Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?

Absolut inte Hur ser läget ut för dig?

Gott nytt år förresten!

Jag är snart 35 och vi försöker att få vårt första barn. Plockade ut min p-stav i september men har bara hunnit försöka två gånger, har tant röd på besök nu. Vi hoppas på tredje gången gillt :)

Jag försökte ju också få läkare att uppmärksamma att mitt värde var lite högt, men fick ingen respons. Det låg på 2,5 och det har legat på samma nivå alla tre gången jag testat. Om din medicin är rätt inställd nu så finns det ju inga såna hinder  Vad skönt att du fick respons från vården!

MjölkChoklad: Skönt att höra att du fått hjälp och att dina TSH-värden är under kontroll. Är det två år mellan era barn? Tycker du att det är lagom? Eller tycker du att man ska vänta lite till? Jag är lite nyfiken då vi försöker få till ett syskon... Vildhallon: Det låter som ni har försökt att bli gravida ett tag... Jag vet att man måste ha tre(!) missfall för att få en missfallsutredning, men har ni försökt att få en vanlig fertilitetsutredning? När vi hade försökt i drygt ett år blev vi beviljade en fertilitetsutredning, dels p.g.a. åldern (30+), dels missfallen, dels en väldig massa frågor från min sida.  Vi skulle precis påbörja utredningen, men blev gravida istället. Om det är ditt TSH-värde som spökar kanske en fertilitetsläkare är mer påläst. Jag tycker att en BIM-lista låter som en bra idé, då är det lättare att hålla reda på varandra.  

Hej! Jag blir 33 om en månad och en make på 37. Det här är vårt första barn och vi har ett försök bakom oss. BIM är runt den 25 Januari.

Jag har tjuvtestat med stickor och fått svaga steck som var svårt att avgöra om de var plus eller inte. Så imorse tog jag ett CB digital för att få slut på spekulationerna och den visade "Gravid 1-2"!  Jag är glad samtidigt som jag är livrädd!! Började med progesteron direkt och ringde kvinnokliniken och fick en tid för tidigt UL den 27 januari. Det känns jättelångt dit! Vi är bara på vecka 3+3 så vad som helst kan ju hända fram tills dess Skräckblandad förtjusning...

Usch, jag är supernervös nu  Tog ett prov på sticka för att se om stegringen fortsätter men det ligger på samma nivå som igår vad jag kan se... Jag får ta ett nytt imorgon för att se om det fortsätter att stiga eller om det sjunker. Sjunker det så är det kört den här gången också. Skönt att vara ledig nu ett par dagar... Men det kunde ju varit bättre väder tycker jag! Bara regn och mörkt ute. Får trösta mig med att om två månader så brukar det kännas som att våren börjar komma lite smått... Snart är det sommar igen!

Hej på er! Hoppas på att också få vara med i er tråd. Vore skönt att känna stöd från andra i samma sits. Jag är 33 år. Vi har en dotter på 4 år och sedan i somras har vi försökt få ett till barn. Jag fick missfall (MA) i höstas. Det var jättejobbigt och tungt. Nu har vi försökt igen i några månader utan resultat. Jag använder mig av äl-stickor så jag tror att vi lyckas tima in rätt tid men inte hjälper det ändå.. Senast idag fick jag mens igen, och jag blev så besviken och gråtfärdig. För varje gång som mensen kommer så tappar jag hoppet mer och mer. Vi kände de första åren efter att vi fått vår dotter, att vi inte ville ha barn tätt. Vi har så många vänner som skaffat tätt, och som känner sig så utmattade och trötta för att det tärt på dem. Vi har hela tiden känt att det inte varit någon brådska utan att vi gärna väntar ett tag. Men nu ångrar jag mig så mycket att vi inte försökte tidigare medans jag var yngre. Det känns som att jag får skylla mig själv nu för att jag väntat för länge. Tänk om jag aldrig mer blir gravid. Då kommer jag få ångra resten av livet att vi väntade i så många år istället för att försöka bli gravid igen efter ett tag. Behöver verkligen lite pepp och styrka för jag känner mig så deppig och orolig...