Oplanerat gravid i v. 8, vet inte hur jag ska göra!

jag tror att du i första hand måste tänka på vad du vill. Och vad du skulle kunna erbjuda barnet. Ser du en framtid med din kille och är ni redo att ta hand om ett barn? Är du beredd att låta skola etc vänta ett tag?
Det beror helt på hur du själv känner, men att sätta ett barn till världen innebär ju ett stort ansvar såklart!

Jag blev oplanerat gravid sista terminen på gymnasiet, med en kille jag varit tillsammans med i 4 månader. Visst har jag haft det lite knapert ekonomiskt, men jag ångrar aldrig mitt beslut att bli mamma då! Ekonomin tenderar lösa sig och det finns ju inget som hindrar att du fortsätter plugga efter mammaledigheten.

Jag blev oplanerat gravid när jag gick sista året på gymnasiet med en kille jag då bara varit tillsammans med ett par månader. För mig var valet enkelt, jag var inte alls redo för barn och inte heller min kille. Sju år senare blev jag planerat gravid med samma kille. 

Jag har aldrig ångrat mitt val, för mig var det viktigt att ha ett stabilt förhållande och en stabil ekonomi och det hade jag inte då. 

Det är ett svårt val och väljer du att behålla så kommer allt lösa sig och väljer du abort så kommer det också att bli bra. Men är du osäker på vad du vill så rekommenderar jag att du pratar med en kurator för att bena lite i dina tankar. 

Är också 19 och oplanerat gravid. Har du bestämt dig för hur du ska göra?

Tråkigt att du kände att du behövde göra en abort Ts. Hoppas aldrig du hamnar i en så jobbig sits igen. Hur har det gått för Anonym (h)? Om du vill ha något råd från mig så skulle jag säga behåll eftersom det redan är ett litet liv därinne och just det livet får man aldrig igen även om man blir gravid senare i livet.  

Det finns ingen anledning att behålla ett barn "för att det är ett litet liv som aldrig kommer tillbaka". Jag tycker inte att man ska uppmuntra unga tjejer med allt framför sig att styra om hela livet i en riktning de inte valt, med argument om att embryon som har några veckor på nacken på något vis är heligt liv. De behöver inga moralkakor baserade på tveksamma definitioner av "liv". Visst känns det annorlunda när man väl har ett embryo i sig (har själv ett på tio veckor nu) men att lägga på andra moraliska förpliktelser när vi har aborträtt i Sverige, är onödigt och gynnar i min mening ingen. Så, ts, njut av den frihet du har. Åren mellan 19 och 29 har varit de bästa i mitt liv och nu vid 29 är jag oerhört redo att ta mig an detta barn om det vill stanna hos mig. Jag beundrar 19-åriga mammor, men är själv glad att jag fått dessa år för mig själv och skulle aldrig nånsin antyda att någon som väljer abort gör fel val.

En abort är jobbig (och blir jobbigare ju längre du väntar)

Men att ta hand om ett litet barn, med dålig ekonomi och en pappa som inte tar ansvar, det är ännu jobbigare och det går inte över.

Nu vet jag inte vad du pluggar men det är inte helt lätt att få jobb som småbarnsmamma när man konkurrerar med dem som inte har barn. Är det ett kvinnoyrke kanske inte lönen är superbra heller och involverar det nattjobb så är det svårt med barnomsorg.

Om du ska behålla barnet måste du verkligen känna att du vill det för det är den viljan som kommer att hjälpa dig när det blir tufft.

jag gjorde abort för 2 år sedan och mådde pissdåligt över det och är rädd för att jag är det igen... ska kolla mig i morgon för svar