Min lyckade kirurgiska abort

VARNING * LÅNGT* För de som inte orkar ta sig igenom texten rekommenderar jag Danderyds Sjukhus och kirurgisk abort vill bara säga att det kommer att gå hur smidigt som helst. 

Jag skriver detta för att lugna alla oroliga där ute. Löftet om att återberätta min upplevelse var ingivet då jag själv var så orolig. Hel galet orolig. Det behöver man INTE vara. Det kan jag inte säga nog. Så snälla, ta dig igenom min berättelse om du mår dåligt.

Jag är mycket ung, men med en mycket förstående familj. Jag visste inte vad abort innebar och när jag läste om medicinsk abort fick jag, som ni, panikartad skräck. Det känns för många som om inte omgivningen förstår ens oro och rädsla, de flestas historier inom medicinsk abort var ju så fruktansvärda att det kändes som rysk roulette. Anledningen till att jag inte sparar på känslouttryck är för att visa att jag förstår hur hemskt det kan vara för vissa innan! En helt obefogad oro dock. Jag hade aldrig blivit sövd och var rädd för att vakna/inte vakna och därav kändes det som att världens undergång var kommen oavsett vad jag valde ( kirurgisk - inte kirurgisk ) .. Jag sov bara vartannat dygn, jag spydde av nervositet. Som jag ångrar att jag utsatte mig själv för den oron i efterhand.

Min familj försökte alla lugna mig, min syster hade genomgått kirurgisk abort bara veckor innan som gick HUR BRA som helst såklart och mamma hade till och med gjort med lokalbedövning. Men jag bara förställde mig det värsta.

Eftersom att att jag inte vill känna något så valde jag kirurgisk abort. Näst intill alla som utfört kirurgisk abort har positiva upplevelser utom en väldigt liten andel som efteråt fått en infektion men jag är väldigt noggrann med hygien. 

Den mycket BRA och LYCKADE processen:
1. Samma dag som mensen uteblev bokade jag tid hos Ungdomsmottagningen där jag fick tid dagen efter. Jag hade till och med memorerat datumet jag haft oskyddat sig för andra gången i mitt liv ( fast förhållande, första gången tog jag dagen-efter-piller). Testet visade positivt. 

2. Den eftermiddagen bokade jag tid hos Danderyds Sjukhus, jag minns att jag bad om medicinsk abort (det var under tiden då jag ej bestämt mig ) men man bestämmer sig ändå inte förens på sjukhuset då man talar med läkaren. Det var en mycket trevlig kvinna i telefonen, blev utmärkt bemött på Danderyds Sjukhus hela vägen. Jag fick tid hos en kurator efter en vecka och tid hos läkaren efter två veckor. Det var det enda negativa, väntetiden, men det är ju sommar lov och jag var tidig. Man får ändå inte göra en kirurgisk abort om man är för tidig, sju veckor måste man vara. (Jag var exakt 6 + 0 veckor och 6 dagar då jag utförde aborten)

3. Kuratorn var hur trevlig som helst och sa många pedagogiska och logiska saker för att lugna mig. Jag var ändå orolig efter, det var under den värsta perioden nämligen och hade inte kunnat sova så såg ut som döden själv. Spydde efter besöket på en toalett hon tog mig till. Hon följde till och med med och bokade tid till läkaren och tog verkligen hand om mig. Mamma var också med. Hon sa exempelvis en sak som lugnade mig "Ska man göra abort är du på det bästa tänkbara stället. Du är på ett sjukhus. De kommer göra allt för att det ska gå bra. Det har alltid gått bra. De gör flera per dag osv osv". En riktigt ängel till kurator.

