• Anonym (Dum?)

    Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?

    Anser mig vara normalt begåvad. Grundskolan och gymnasiet gick helt ok, hade lätt för att lära och levde alltid på att jag lyssnade bra på lektionerna. Läste aldrig inför prov, gjorde sällan läxor. Fick alltid höra av lärarna att jag skulle kunna prestera så mycket mer om jag la manken till. Gick teoretiskt program.

    Nu, närmare 20 år efteråt ska jag försöka göra klart mina påbörjade universitetsstudier. Är inte bara en kurs jag börjat genom åren, många många gånger har jag börjat - och det har runnit ut i sanden. Men jag har kommit till vägs ände och nu MÅSTE jag. Har köpt böcker, men de är vidrigt svåra. Dessutom är all litteratur på engelska. Min koncentrationsförmåga är dessutom katastrofalt låg. Och nu har jag börjat fundera på om jag helt enkelt är för dum??? Jag har bra jobb och är en människa som nog anses kunnig och allmänbildad. Dock för dum i huvudet för att fixa en examen...

    Någon med några tankar? Jag kanske helt enkelt inte VET hur man läser, jag har alltid glidit på räkmackor och varit lat!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-08-31 12:35
    Läser rejält mycket, men har vansinnigt svårt att få en helhetsbild och förstå den engelska litteraturen. Känns grymt kämpigt. I studiehandledningen ligger tempot på 17-18 sidor per dag första veckan plus en inlämningsuppgift. Ska jag behöva ge upp innan jag ens har börjat??? Det handlar mycket om metodarbeten och olika teoretiska modeller. Må läraren lägga upp lite föreläsningar sen...!!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-20 13:59
    Kan berätta att jag snart hoppar av mina studier. Jag klarar inte boken i kursen. jag förstår helt enkelt inte den. F-N! Den andra kursen jag läser fixar jag på 20% av tiden jag har till förfogande, men de böckerna är på svenska. Jag har översatt de tre första kapitlen nu, men bara översättningen (scannar) tar 20 minuter per sida. Det funkar inte. Jag svär och reser mig från boken var femte minut, kan inte koncentrera mig. Det här var ju min chans att få fast jobb...

    Någon med ett sista tips innan jag hoppar av?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-20 16:06
    Nu har jag hittat ett annat universitet som ger samma kurs och de har en annan kursbok som är på svenska! Hur gör jag? Ska jag läsa den fort som f-n? Det är skriftlig omtenta som läggs ut nästa vecka, men jag kommer ändå inte undan att det ska tas citat från den engelska boken. Jag har berättat för läraren via mail att jag har det jättejobbigt med engelskan. Ska jag fråga om det är ok att jag läser den andra boken? Eller gör ´jag bort mig så?

    HJÄLP!

  • Svar på tråden Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?
  • Anonym (Dum?)
    Anonym (Jag också) skrev 2014-08-23 14:37:17 följande:
    Hörru du, har du nånsin funderat över om du kan ha ADHD?

    - Koncentrationsproblem
    - Startar projekt som du inte fullföljer
    - Vad mer???

    Jag har själv denna diagnos och jag kan ju säga att universitetsstudierna var ett helvete, men jag klarade dem till slut även om det tog bra mkt längre tid än jag hade räknat med från början. Jag är heller inte en person som det märks på att jag kan ha denna problematik, faktiskt inte på något sätt. Är inte ett dugg hyper utan ganska lugn utåt sett, men med grava koncentrationsproblem.
    Har tankar som snurrar dygnet runt.
    Nästan alltid svårt att ta itu med tråkiga saker
    Rastlös
    Stressad
    Gör saker hela dagarna utan att egentligen få så mycket gjort. Avslutar aldrig något.

    Jodå, jag har funderat mer än en gång. Men har inte kollat upp ngt.
  • jvs
    Mamori skrev 2014-08-23 16:05:09 följande:
    Jag har ingen extremt seriös källa och betvivlar på att det existerar eftersom det är så sällsynt med personer med så hög IQ att det vore svårt att göra. Det är mestadels baserat på diskussioner i grupper för överbegåvade och mer normalbegåvade människor och slutsatser dragna av det. Min gissning är att de med IQ kring 115-120 klarar sig bäst och en bit över det är snarare negativt för att åstadkomma studieresultat. Dessa personer kan dessutom ha dåliga betyg från grundskola pga skolk eller liknande men kommit in på hp utan att ha mkt studievana då det inte är svårt att få bra resultat på det om man har hög IQ. Men det stämmer ju självklart inte i alla fall.
    Det är ju inte svårare att hitta begåvade än att man lyckats undersöka korrelation mellan föräldrars IQ och barns IQ, mellan IQ och kriminalitet osv så det finns garanterat någon sådan undersökning någonstans. Att det finns korrelation betyder att det finns ett statistiskt samband inte att det finns några det stämmer på.
  • Anonym (Ttmeddelande)

    Det handlar nog mer om studieteknik och diciplin. Ingen kan misslyckas om den läser på rätt sätt, studerar effektivt. Och det inkluderar möda och arbete.

  • Anonym (...)

    Men var går gränsen för vad som är ADD och vad som bara är en "lat personlighet"? Jag frågar av egenintresse, för jag tycker att det känns konstigt att allt ska bli syndrom och sjukdomar, när det kanske bara är så att vi är olika...

  • Anonym (Job)
    Anonym (Dum?) skrev 2014-08-23 17:05:17 följande:

    Har tankar som snurrar dygnet runt.

