• Gina43

    Nordic IVF Center Malmö

    MålaMittHjärta skrev 2015-05-09 14:56:22 följande:

    Tyckte mest det var ett roligt datum, lite spännande om det blir 2015 eller 2016. Fast såklart är ju superglad att det tog sig och att vår resa i augusti inte drabbades :) Sen om det blir på julafton så blir det, inget man kan påverka direkt utan bara gillar läget :P


    Jo, spännande BF! Vi får hoppas att det blir 1 januari, för det är ett spännande datum (alltid äldst i klassen). Eller så kan man se det datumet som "den stora bakisdagen" då alla käkar pizza och hoppas att det blir den 31 december istället, "den stora festdagen" (men då alltid yngst i klassen istället)
  • Gina43

    Heja mom2012!

    ..Svullen seg och sugen var det här! Vilken träffande beskrivning. Jag känner mig rätt spänd också. Tänk om det inte finns några överlevare bland embryona?

    Undrar om jag kommer att kunna sova inatt? Natten till idag var usel. Inbillade mig (?) att vänster äggstock var förstorad igen.

    Ska plocka upp lite hobbys nu när jag ska bli ruvare igen. Gör lite fotoalbum. Beställde nya foton idag. Har tyvärr redan packat ner andra hobbyprylar, så man får ta vad man har..

    Det är ju ett tips till dig Libra (som har efterlyst nya hobbys), att gå igenom trevliga minnen och göra fotoalbum. Fast det kostar ju en slant med inköpen förstås, särskilt om man vill pyssla med scrapbooking. Annars kan du börja sticka (eller virka). Det är kul att kunna och lite rogivande sådär Odla funkar ju annars också.

    Annat som jag ska göra extra mycket om jag blir ruvare är att kela med katten. Det är ju hemskt mysigt!

  • Gina43

    Är ruvare nu, men känner mig inte så uppåt idag. Har jobbiga sidoeffekter av Lutinus, magkramper. Vaknar om natten av det. Och nä, jag inbillar mig inte att vänster äggstock är förstorad. Den är verkligen det. Men jag tar det försiktigt och avvaktar.

    Sedan har vi det där med relationen. För visst påverkas den av ofrivillig barnlöshet och av IVF:en. I vårt fall är det ju manlig faktor. Och nä, det känns inte som om han fattar vad jag tar mig igenom för att vi ska få barn. Sprutor/hormoner, ont i magen, nedsatt ork/trötthet, känslighet/depp, äggplock och kladdiga små vagitorer. Det är klart att ofrivillig barnlöshet är ett gemensamt problem, men det finns ju betydligt lättare sätt att få barn än via IVF - bara det att de inte blir 100% hans då. Sedan mår väl relationen inte så bra av detta ständiga fokus på när/om det blir barn eller inte. Samlivet blir ju lidande. I fyra år höll vi på innan vi gjorde IVF. Det har ju satt sina spår.

    Hur är det med era relationer?

    Det är förstås en livets retliga twist att jag valde man med stor omsorg, en snäll, omsorgfull och intelligent man, med tanken han skulle bli en bra pappa (och olik min egen pappa). Bara det att han inte "kan" ge mig några barn..

  • Gina43
    Libra1 skrev 2015-05-10 13:17:07 följande:

    Håller tummarna hårt för dig! Hur har det gått?


    Tack!! En blastocyst. Läkaren sa att det såg bra ut och verkade optimistisk. Nu får vi se.

    Jo, katten låg mycket på magen när jag ruvade och under graviditeten och då tänkte vi att han säket anade något. Men sedan har han fortsatt att sova på min mage...han kanske kom på att det var gott och mysigt där?
  • Gina43

    Det blev inget till frysen. Känner mig deppig. Jag har liksom svårt att tro att det blir något av detta försöket. En del av mig var ändå rätt skeptisk till något till frysen - det gick ju inte så bra sist.

    Mest av allt är jag besviken på min man. Här går jag igenom smärtsamma behandlingar och han kan inte ens äta zink/folsyratabletter, lämna in nytt spermatest eller anstränga sig för att samlivet ska funka tillräckligt för att vi ens ska ha en chans på den naturliga vägen. Det är hans fel att infertilitetsutredningen inte blev klar förrän sent - han lämnade inte in spermaprov förrän efter att vi hade haft ett massivt gräl, sex månader efter att jag hade lämnat mina prover och alltså gjort "min del". Och under den tiden hanns det med tre Pergotimebehandlingar som gjordes trots att jag inte har några problem med ägglossningen (hur det var okej utan att först ha kollat mannens spermier förstår jag inte - det var ju bortkastat eftersom det inte kunde lyckas pga min mans spermier). Trots att jag hade ätit Pergotime gjorde han inget för att vi skulle "få till det" heller utan sista gången blev den "bom" helt enkelt. Det var då jag sade till honom att om han inte gjorde "sin del" (inklusive spermatestet) skulle jag lämna honom. Det tog enormt på mina känslor. Vi gick vidare med IVF så snart hans testresultat hade kommit. Då skulle jag fylla 35..

