Sesanka: jag förstår precis vad du menar med allt. Alla blir gravida till höger o vänster.
Min närmaste vän har nu en dotter på snart 1 år som bara blev till utan att försöka och är nu gravid igen som bara blev av och de övervägde abort för att det inte passar just nu, ( de vill inte ha två blöjbarn) men efter att pratat lite förstånd med de om allt och bl.a. Att det är en gåva varje gång någon blir gravid och aa massa sånt så är de nu glada o ska behålla det. .. En annan kompis är ensamstående med sin snart 4 åring och träffade ny kille som hon snabbt blev gravid med ( han flydde när hon fick höra att hon va gravid, vilket svin) och hon iaf klagar på att det bliiiir sååå jobbigt med två st själv o bla bla bla men att hon heller har det så här än jag o min man dvs har inget barn, inte heller så kul att höra .. Och sen min systers killes syster ( en av min närmre vänner) ska nu ha sitt första sååå när vi ses allihopa så kan du säkert räkna ut vem som är jääääklit utanför i allt prat. Kul! Jag är super glad för deras skull men självklart så är man avis oxå :/
Min mamma bor i Sthlm så vi brukar åka dit lite då o då .. Men tycker det är mest jobbigt när det typ är julafton o så, då alla samlas på min mammas mans sida med alla deras familjer t o m min LILLASYSTER har två barn.. O min man har aldrig lixom tyckt det är jobbit ute bland folk o så men nu har t o N han börjat tycka det( han säger typ, vi åker inte dit nu när alla familjer kommer saftigt va) sviiin jobbigt.. Och vi är de ända sin vi umgås med som inte har barn ( förutom en annan vän som bor på annan ort som dessutom har partner av samma kön så det är inte så enkelt för de) o detta resulterar oxå i att vi oftast ska komma till alla få vi är de ända som inte har barn att anpassa sig till.
Vi känner samma som er, vi orkar inte heller mer, vi kommer oxå bara göra detta sista försöket nu ( FET) och sen ger vi upp, trots att vi har ett köpt försök kvar. Jag orkar inte med allt från början igen. .. Dock kommer vi ställa oss i kö för adoption, det känns lite naturligt för oss då min man oxå är adopterad, så får vi se sen om vi nångång framöver kör på sista försöket ( kanske pararellt med adoptions utredningen för då har vi ändå en annan möjlighet på gång o kanske då inte känner oss lika stressad över det.
Jag vet att det är svårt, och man orkar varken kämpa eller hålla modet uppe hyr länge som helst. VI ÄR STARKA,TJEJER!
Nu jädrar ska vi lyckas!!
Men på vilket sätt för er blir D inget? Är det att det bara inte tar sig eller blir D mf? Man kan göra en utredning o se tex att blodflödet till livmodern är okej för utan det är det svårt för embryot, eller om kroppen stöter ut det och tror att detta ska lixom inte vara här, bort med det, eller att det blir mf av olika anledningar bl.a. Kanske att det bildas blodproppar i livmodern elr så.. Så det finns alternativ för allt o dr går att kollas upp.
För vår del har vi fått 4 mf på rad nu och har tyvärr fortfarande ej fått göra utredning men får iaf inför detta FET prova mer crinone och även fragminsprutor.
Oj va långt detta blev. Sorry.
