Var tog "vår" semester vägen?

Ens barn slutar ju inte vara ens barn och familj bara för att dom blir vuxna och flyttar hemifrån dock. Även om man kan välja på ett helt annat sätt hur och när man umgås och träffas då. Och är det så att du och hans dotter har en lite ansträngd relation, så kanske det är just tid tillsammans ni behöver? Nu menar jag inte att ni absolut måste bli goda vänner, men att kunna spendera en dag i varandras sällskap tycker jag faktiskt att ni båda bör kunna bjuda på. Ni är båda två din sambos familj. 

Men som sagt, vad säger han om det hela? Varför vill att han att ni ska åka dit gemensamt? 

Och oavsett om det blir någon vecka till familjen (och där ingår ju hans dotter också, i familjen), så har det ju ingen betydelse över hur pass mycket tid, eller när, ni/han väljer att umgås med hans dotter egentligen.

Nåja, vi alla ha åsikter, tycka och tänka kring detta. I slutändan så är det ju bara ni som vet hur allt ligger till, vad som ligger bakom och hur det blir bäst för er att göra. Prata, prata, prata med varandra. Och ibland kan man ju inte alltid få precis som man vill och behöver kompromissa lite. Från alla håll.

Absolut! Men på ett villkor; slopa den där urfula frippan!

Ja, det stämmer till viss del. Har väl att göra med hur jag har blivit "behandlad" också och att jag inte förstår mig på henne. Jag har hela tiden fått "backa undan" för att hon mår dåligtoch behöver mycket uppmärksamhet. Men det har väl främst att göra med sambon och vilka gränser han sätter och det har blivit mycket bättre. Men jag blev lite ställd när han nu föreslog att vi skulle åka till henne på vår gemensamma semester

Usch va tråkigt!

Jag har sett på nära håll hur jobbigt det kan vara med ett bonusbarn som inte mår riktigt bra, är hätsk och tar ut mycket av sin ilska och frustration på sin i detta fallet bonuspappa. Det var oerhört jobbigt för hela familjen, men mest för henne själv och bonuspappan. Ingen hade dömt honom om han hade tagit till flykten. Men han stannade, och idag är allt helt annorlunda. Nu är hon vuxen, har flyttat hemifrån, och det är så roligt att se vilken fin relation de har idag. Vem hade trott det?

Det jag menar är att om viljan finns hos er båda, så kanske ni lite försiktigt kan börja närma er varandra. Det är så lätt att bli kvar i gamla spår, om ingen vågar eller vill ta initiativet och sträcka ut en hand.

Men nu vet jag ju inte vad förutsättningarna i ert fall finns till att göra detta..

Jag tycker ju också om att umgås med mina föräldrar och syskon, men då blir det ju oftast att man umgås som familj. Man pratar, äter och umgås tillsammans. Det är ju inte som så att jag som vuxen dotter vill ha pappa för mig själv och att ingen annan ska få vara med utan att jag blir sur och deppig.

Är du och hans dotter alltså lika gamla?

Nej, hur drog du den slutsatsen? Hon är 23 och jag är 41.

Nyfamiljsliv har jag erfarenhet av över tio år med både dina, mina o vårt barn. Det som slår mig här är hur ni kan /ids / orkar ha så organiserat o planerat liv, exakt antal veckor o dagar med den o den o sen byts det o då är vi med den o den o pust - ja skulle bli svettig o stressad av att ha det sådär planlagt. Varför inte relaxa o ta dagen / veckan som den kommer.... Hur låter det?

Det är ju flera inblandade parter att ta hänsyn till, så någon typ av planering krävs ju, eller?

Jo, NÅGONSLAGS planering men det känns som om det liksom blir too much med inget utrymme för spontanitet. Om dina tonåringar är hos pappan 2 veckor så har ni ju bra med tid att vara med ert gemensamma barn, exakt på vilken dag detta växlar är ju ganska svårt o säga. Om ni dessa två veckor hälsar spontant på hans vuxna barn 1-2 dygn - nice o kul, det är ju ändå 12 dagar kvar av er tid med lillan / lillen. En vecka är tonåringarna med er o ni kan ju hitta på nåt som alla gillar - hela världen är det ju inte om en - två av dessa dagar blir att tonåringarna är med sin pappa kanske. En vecka som pappan umgås med sin vuxna dotter - kul, OM han nu är där så länge - kanske han har med lillen dit 3dgr o sedan kommer hem för dottern har andra planer, ELLER så kanske han hälsar på sin dotter själv 1-2 dgr någongång under sina 4 veckor. Är det egentligen så big deal hur det går om man inte är väg någonstans o bör beställa ex rum nånstans. Enklast är ju att ha flexibilitet o ta dagen som den kommer, i en nyfamilj blir ändå ingenting som man planerar,