Göra abort fast vi vill ha barn snart?

Håller inte med vissa av er här. Var och pratade med en barnmorska då jag funderar på abort och fråga hur stor chansen var att jag inte skulle kunna få barn senare. Hon sa att risken var minimal. Men det kan ju självklart ta längre tid än vad det gjorde den här gången. Det är din kropp TS och ingen annan än du kan bestämma över den. Är det inte rätt så är det inte. Jag vill kunna ge mitt barn allt och jag vet inte om jag kan det i nuläget. Lycka till med vad du än bestämmer dig för!

Ok, vissa har ju gjort precis tvärtemot vad jag bad om, men det var ganska väntat... Ni vet inte allt om vår situation, så var inte så himla hårda och snabba att döma!

Min sambos planerade utbildning är en chans som inte kommer igen, och som förhoppningsvis leder till jobb efter lång arbetslöshet. Om vi fortsätter graviditeten kommer han att vara borta på annan ort under de sista tre månaderna av graviditeten, utan chans att komma hem mer än 1-2 gånger. Pga detta skrev jag att hade detta hänt tre månader senare hade det varit en annan femma. Plus den ekonomiska otryggheten. Vi vill kunna ge vårt/våra framtida barn en trygg uppväxt och vi vill känna oss redo på så många plan som möjligt. Självklart kommer vi inte sätta igång hipp som happ inom 6 månader, men vi hoppas ju självklart att vår situation ska bli bättre snart och vi vill så gärna ha barn. Vi har dock alldeles för dåliga inkomster nu, sambon mår dåligt av att vara hemma och vi behöver en förändring för att må bättre.

Jag började tråden för att få ventilera och för att få lite synpunkter eller tankar. Jag tar tacksamt emot alla hjälpande ord som jag fått, men kritiken tycker jag var onödigt hård. Jag vill att ett barn ska få födas in i en trygg familj och att pappan ska ha chansen att vara närvarande på slutet av graviditeten. Det känns som att vi har fattat ett beslut.

Så du menar att du inte klarar av att vara gravid utan honom i 3 månader???

Fy fan säger jag bara!!!

Jag förstår att det inte är en enkel situation. Hamnade i en liknande situation innan jul då jag blev oplanerat gravid. Vi hade/har inte heller de bästa ekonomiska förutsättningarna och beslutade oss för att göra abort även om vi båda längtar efter barn. Medan jag var gravid kände jag en massa ångest över hur allting skulle ordna sig, kunde inte vara lycklig över graviditeten för all oro tog liksom över. Det slutade med att jag med tårar rinnandes nedför kinderna tog den där tabletten och två dagar senare var det dags för aborten. Det var ett jobbigt beslut för både mig och min sambo, speciellt då vi båda vet att vi vill skaffa barn med varandra och att det inte är så långt bort i tiden innan vi kan göra det (kanske 2 år). Efter aborten har det varit väldigt kämpigt, speciellt för mig. Jag förstår inte nu hur jag kunde ta det beslutet jag tog, för även om våran ekonomiska situation inte är den bästa så kommer den med hög sannolikhet att vara bra inom 1,5 år (jag och min sambo har då pluggat färdigt). Allt det där praktiska känns nu så meningslöst om man jämför med att jag kunde sitta här hemma och längta efter vårt barn. Men jag vet ju också varför vi tog det beslut som vi tog, och det är kanske inte helt självklart att jag skulle vara så lycklig som jag föreställer mig att jag skulle vara. Men det skulle förmodligen vara bättre än hur allt känns nu. 

Jag tycker absolut inte att du gör fel om du väljer att göra abort, men jag tycker definitivt att du ska vara väldigt säker på ditt beslut. Jag tror också att du kan behöva en hel del stöd om du väljer att genomföra abort, för jag kan lova att längtan kommer att bli starkare och tomrummet som aborten lämnar efter sig kommer att vara jobbigt. Sedan kan man inte heller ta för givet att ett barn blir till direkt man vill det, bara för att det gick lätt den här gången så betyder inte det att det går lika lätt nästa gång. Jag hoppas iaf att du lyckas fatta ett beslut som känns bra för er båda. 

Ja, kritik blev det här.

Men 2009 fick vi barn, jag hade jobb, men sambon långtidsarbetslös plus att han har ett barn sedan tidigare.

Men vi har klarat oss bra.

I somras blev det dags för syskon, vi lyckades på första försöket. Men fick konstaterat dött foster i v.15. Det är fem månader sedan och vi har inte lyckats ännu igen.

Fundera igenom.. Jag har lite det tanke sättet, det kommer när det är meningen. :) kanske det är det för er nu? :)

Visserligen har vi utfört en abort mellan barnet och missfallet, för timingen var inte rätt helt enkelt.

Gör det inte! Då kommer du må skit dåligt sen ifall det tar tid.. Finns inga garantier att du blir gravid lätt senare.