BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Vi hade planerat att åka hem idag men väljer att stanna en natt till. Tror vi har fått till amningen även om det gör ont. H började med att amma ordentligt igår kväll och sen ville han inte sluta. Känns inte som om jag fick sova alls. Har lite problem med liggamning men orkar heller inte gå upp hela tiden så vi försökte under natten även om jag låg helt spänd och rädd för att mosa honom. Är glad över att det finns ett stöd här även om jag nog inte frågar dem tillräckligt mycket. Jag tycker dock det är jobbigt att han vill amma i princip varje timme. Svårt för mig att sova som verkligen behöver några timmars sömn till. Men mannen har försökt ta H när han sover så jag får lite mer kvalitativ sömn. Längtar till mjölken ska rinna till och hoppas det blir lite mindre intensivt då.

Är det fler som inte riktigt känner av knipreflexen när det gäller att kissa? Eller inte kände den precis i dagarna efter fl? Kom det tillbaka sen? Har inte vågat bajsa sen fl så nu har jag tagit microlax för att få ut det som finns. Det var inte så smärtsamt som jag var rädd för men det dröjer nog ett tag innan jag vill krysta ut det.

Det är bara så jobbigt att känna att jag behöver kissa och sen måste jag skynda mig för att inte allt för mycket ska rinna. Kan förvisso bero på att det tar en stund att ta sig till toaletten för han ammar alltid precis när jag känner att det är på gång. Längtar efter ett okej underliv igen där det inte stramar om stygnen när man rör sig och där det inte svider när man kissar.

Jag håller tummarna! Trodde det skulle bli en igångsättning för mig men allt satte ju helt plötsligt igång på bf+11 och han var ute på +12. Hoppas verkligen det startar av sig själv för dig!

Nu är vi hemma. Känns konstigt. Vet inte riktigt vad man ska göra. Borde antagligen sova med tanke på att H var vaken i princip hela natten men det är lite svårt att komma till ro just nu. Försöker bo in mig igen fast med ett spädbarn

Jo men lite så. Speciellt som han skrikit mycket sen han kom hem. Nu kan man inte bara ringa om man blir osäker utan måste komma på det själv och gissa sig fram. Men just nu skriker han inte iaf istället har stackaren fått hicka.

Vi försöker hitta en rutin som funkar med skriken om nätterna. På BB var vi väldigt stirriga för det kändes som allt vi gjorde blev fel. Natten mellan tis och ons när vi kom hem var jag uppe, bytte amningsställning, bytte blöja, gjorde allt medan mannen snarkade bredvid. Ändå kom H inte till ro förrän vid fyra på morgonen då jag också slocknade. I natt körde vi på en annan taktik då jag var så slut efter lite sömn, ingen sömn dagtid och svärföräldrarna på besök (kvällstid då gnälltiden börjar...). Mannen tog H när han vaknade och skrek tills han lugnade ner sig och sen ammade jag. Då lyckades han dessutom sova lugnt mellan oss i två timmar innan nästa pass började och både jag och mannen fick lite sömn mellan varven. Frågan är vad vi ska göra när mannen börjar jobba igen. Då känns inte detta som den bästa taktiken även om jag kände mig för första gången sen förlossningen utsövd (relativt tidigare då)

Att det här med att amma ska vara så svårt. Jag försöker erbjuda bröstet när H smackar och suger på handen. Men ändå verkar det ibland på honom som jag gör helt fel. Han vill inte alls ha mjölk utan blir snarare arg för att jag tar bort handen. Sen när han fått suga på handen ett tag så kan mitt bröst duga. Jag känner mig så osäker på allt det här med föräldraskapet och känner mig inte alls förberedd på vad den här första tiden skulle innebära. Känns som mitt barn är dr Jekyll på morgon/dag och mr Hyde kväll/natt.

Jo du har rätt. Även om jag vet att han är skrikigare på nätterna tär det jättemycket. För jag vet inte vad jag ska göra. Det är som han behöver närhet och mat men inte alltid samtidigt. Dock är det så mycket enklare under dagtid känns det som. Men det kan vara solen som ger mig den energi jag behöver. Har dock fortfarande problem att komma till ro och sova mitt på dan så jag ser inte fram emot nattens drabbningar.

Jag vet inte hur många gånger jag frågade hur ont ska det göra för att veta att det är fel. Svaret var alltid det märker du. Men sen var det en bm på BB som var guld värd, inte alls som de andra. Hon sa att det är klart det känns det är ju jaws som ska gripa tag och suga (inte helt svenskkunnig men väldigt uttrycksfull) och tänk på hur det ser ut med kalvar när de diar. De drar och håller på. När hon kom in och H sov på sidan hos mig (hade precis ammat) och sa det är rätt så ska det vara även om jag typ bröt mot alla Socialstyrelsens riktlinjer. Men hon tyckte det var bra ju mindre vi använde plastbaljan och mer oss själva. Hon höjde mitt självförtroende men tyvärr var hon där bara en dag.

Jag har haft en så bra dag idag. Mannen tog H i bärsjalen vid halv sju efter amningen och jag fick sova ostört till nio då jag duschade och klädde på mig i lugn och ro. Upptäckte dessutom att mina fötter halverats, kände knappt igen dem med tanke på hur svullna de varit under så lång tid även om fortfarande finns lite svullnad kvar. Hann till och med nästan äta hela min frukost innan H protesterade i sjalen och ville ha mat. Dock lyckades H med konststycket att kräkas ner min födelsedagspresent från mannen (en amningsklänning från Boob med fleece framme vid brösten så jag kan vara ute utan min (hans) stora vinterjacka när det är som nu varmt i solen) trots att jag täckt med handduk pga mjölkläckage. Nåja, det går att tvätta. Sen har vi varit ute och gått i solen och skogen som vi har i närheten och jag kan gå ca 1,5 km utan att bli jättetrött så det känns skönt. Promenaden gjorde att H sov så gott så vi kunde äta lunch i lugn och ro och jag hann nästan med hela mitt toalettbesök innan H vakna och skrika. Nu sover mina två favoritkillar sen en timme tillbaka och jag är bara nöjd med hela min tillvaro. Hur ofta händer det i dagens samhälle att man är nöjd med att bara vara?