Pratsjuk 35+ försöker få en trea
Grattis Lecitin!
Får jag vara med här? Fyller 37 om två veckor och har precis plussat med nummer tre.
Grattis Lecitin!
Får jag vara med här? Fyller 37 om två veckor och har precis plussat med nummer tre.
Jo tack det går bra här.
Veronika: du minns rätt men vi fortsatte ju lite till och sen plussade jag. Så ska redan på RUL på torsdag -helt plötsligt gick tiden snabbt. Hade en hel del blödningar i början så trodde det var kört, men är nu i v 19.
Håller tummarna för er alla. Kram
Det vore skoj! Känner mig nästan som en tant i andra tråden jag hänger i med andra blivande junimammor.:) Startar du hänger jag på!
Hej!
Ser att några av er hängt ihop länge, får man vara med ändå? :)
Jag har två pojkar (snart 8 och 5,5 år) och nu börjar jag bli sugen på en trea! Jag är 35 år och min man 37.
Min man har velat lite om han vill eller inte, men nu har han nog landat i att han vill :)
Jag har precis tagit ut min kopparspiral och har mens nu så snart börjar vi på riktigt. Första två gick båda på första försöker, men det är ju typ 6 år sen och några kilo så det känns som det kommer vara svårare denna gång. Mannen är inte så sugen på att diskutera och jag vill inte att vänner osv ska veta så jag behöver nånstans att ventilera :)
Sorry! Glömde visst bort det där med vår bim-tråd.
Men här är länken:
http://www.familjeliv.se/forum/thread/74231472-bim-trad-for-pratsjuk-35-forsoker-fa-en-trea
Den är inte så lång just nu.
Kära tjejer!
Undrar om jag får vara med här o kämpa med er?
Jag är 39 år och har två barn 02 och 05.
Jag och min kära sambo sedan 6 år har nu bestämt oss för att försöka få ett gemensamt barn. Jag ville försöka redan för flera år sedan men då var inte han redo så jag la drömmen om ett gemensamt litet liv på hyllan.
Nu har hans biologiska klocka börjat ticka (han är 6 år yngre än mig) och vi ska alltså börja försöka.
Idag har jag plockat ut staven och jag är så pirrig och glad och hoppfull om att kroppen fortfarande fungerar som den ska och att äl kommer igång snabbt. Helst idag. Haha.
Kram alla!
Hallå i tråden!
Jag märker att jag har vääääldigt svårt att tro på och acceptera att det äntligen faktiskt kanske skulle vara något på gång här. Jämfört med tidigare graviditeterna då jag genast när jag plussat kastade mig in i glädje och framtid så håller jag emot enormt den här gången. De senaste typ 18 månaderna har min identitet här varit en tant som försöööööker få en trea. Nu ska jag plötsligt byta till stämpeln gravid. MEN jag har inte fått någon blödning, hugg och kramper i tjejmagen håller i sig och brösten sväller och ömmar. Så sakteliga landar jag i att det kanske rent av är vår tur nu. Jag har vågat boka tid för ultraljud i v8 (2 november) och börjat fundera på vilken bm jag ska välja. Jag bävar för illamående och funderar över vilket småsnacks som kommer fungera den här gången. Och jag börjar höra ett litet svagt jubel inombords.
Jag kommer fortsätta följa er och titta in här då och då även om det inte blir lika regelbundet som hittills. Ingen blir gladare än jag om tråden lever vidare och kan vara ett stöd för fler både i valet och funderingar kring OM det ska bli en trea och i kampen för plusset. Kram och enormt stort tack för det stöd och den tröst alla i tråden varit för mig.
Har lite annorlunda och mer symptom denna månad.. Hoppas på ett plus i helgen!