    Nästan alltid svårt att ta itu med tråkiga saker

    Rastlös

    Stressad

    Gör saker hela dagarna utan att egentligen få så mycket gjort. Avslutar aldrig något.

    Jodå, jag har funderat mer än en gång. Men har inte kollat upp ngt.


    Så är det många som har det, låter mest som om du lider av lättja. Jag menar, vem har inte tankar som snurrar och vill helst ligga kvar på soffan? Men man reser sig upp och gör det man ska, hur tråkigt det än är. Jag tror det har lite med uppfostran att göra, gled man på en räkmacka som liten är det jäkligt svårt att ta sig i kragen.
  • Anonym (förstår)
    Anonym (...) skrev 2014-08-23 19:13:18 följande:

    Men var går gränsen för vad som är ADD och vad som bara är en "lat personlighet"? Jag frågar av egenintresse, för jag tycker att det känns konstigt att allt ska bli syndrom och sjukdomar, när det kanske bara är så att vi är olika...


    Jag tänker att när det påverkar vardagen i hög grad och inte vet hur man ska förändra det, eller att "ingenting man gör fungerar", så kan det vara bra att söka. Det är rätt omfattande utredningar och inte något man får med ett knäpp hos husläkaren som det kan låta som ibland i media. Själv tog jag upp det med min terapeut och fyllde i ett par skattningsskalor men kom rätt snabbt fram till att det nog inte var det som var haken.

    Även om man inte har adhd/add kan det vara bra att ta hjälp av vänner eller professionell hjälp för att lyckas hitta sitt eget sätt. Finns ju massor av strategier som man kan använda sig av för att underlätta. Jag skrev tidigare i tråden vad som funkar någorlunda för mig just nu, men det är ju väldigt individuellt. För mig var det nog också "erkännandet" av problemet för mig själv och för andra som gjorde att jag var tvungen att leta råd och tips och hitta en strategi eftersom jag inte såg något annat alternativ än att plugga.
  • Anonym (förstår)
    Anonym (Job) skrev 2014-08-23 19:24:21 följande:
    Så är det många som har det, låter mest som om du lider av lättja. Jag menar, vem har inte tankar som snurrar och vill helst ligga kvar på soffan? Men man reser sig upp och gör det man ska, hur tråkigt det än är. Jag tror det har lite med uppfostran att göra, gled man på en räkmacka som liten är det jäkligt svårt att ta sig i kragen.
    Det är så lätt att säga det där och jag tror det är väldigt förenklat. Det finns många olika anledningar till varför man inte lyckas 'ta sig i kragen'. Vi reagerar ju olika på stress och press, vissa flyr, andra kämpar, och man kan vara den ena på ett ställe och den andra på ett annat. Jag kan jobba hur hårt och många timmar som helst på vissa jobb, även om de är tråkiga, men när jag skulle plugga tog det stopp. Efter att att mitt huvud hade rensats, nedgrävda konflikter gjorts upp med, trauman bearbetats och jag hade medvetandegjort mig om mina egna mönster och reaktioner mm började det släppta. I kombination med massa vilja förstås.
  • Anonym (Jag också)
    Anonym (...) skrev 2014-08-23 19:13:18 följande:

    Men var går gränsen för vad som är ADD och vad som bara är en "lat personlighet"? Jag frågar av egenintresse, för jag tycker att det känns konstigt att allt ska bli syndrom och sjukdomar, när det kanske bara är så att vi är olika...


    Man vet nog om man är lat eller ej. Själv är jag allt annat än lat, jag har kämpat jättemkt i mitt liv och fått jobba mycket hårdare för att jag har min ADD. Jag ser snarare andra som lata för att de inte har koncentrationssvårigheter och ändå bara gör så lite som de gör. Jag hade hunnit med minst dubbelt så mycket utan mina koncentrationsproblem.
  • Anonym (Jag också)

    På tal om lathet... Jag har varit ihop med en kille som jag ansåg var lat, han hade dubbla examina som civilingenjör och civilekonom. Killen ifråga gick på sina föreläsningar men pluggade knappt något alls utöver det eftersom allting fastnade direkt för honom. Rent intelligensmässigt låg vi på ungefär samma nivå (båda väldigt intelligenta), men jag drogs med mina koncentrationsproblem och för hans del var det väl snarare det motsatta - allting fastnade direkt.

    Jag var ärligt talat fascinerad av att han kunde glida igenom sina utbildningar på det sätt han gjorde och ändå få suveräna betyg. Allt han gjorde efter skolan var att spela datorspel, chatta och hänga på Flashback.

  • Anonym (Övning)

    Övning ger färdighet! Om man inte lärt sig en bra studieteknik på gymnasiet eller om det var längesen man pluggade så tar det ett tag att komma in i det. Efter ett tag har man förhoppningsvis hittat tillräckligt bra vanor för att klara av studierna på ett bra vis. Man blir också bekant med olika facktermer och uttryck inom ens område och slipper lägga energi på att förstå dem.

    Universiteten har ofta någon typ av hjälp med studieteknik där man kan få tips och lite peppning - åtminstone var det så när jag pluggade (fast jag provade aldrig på att få hjälp).

    Vill absolut inte trycka ner dig i skorna nu men distansstudier tror jag nästan är ännu svårare än vanliga studier. De kräver ännu mer självdisciplin och engagemang. När du klarat av din första kurs tycker jag du ska vara riktigt nöjd med dig själv!

Svar på tråden Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?