    Vi var överens om prioriteringarna trodde jag... Jag blir inte yngre och har ingen tid att spilla. Men min man är inte på alerten när det kommer till barn och jag kommer liksom inte över det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig liksom ensam i relationen i denna fråga. Just nu är det också den största prioriteringen i mitt liv.

  • Gina43
    MålaMittHjärta skrev 2015-05-12 16:50:42 följande:

    Gina43: Skrev precis ett långt svar som försvann :(

    Vi gör IVF pga av manlig faktor och känner tyvärr igen lite av det du skriver. 

    Vad trist att det inte blev något i frysen men håller tummarna för guldägget, när har du testdag?


    Vad synd att ditt svar försvann. Just nu känns det som om min relation ska gå sönder, så besviken är jag på min man. Att man ska behöva tjafsa för att han ska göra sin (ytterst begränsade) del. Särskilt när det är manlig faktor.

    Det blir ju inte bättre av att jag konstaterar att han inte ens givit mig en tröstkram när våra två embryon i frysen inte klarade upptiningen eller givit mig någon "det blir bra"-kram nu under behandlingen. Att han sedan "skojade" om att det nog är barnet man saknar när man är ute och reser och inte sin fru gör mig sur (han åkte igår). Här går jag på hormoner för att ge honom ett barn till..

    Jag vågar inte tro att det här försöket lyckas. Det vore väl alltför tursamt! Du blev gravid med andra barnet på din andra återföring vilket förstås ger hopp eftersom det då är möjligt, men du är några år yngre än jag! Läkaren sa "det ser bra ut" och hon lät positiv, men den här blastocysten var inte lika fin som den som blev min son. De sa inte vilken gradering som blastocysten hade. Jag gissar att den var bra men inte topp. Det kan ju förstås bli barn ändå.
  • Gina43

    Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Jag har några fertila år kvar och jag vill ha fler barn. Samtidigt är jag inte säker på att jag vill ställa upp på fler sådana här behandlingar eftersom jag känner mig sviken av min man. Det kanske får vara nog med besvikelser från hans sida nu.

    Det vore skonsammare för mig att åka till Danmark och insemineras (med donerad sperma), men då blir det ju inte min mans biologiska barn. Och hur skulle det funka i äktenskapet eftersom det redan finns ett biologiskt barn? Om jag får välja mellan fler barn och min man så väljer jag att vilja ha fler barn. Någon ny man lär jag ju inte hinna hitta före 40.

  • Gina43

    Mom2012: Hoppas att det går bra på fredag! Nervigt?

    Har ni funderat på Tjeckien, Prag? Tror att nicket "jag är bara jag" har gjort ÄD i Prag. Det är ju också en hemskt fin stad att besöka året runt (okej, nästan). Det finns en del att se i stan, trevliga restauranger och romantiska stråk också, så du och din man kan ha det lite mysigt när ni är där. Fast det kanske är motsvarande i Riga?

  • Gina43

    Det är bättre idag. Hade en rejäl dipp igår. Tog tag i lösningar idag och bokade familjerådgivning. Vi får träffa en manlig psykolog. Det ingår individuella samtal också. Tror att det blir jättebra. Han kanske kan hjälpa min man att navigera bland sina känslor kring infertiliteten och att hantera dem. Vi är säkert inte det första paret som söker pga infertilitetsproblem.

    Ingen dålig stämning hemma.

  • Gina43
    mom2012 skrev 2015-05-13 22:08:10 följande:

    Skönt att höra Gina43. Det är verkligen påfrestande för alla att göra ivf så lycka till på samtalen och hoppas även det blir ett plus för er nu. Vilken RD är du på? Med 5 dgr?


    RD 4 med blastocyst. Känner bara av Lutinus än så länge (magkramper) och var lite illamående häromdagen. Har väl vant mig vid magkramperna nu. Förra gången hade jag ömma bröst som spökade också, men det har jag inte denna gången.
Svar på tråden Nordic IVF Center Malmö