Idag gjorde jag min sista dag på jobbet! Känns som jag inte hade pallat en sekund till... =)
Min skrutt har inte velat vända sig ännu, så på måndag väntar vändningsförsök... Om det inte lyckas så blir det planerat snitt, ca 7-10 dagar före bf, som är 29e mars. Bebis kan alltså vara här om typ 2 veckor! Iiiiih!
Nu har jag varit på vändningsförsök. Bebis ville inte alls vara med på noterna så nu är vi inbokade för snitt den 25e. Känns lite trist då jag hade ställt in mig på att föda som vanligt, men den har ju ett tag på sig att vänds sig innan det är dags.
Och jag ska på ultraljud på torsdag eftersom bebis här legat åt fel håll, får se vart det slutar för vår del.... Hur upplevde du vändningsförsöket?
Bokade de in snitt automatiskt eller har de undersökt om det är möjligt att föda vaginalt ändå? Vet att min mamma fick göra en undersökning för att se om bäckengången var tillräckligt bred eller ej för att föda i säte. Det var den för hennes del så jag föddes vaginalt med rumpan först. Men det var 1986 så man kanske har ändrat så att snitt alltid görs?
det är inte värt att ta risken att chansa på att det kanske kommer att gå bra.
Varit på ultraljud och vår lille skrutt hade vänt på sig, skönt att slippa ev vändningsförsök :) Vilket jag misstänkte då det känns ömt och gör stundvis riktigt ont i blygdbenet(?) Och ljumskarna och har gjort sedan några dagar tillbaka..
Så nu väntar vi väl bara på ankomsten då :)
Idag har vår lilla Ellen blivit utplockad! En riktig sötnos på 3645 g och 49 cm. <3
Tack hörn!
Grattis! Men vad härligt! Var det planerat? (Antar att det blev snitt när du skrev att hon blev utplockad) Här är iaf en till som inte är avundsjuk alls utan fortsätter njuta av graviditeten och dess underbara biverkningar
Grattis till nya bebisar!
I natt födde jag min son. 52 cm lång och 3700 g tung.
Tog 4 h och 40 min och vi mår så bra.
Jag har också gett upp amningen då min lilla tjej plötsligt började gallskrika när hon skulle ammas, antingen innan vi ens hade börjat eller så släppte hon mitt i och tokskrek... Kämpade på i nästan 4 veckor på detta sätt, ibland gick det bättre och ibland inte alls. Oftast tog amningen 1-1,5 h med allt skrikande...Bröt ihop flera gånger och grät när det kändes helt hopplöst... Samtidigt har BVC misstänkt mjölkproteinallergi så har även varit mjölkfri en period. Nu verkar det inte som att hon är allergisk så nu pumpar jag det som går och ger ersättning när det behövs.
Under graviditeten lovade jag mig själv att avbryta amningen om det inte funkade. Har inte känt nån press att amma från nån i min omgivning men ändå satt beslutet att ge upp väldigt långt inne... Märkligt att man ska känna så!
Visst hade det varit smidigt att kunna amma, men när det tar så otroligt mycket tid och energi och man nästan har ångest inför varje matning är det verkligen inte värt det!
Är det någon som har/haft problem med torsk som spridit sig till bröstvårtorna?
Det har vi och vi blir inte av med skiten. Har penslat hans tunga och smörjt mina bröstvårtor med canesten sedan 24 juni. BVC säger att det bara är att fortsätta men hur länge då? Känns som det är jag som är boven i det hela eftersom jag ammar honom.
Grattis Bell! Vi har precis påbörjat syskonförsök, hoppas det går snabbare än sist. :)