4. Det låter ju nästan som om jag vore frälst men det gick hur bra som helst då jag träffade gynekologen också. Hon lugnade mig och stöttade mig vad jag än valde men var ändå informativ om båda valen. Efter rutinfrågorna sa hon att jag hade gjort ett jättebra val med kirurgisk abort och P-stav. Hon tittade mig i ögonen och sa "du kommer INTE vakna under narkosen, det kan vi lova" (min oro innan). Slidundersökningarna var ju med diverse föremål.. men de gjorde inte alls ont! Det var Ph-tester och ultraljud bl.a. Jag bokade tid tre dagar efter för aborten, sen träffa BM som gav mig massor av hygieniska instruktioner, två förberedande cytotek m.m. Jag fick också göra ett blodgruppsprov, vilket jag var glad över för den hade mamma glömt bort..

5. DO DATE! På morgonen då jag förde upp cytotek i slidan + svalde två alvedon var jag såå nervös för smärtor. Kändes inte ett jäkla dyft. NADA. När jag kom till sjukhuset träffade jag en mycket sympatisk BM, bytte jag om till sjukhuskläder som fick mig att se.. ja.. jag skrattade bara åt mig själv. Jag fick kanyl och påfyllnad av alvedon efter ett tag fast jag inte ens hade ont. Det var tre-fyra timmar efter de cytotek jag fört upp, trodde att det tåget hade gått men blev glad ändå. Hade till och med trott att hon menade påfyllnad av cytotek men det var alvedon. Det negativa var att jag fick vänta i flera timmar, p.g.a andra patienter och akut kejsarsnitt, men det gjorde mig inget. Hade tid kl nio men utförde aborten kl 1, men det kändes inte alls som så många timmar p.g.a allt krimskrams emellan.Precis innan de rullade in mig, 30 min kanske, började jag få lite värk i ryggslutet som om man burit något lite för tungt. Inget jobbigt alls och inte alls som jag föreställt mig. BM sa att det var cytoteken. 

6. I OPERATIONSSALEN.

En urgullig sköterska och narkosläkare rullade in mig efter att de presenterat sig, de skrattade och skämtade och jag med. Då de satt på mig sjukhusmössan och jag såg lite galen ut så påpekade jag att jag var fashionabel oavsett situation (fast jag var lite nervös, men försökte go with the flow). När jag väl var där inne blev jag lite mer nervös på riktigt, jag fick föra upp benen på ställningen ( som hos gynekologen ) och tänkte att "nu är det verkligen dags". Men de la ett täcke emellan och stressade inte alls. Det var så snälla och jag fick först ett smärtstillande som gjorde att man kände sig som efter många glas vin för mycket i positiv mening.. Sedan syrgasmask då de sa att jag skulle andas djupt, vilket jag gjorde. Efter ca 20 sekunder frågade jag "Har jag fått narkos än?" För de hade ju inte bett mig att räkna ner eller liknande. Då sa en av de trevliga sköterskorna "Nej, du är ju vaken :)" Varav narkosläkaren sa"Jag har gett dig lite av narkosdosen än så länge bara :)", som om den andra var på väg. 10 sekunder senare vaknade jag upp.. Jag tittade på klockan och det hade gått 30 minuter. Jag grät av glädje, lättja, tacksamhet. Jag hade tydligen klättrat till sjukhussängen själv men det skulle man inte minnas - och det gjorde jag inte heller fast jag var övertygad om att jag skulle det. Jag var bara så tacksam över svensk sjukvård vilket jag sa till dem. Detta var det minst dramatiska av hela aborten, det var ju nästan som att bli omhändertagen. En tjej innan mig sa att det kändes som om att gå på spa! Haha jo det kanske var en överdrift med väntetiden och allt men narkosen var bara skön. Det gick så bra. Hade också P-stav när jag vaknade upp och var fint omplåstrad., (den får man köpa själv innan förresten). För övrigt duschar jag underlivet morgon och kväll och byter binda samtidigt p.g.a. hygien. Min syster var inte alls lika ordentlig med någon av instruktionerna men klarade sig utmärkt ändå.

Jag ångrar inte detta, för nu kommer jag inte alls var lika nervös inför nästa narkos. På kvällen åt jag MASSOR efter jag fastat, mamma lagade god mat och köpte glass. Familjen såg på film. Nästan så att man kan göra om det, skämt åsido.