det är klart att jag ser skillnad på mf och abort... men om det nu är så att jag är så pass desperat att bli kvitt smärtan för att inte ta mitt eget liv så är det bara så...
Och jag vet att det inte alls är säkert att det kommer att gå, inget annat har fungerat tidigare heller... jag har inte haft mens på ca 4 år... men smärtan finns kvar och jag har även diagnostiserat att jag lider av kronisk smärta... men jag blir trots detta nekad all form av smärtlindring. Jag har varit tvungen att lägga hela mitt liv på hyllan pga denhär äckliga sjukdomen... jag orkar inte.
Förlåt för att jag upprört er oförstående...
Det svåra med kronisk smärta är ju att kroppen till slut har ont p.g.a. att den är van vid att ha ont. Smärtklinik kanske? För du måste få hjälp att hantera smärtan. ---- Jag har inte endometrios utan annan kronisk smärta, och jag har lärt mig, hur egendomligt, det än kan verka, att en del av smärtan är mentalt minne av att ha ont. Den insikten har hjälpt mig. Men vägen dit kan vara lång.