abort och utan känslomässigt stöd

De enda du kan göra är att berätta för honom om hur du känner, hur ledsen du blir av att han är elak och hyr jobbigt du tycker det är med aborten! Bryr han sig inte så tycker jag (lättare sagt än gjort) att du ska lämna honom , tar han inte åt sig så är han en riktigt skit

hej, I am 32 years old an and  I am in Sweden studying a master degree finishing this year in april.  I met a swedish guy four month ago and we could say that we are in the beginning of a relationship. I went to my country during the christmas holidays and I found out there that I got pregnant.  I just came back yesterday and I could told him about this situation. Now I am in the 6 week of pregnancy, exactly the time I was out of Sweden. He told me that he doesn't want to have a child now, because of the whole situation, we don´t know each other enough, he doesn't have the best economical situation right now, but he has a job at least, I am living as student so I am not working here yet, he is sharing an apartment with a friend, and he says that we can´t know if we will be together  longer since we are just in the beginning.  I will turn in 33 this year, and I have always thought that if one day something like that would happen I would have to be responsable of it, since this is the first time I get pregnant in my life, I am afraid to abort and then to not have the chance to be mother again, and also I feel afraid of how could affect me psycologically to have done an abort, and to feel regret for the rest of my life.  I am here in Sweden alone, all my family is in my country and they don´t know what is happening with me right now, even dow I am sure they will support me if I tell them my situation. The thing is both of us, me and him think that it would be much better  that to have a baby deserve a family structure and not just a single mother and a dad that belongs to a country that is quite far from mine. No body can be sure that we will be a couple for longer, but in another hand I have the inner wish to believe that the things happens for a reason and even if is not the perfect situation right now, . Its hard to make a desition about what to do, thats why I am writing here, to ask you what are your tips. I feel quite desperate since I am in a country that is not mine and I don´t really know how could be a single mother if in the end I take the desition of to have this baby.I will appreciate  a lot any kind of comments about what I am living now. Many thanks in advance. 

Hi!

I red this and felt that i gotta answear you even dow i dont have some answear for ya... You got to do what feels right for u, and i absolutely understand that you want your baby to grow up with both parents. But i think you gotta look from your own perspective. You cant make a differense now right? So, you are probebly going to be a greit mother, and the baby Will surely have a good life even if you guys are a cuple or not! I have a friend, whos dad lives in us, and the mom in sweden, omg.. If she had a good life? YES! She goes there every summer, some years she even lived there. Her parents have never bin a couple, so its no lost for her! She have 2 families who loves here!

Jag var i en liknande situation som dig för ett tag sedan. Jag blev oplanerat gravid och situationen var inte alls så bra som man vill att den ska vara när man skaffar barn. Vi beslutade oss därför för att göra abort. Hela tiden innan vi verkligen fattat beslutet var oerhört jobbig men någonstans hoppades jag att det skulle kännas lättare när det var gjort. Så blev det emellertid inte, utan det har varit oerhört jobbigt att försöka gå tillbaka till att leva som vanligt. Hela tiden gnager den där tanken om att vi hade kunnat vänta vårt barn nu. Dock hade jag ett helt annat stöd av min sambo än vad du verkar ha av din pojkvän. Min sambo gick på något sätt också igenom en process som han behövde bearbeta. Men jag skulle nog aldrig påstå att han förstod. Det var aldrig samma sak för han som det var för mig. 

Jag vet inte om du kan få han att förstå. Men jag tycker verkligen att han har ett ansvar att stötta dig, finnas där för dig. Det kommer garanterat att fortsätta vara jobbig en tid framöver. Även om inte aborten känns som någon stor sak för han så borde han tycka att det är en stor sak att du mår så pass dåligt. Tyvärr finns det ju inte så mycket annat att göra än att försöka förklara för honom hur du känner och att du behöver hans stöd. Innan du gör abort tycker jag också att du ska tänka igenom det en extra gång, så att du är helt säker. Jag vet iaf att jag inte hade fattat samma beslut om jag hade fått bestämma mig igen. På något sätt känns det som om jag inte visste då, vad jag vet nu. Även om situationen inte är den bästa, så kanske den är tillräckligt bra för att kunna ge barnet allt den behöver.

Hej! 
Jag har varit i någorlunda samma sits, jag har varit gravid och jag och min pojkvän då hade distansförhållande. När jag upptäckte graviditeten så sa jag först inget till han jag åkte direkt till en barnmorska och hade bestämt att ta bort fostret, jag var då 18 år vill bara förtydliga det. 
Jag fick inget stöd alls av barnmorskan, liksom jag hade inget då jag plugga, hade inget jobb och min pojkvän fanns 50 mil bort det är väll perfekta omständigheter, och jag var så rädd att prata med min mamma jag vågade inte. Barnmorskan var inte bra, gav mig inget stöd bara tittade på mig med en kall blick. Men iallafall hon boka sen tillslut en abort tid till mig så jag skulle få träffa gynekologen. Jag var riktigt ledsen jag visste inte vad jag skulle ta mig till, men jag ringde sen pojkvännen till slut och berättade vad som hade hänt och han var så himla snäll mot mig och stötta mig jätte mycket fast han var 50 mil borta. Men jag har inte kunnat prata riktigt ut om mina känslor efter aborten, mår idag dåligt när jag tänker på det, jag kunde haft ett 4 år gammalt barn. Så det tog hårt på mig att göra abort, och barnmorskan var så kall, är inte det barnmorskorna som ska ge stöttning i dessa situationer??
I

Det brukar erbjudas kuratorkontakt om man behöver stöd innan, under eller efter själva aborten. Jag har inte förstått det som om det är barnmorskans uppgift att agera stöd. Jag blev även erbjuden kuratorkontakt för att få hjälp och stöd när jag skulle fatta beslut om jag skulle göra abort eller inte. Ifall man vill prata med någon utomstående så kan man kontakta kvinnokliniken och säga att man behöver någon att prata med.