En POSITIV tråd för BF April 2015 =)

Härligt med omstart, jag är med!

Yrsel har jag inte känt. "Bara" ömma (och större!!) boobs, molvärk och illamående. Illamåendet blir allt värre men jag är van... Och har mediciner på lut tills när det blir ohanterbart.

Ska väga mig igen imorgon men gissar på ett par kg plus. För att jag firat med mat och godis och fastnat i "jag måste passa på medan jag vill äta"-tänket

Jag går in i vecka 7 imorgon. Tidigt än... BF 23 april. Blir mycket förvånad om jag föder senare än 15 april dock (om allt går bra osv osv). Har två barn, båda har kommit lite tidigt (2 resp 3 veckor före BF).

Jag förstår dig, tro mig. Ät det du kan, när du kan, om inte annat så för att förebygga illamåendet. I perioder tidigare grav hade jag en tallrik fil stående bredvid sängen. Tog en sked då och då. Kallt och rinnande fungerade bättre än vanlig mat .

Vad jag förstår kan du köra på som vanligt fram till v 15-17 sisådär. Givetvis beroende på hur det känns själv. Att lyssna inåt och verkligen känna efter är nog klokt. Får du ont i bäcken, höfter osv efteråt? Överväg att göra något annat. Är det jobbigt med för höga pulsnivåer vid tex intervaller? Ta det lite lugnare.

Än så länge kör jag på som vanligt. Springer iofs inte så mycket eftersom jag har problem med lederna sedan gammalt men tränar mycket och hårt. Hoppar och springer gärna intervaller ibland, lyfter tungt osv. Hitttills har jag vid några tillfällen känt att jag lägger mig på något mildare nivå på intervaller. Ska strax köra ett benpass med en del hopp och annat och planerar en lugn löptur imorgon. Ett pass i taget, ingen prestige tänker jag .

Nu är jag bara i v 7 så särskilt stora förändringar har det ju inte blivit än. Är mest nyfiken på hur mitt illamående reagerar på träningen och om jag kommer kunna fortsätta motivera mig till träning när illamåendet blir värre (jag älskar att träna, så motivation har jag aldrig problem med annars).

Fick feeling och startade den här:

www.familjeliv.se/forum/thread/73893327-traningstokig-och-gravid-har-kan-vi-snacka-traning-under-hela-graviditeten-utbyta-tips-och-rad-och-peppa-varandra

Häng på ni som tränar eller vill träna! Mycket eller lite, tungt eller lätt, långsamt eller snabbt spelar ingen roll. Ingen prestige eller prestationshets, bara välmående!

Återupptäckte precis en sak som jag minns från mina första graviditeter här på FL . Känslan av att det faktiskt går FRAMÅT när man ser trådar som skapas med BF efter "min" månad. Som att det nu dyker upp trådar på temat "Vi som väntar barn i maj 2015".

Sakta men säkert...

jag fyller 36 i oktober. Har två döttrar, födda juni 2006 och Dec 2010. Blir 4.5 år mellan tvåan och trean också. Typ. Efter denna räcker det för oss! Har alltid sagt tre eller kanske fyra barn men jag pallar i te en till grav sen. Och eftersom jag gillar längre mellanrum mellan barnen skulle jag vara över 40 då. Inte för att det är nåt fel med det iofs... Men tre blir finfint!

Såg att mina två inlägg ovan blivit anonyma... Himla irriterande liten plupp att komma ihåg att trycka i

[quote=73935893][quote-nick]tjej89 skrev 2014-09-05 14:52:54 följande:[/quote-nick]Ja det låter ju jätte bra. Ska prata med min bm om det. Har fått för mig att det "oftast" tar mycket längre tid med igångsättningar.

Jag tyckte samtidigt om att ha en snabb förlossning. Slippa ligga där skiftbyte efter skiftbyte.

Men som sagt rädd för att det ska bli en kaotisk händelse med stress och oro.

Min förlossning var väldigt intensiv, öppnade mig 9 cm på 1,5 timme. Sista cm tog drygt en timme sen krystade jag i 30 min.

Så det där med intensiva värkar som du fick vid igångsättningen kan jag klara av.

Låter så "skönt" att ha en tid och slippa stressen.

När blev du igångsatt?

Jag födde i 37+3 så han kom 18 dagar tidigare. Dom vill väl helst inte sätta igång en innan 38+0?

Är det svårt att få igångsättning tror du?[/quote?

Jag blev visst anonym när jag skrev om min igångsättning...

jag blev igångsatt i v 36+0 men det var lite speciella förutsättningar pga min hyperemesis som gjorde att det tidigarelades. Ursprungligen var det planerat till 37+0.

för mig var det inte svårt. Min första förlossningsupplevelse var rätt hemsk och därför var jag rädd men det var inte just det vaginala som var problemet utan jag föredrog att bli igångsatt framför ks och det gick de med på direkt.

För övrigt öppnade jag mig från 4 cm till 10 cm på 10 minuter andra förlossningen. Extremt intensivt!

för övrigt nummer två tycker jag att det ska vara kvinnans val, vilket sätt man vill föda på (förutom i de fall ett val inte är möjligt förstås, när det måste bli snitt av en eller annan anledning trots att man kanske vill föda vaginalt).

Har inte handlat... har en hel del kläder och prylar förstås. Babyskydd har vi lånat ut till...nån, får se Om jag kan lokalisera det. Barnvagnen gav vi bort så där blir det ny/begagnad. Ska skaffa någon form av sjal den här gången. Eller låna syrrans kanske. Finns gott om småbarnsföräldrar i familj och vänkrets så vi kan nog hitta det mesta! Känns överlag ganska chill med såna saker med nr tre. Och blir det en pojk så sover han nog utmärkt i rosa nattlinnen med volanger .

Illamåendet är inte lika chill. Jag äter nästan maxdos av mina mediciner och mår förfärligt. Kräktes inatt. Har grinat hela morgonen för att jag insett att jag kommer "missa" du kommande 8 månaderna i mina döttrars liv. Jag överdramatiserar lite (Hej hormoner!) men ni fattar. Idag ska de iväg på aktiviteter men jag orkar ibte stå på benen så jag ligger här och tycker synd om mig själv. Att det leder till ett litet syskon går liksom inte att greppa nu, jag är bara sjuk.