Gina43 skrev 2015-05-12 19:39:54 följande:
Vad synd att ditt svar försvann. Just nu känns det som om min relation ska gå sönder, så besviken är jag på min man. Att man ska behöva tjafsa för att han ska göra sin (ytterst begränsade) del. Särskilt när det är manlig faktor.
Det blir ju inte bättre av att jag konstaterar att han inte ens givit mig en tröstkram när våra två embryon i frysen inte klarade upptiningen eller givit mig någon "det blir bra"-kram nu under behandlingen. Att han sedan "skojade" om att det nog är barnet man saknar när man är ute och reser och inte sin fru gör mig sur (han åkte igår). Här går jag på hormoner för att ge honom ett barn till..
Jag vågar inte tro att det här försöket lyckas. Det vore väl alltför tursamt! Du blev gravid med andra barnet på din andra återföring vilket förstås ger hopp eftersom det då är möjligt, men du är några år yngre än jag! Läkaren sa "det ser bra ut" och hon lät positiv, men den här blastocysten var inte lika fin som den som blev min son. De sa inte vilken gradering som blastocysten hade. Jag gissar att den var bra men inte topp. Det kan ju förstås bli barn ändå.
Åh vad tråkigt när relationen strular :(
Vi har haft våra stunder och är faktiskt lite besviken över att min sambo inte har varit så delaktig i detta försöket. Han "glömde" ringa kliniken flera gånger när vi skulle skriva in oss och har bara ringt en gång pga av att jag tvingade honom för jag inte kunde. Så jäkla trött att JAG ska ringa hela tiden.
Men jag kanske är extra känslig nu? Snart slut med lutinus HURRA :)
Håller iaf tummarna ändå :)